onsdag 15 september 2010

Ännu mera skola...

Intressant inlägg i debatten av föreningen Grunden.

tisdag 14 september 2010

Skollagen ger mig krypningar

Den första augusti 2010 började en ny skollag att gälla. Den innehåller en rad förändringar som rör elever med utvecklingsstörning. En del saker verkar bättre än i den gamla lagen men några punkter är horribla.

T ex finns det skrivet att barn med utvecklingsstörning kan utan vårdnadshavares godkännande placeras i grundsärskolan.

Om en utredning säger att det vore det bästa för barnet. En utredning kan vara väl utförd men den kan också vara extremt dåligt utförd. Tyvärr har jag mest kommit i kontakt med föräldrar som varit otroligt missnöjda med utredningen. Tecknande barn har utretts av människor som de aldrig träffat med noll kunskaper i tecken. Barn som ofta behöver träffa människor några gånger för att känna sig trygga har aldrig fått den chansen. Efter 10 minuters test har de raskt blivit rekommenderade särskolan.

Sittande regering har åstadkommit många bra saker men skolministerna elitistiska tänkande känns allt annat än bekvämt. Det ger mig kalla kårar...


Läs mer på Svenska Downföreningens hemsida.

torsdag 2 september 2010

Ombytta roller

I början av augusti började jag jobba igen. Nu är pappan hemma istället. Jag längtade faktiskt till jobbet, kollegor, "egen-tänk-tid", vuxenprat osv. Det är skönt att börja arbeta när den andra hälften är kvar hemma och håller ställningarna. Någon annan har liksom ansvar för mat, tvätt osv osv. Vi kan skjuta den oundvikliga tiden med förhandlingar vem som hämtar, vem som måste jobba sent, vem som handlar mitt emellan möten och vem som skjutsar till aktiviteter ett tag framåt i tiden.

Förresten måste vi ta tag i den lokala barnvaktsfrågan. Vi behöver någon här hemma som kan komma på kortvarsel och som kan fungera som vår backup. Måste se till att få in den där annonsen...
Är det någon från Kristinehamnstrakten som läser detta och är intresserade av att ta hand om tre bedårande, väluppfostrade och alltid lugna barn (yeah sure)skrik bara till!

Årets checkup

I måndags var Elsa på sin årliga kontroll. I Värmland har alla barn med DS en egen doktor som följer dem vilket känns som en bra lösning. Allt var OK och ett antal följdbesök kommer att komma under hösten; röntgen av höfter, hörsel, syn (vi begärde en second opinion eftersom vi inte kände oss trygga med den första ögonläkaren), blodprover för koll av gluten och sköldkörtel, iläggssulor till skor. Har jag glömt någon? Många resor till Karlstad blir det.

Vi hade som mål att Elsa skulle börja rida samt gå i gympa under hösten. Ett av målen verkar svårt att genomföra eftersom barnen måste vara 4 för att få rida på ridskolan i Kristinehamn. Men alternativet att skaffa en egen liten ponny kvarstår så klart...
Gympmålet var dock lättare att genomföra. Om ett par veckor börjar Elsa i gympa för 3-4 åringar. Det kommer hon tycka är kanon!

söndag 29 augusti 2010

Bäää

Helgen ängnades åt att sortera får i olika konstellationer. Nu inväntar vi bara tre casanovor från Västergötland som ska se till att vi får ännu fler lamm nästa år. Barnen är duktiga och hjälper till så gott de kan.

fredag 27 augusti 2010

Att ångra det man inte gör men inte det man gör

Ända sedan Elsa kom till oss har vi jobbat med Karlstadmodellen. Den hjälper oss att strukturera hennes behov av träning, hjälper oss att hitta rätt nivå och rätt mål. Vi har och har haft förmånen att arbeta tillsammans med otroligt kompetenta handledare. Ändå har det hela tiden funnits en vilja hos mig att lära mig mer om modellen och att själv ha möjlighet att på allra bästa sätt hjälpa Elsa till ett så självständigt liv som möjligt. Det handlar också mycket om att kunskap ger makt i ansökningar om pengar, resurser och möjligheter att påverka det kommande stora orosmomentet, skolan.

Eftersom handledarutbildningen i Karlstadmodellen sträcker sig över tre år har det kännts som lite för mycket att fixa med jobb, barn, livet, fåren, gården osv. Men så i somras satt jag och pratade med en gammal vän och vi konstaterade att man väldigt sällan ångrar det man gör men väldigt ofta det man inte gör.

Just det, man ångrar inte det man gör utan det man inte gör.

Dagen efter anmälde jag mig till Handledarutbildningen. I mitten av september sätter vi igång. Det kommer att bli berikande.

fredag 20 augusti 2010

Habplan

Idag var det dags för Habplan. Här på Hab i Värmland gör man en plan för varje barn en gång per år. I planen anges vilka behov barnet har av stöd och hjälp, vad familjen önskar och vilka mål vi ska jobba mot under kommande år.

Vi har inte så mycket med Hab att göra förutom att vi har en duktig logoped som är med i Elsas Nätverk samt en arbetsterapuet som besöker förskolan då och då. Sjukgymnasten Elsa träffar har vi fixat privat och kurator har vi inte känt behov av. Besöker dem gör vi nog max två gånger per år. Inte för att vi inte gillar dem utan vi har liksom inte känt ett större behov.

I alla fall. Utvärderingen av det gångna årets mål gav full pott. Ingen blöja längre och hon klär av och på sig nästan själv. Det får mig att fundera. Var det nog högt satta mål? Det kändes bra att vi i familjen har andra mer informella mål som vi siktar mot. Både på lång och på kort sikt.

Vi satte nog inga direkt mätbara mål inför kommande år. Jag önskade istället tre saker.

Vi bestämde att Elsa skulle träffa en kvinna som jobbar på ett datatek. Ett datatek är en instans som är experter på att bedöma barns behov och nivå av datastimulans. Det blir intressant att se vad hon kan rekommendera.

Jag önskade också att Elsa skulle få låna en cykel (3-hjuling) som gör det lite lättare för henne att lära sig cykla. Men eftersom det är kö för att få de cyklarna kan vi få vänta ett tag. Och vi har redan väntat ett tag. Kanske kommer den inte förrän det är dags för en stor cykel. Jag blir så trött...Vi får väl fixa själva istället.

Har någon annan föräldrar tips på någon bra 3-hjuling som är lätt att cykla med?

Den tredje saken jag önskade var TECKENKURS. Vi har önskat/krävt det sedan vi flyttade hit för ett och ett halvt år sedan. Ännu har inget hänt men nu lät det som det kanske, kanske kan bli av. Vi får väl se.

onsdag 18 augusti 2010

Terve!

Elsa vill gärna hälsa med en kram. Det gäller inte alla, men människor som pappan eller jag kramar när vi ses. Och det är ju inte så konstigt, hon härmar ju bara oss. Vi har dock tidigt pratat om att hon måste lära sig vilka man kramar och vilka man inte kramar. Folk tycker ju det kan vara gulligt med en söt 3-åring som kramas men det blir mindre mysigt med en 15-årings omfamning.

Så det är mycket snack om att ta i hand hemma hos oss just nu. Elsa greppar snabbt hur man gör och håller raskt fram sin högra hand. I lördags kom ännu ett gäng kamouflageklädda finska gåsjägare hem till oss. De avlöser varandra under september för att jaga gäss som det tydligen inte alls finns så gott om i Finland. Jag hälsade dem välkomna och brevid mig stod Elsa storögt tittandes på de konstigt klädda männen med ett språk som hon inte förstod mycket av. Det gör förresten ingen eftersom engelska inte verkar gått hem i finska skolor och ingen av oss pratar finska.

Efter det att jag vänt ryggen till för att gå ser jag i ögonvrån hur Elsa i sina rosa gummistövlar med bestämda steg går fram till gruppen, rycker den närmsta i ett kammouflageklätt ben och sedan räcker fram sin högernäve. Det tar några sekunder innan de tuffa jägarna fattar att hon också vill hälsa dem välkomna. Hon berättar också vad lillasyster, som sitter på gräset och leker, heter och att det är hennes hund. Ja, allt med tecken förstås. Sedan vänder hon på klacken, tittar sig nöjt över axeln, nickar till jägarna och går därifrån. Snacka om medveten.

Vilken syn det var. Lilla Elsa i rosa gummistövlar tar i tur och ordning i hand med fyra stora kamoflageklädda jägare. Jag önskar att jag hade haft en videokamera just då.

(Terve är ett sätt att säga Hej på i Finland)

tisdag 17 augusti 2010

Hello Kitty allra innerst.

Elsa diggar Hello Kitty. Ser hon en tjej med Hello Kitty tröja skiner hon upp som en sol. Och kläderna finns överallt. Går man in i en HM eller Lindex så har vi snabbt en försvunnen Elsa som snart återvänder med både det ena och andra Hello Kitty plagget. Mamman har sträckts sig till att inhandla Hello Kitty hårspännen och Hello Kitty trosor.

För hör och häpna Elsa har slutat med blöjor!!!


Visst händer det olyckor och första dagen på dagis innehöll ett par byten av brallor. Men idag, andra dagen åkte hon hem i samma Hallo Kitty brallor som hon kom dit med. Hurra!

The show must go on.

Det har varit tyst, så tyst på Grodansmamma ett långt, långt tag nu. Det 23 april förändrades livet brutalt snabbt för oss och för vår innersta krets. Elsas morfar föll många meter ner i ett betonggolv med huvudet före. Våren blev inte alls som en vanlig vår. Den blev full av oro, tårar, dystra tankar och små, små halmstrån av förbättringar att hålla fast vid.

En känsla av overklighet som jag så väl kände igen från första tiden med Elsa, infann sig. Hur livet bara går vidare runt omkring en utan att man alls deltar. Människor handlar mjölk, åker till jobbet, tränar och går på fest. Hur kan det vara så när ens egen tillvaro bara rasar?

Men på något underligt sätt blir allt en vardag, showen fortsätter. Det blir en rutin att varje dag gå igenom CRP-värden, ev tecken på vakenhet, status på hjärn- och lungdränage och sedan efter ett par månader byta ut dessa frågeställningar mot andra. Kommer morfar/pappa känna igen oss, kommer han kunna röra sig, prata och känna?

Nu är det augusti och snart 4 månader sedan olyckan. Allt är hundra gånger bättre än vad vi någonsin vågat hoppats på. Morfar/pappa gör framsteg nästan varje dag. Och när vi en sen kväll i somras satt i bastun tillsammans nästan hela den innerast kretsen infann sig en sådan overklighetskänsla igen. Fast nu en positiv känsla.

Visst är vi bara i början på en lång, lång resa och förbättringar efter stora hjärnblödningar sker ibland upp till 2 år efter olyckan. Det gäller att fokusera på detta när det är svårt och tungt. Framförallt för pappa som inte riktigt känner igen sig själv längre. Tänk er själva att behöva hitta sig själv igen, på ett helt nytt sätt, som man alls inte önskat, vid 68 års ålder.

Vi är oändligt tacksamma att vi har kvar morfar/pappa/svärfar hos oss.

Min inspiration till att skriva om vårt liv med Grodan Elsa har legat nere de sista månaderna men nu känns det som om den håller på att återvända. Det är dags att börja skriva lite igen. Om vårt liv i glädje och sorg.

onsdag 21 april 2010

Att hantera konsekvensen av ett svar

Elsa käkar lunch på förskolan. När nästan hela knäckemackan är slut tecknar hon till pedagog B att hon vill ha en till. B talar om att det kan hon få men först när den första är slut. Elsa blir rätt så missnöjd över det svaret men tar en liten tugga mest för syns skull. Återkommer sedan med sin fråga om en till smörgås till. B upprepar sitt svar. Elsa funderar ett tag. Tar sedan tillfället i akt när B tittar åt ett annat håll. Stoppar resolut in den kvarvarande smörgåsen under tallriken och talar sedan om att den är slut och ber om en ny.

Det gäller att hitta vägar så att man får som man vill!

onsdag 14 april 2010

Yrväder

Elsa är ett yrväder.

Så sa pedagogerna idag. Först är hon upp och ner för rutschbanan om och om igen, sedan plötsligt i sandlådan och efter det vid gungorna. Snabb som en iller. Det måste vara underbart att få av sig tjocka bylsiga overaller, vinterkängor, krångliga vantar och varma mössor. Tänk vilken känsla att kunna röra sig igen. Utan en massa hal och ojämn snö ivägen. För Elsa är detta första våren hon upplever det som "gående". Måste kännas fantastiskt och säkert lite extra bra för den som inte är stadigast på lekplatsen. Nu kan hon hänga med på ett helt annat sätt.

tisdag 13 april 2010

Vi lever

Vi lever. Tiden har bara rusat den senaste månaden. Vi har hunnit med att få 25 lamm, åkt skidor i fjällen och firat påsk. Några magsjuka och febriga barn har vi också hunnit med.

Nu känns det som om vi landat med fötterna ner igen. Väckarklockan ringer inte längre kl 03.00 för kontroll av eventuella lammande tackor, snön är borta, dagarna blir längre och solen har lyst några dagar.

Till helgen ska pappan och jag på en två dagars teckenutbildning. Känns bra. Vi behöver fylla på lite känns det som. Få lite ny energi och lite ny inspiration.

Det kommer att komma lite text och bild från tiden som varit. Bland annat på en lite tjej med stor hjälm och snabba gula slalomskidor. Det känns bara tt vara tillbaka i cybervärlden. Jag har mycket att ta igen från alla underbara bloggare jag följer. På återseende!

tisdag 16 mars 2010

Seriefiguren

Barnen och jag är ute i det fina vädret. Storebror på skidor, lillasyster i vagnen och Elsa ömsom på snowracern och ömsom gående. Mest av allt vill hon gå själv hela tiden. Storebror väntar längre fram och tittar på sin mellansyrra och utbrister:

- Mamma, Elsa ser ut som en seriefigur. Förresten så låter hon som en seriefigur också.

Lätt tultande, småsprinagnde i stor overall och mössa på sned. Svarar klockrent neeeeeej när vi försöker få henne att åka en bit och jaaaaha när vi undrar om hon verkligen ska gå på den hala isen själv.

Så nu går hon under namnet seriefiguren. En väldigt söt sådan.

söndag 7 mars 2010

tisdag 2 mars 2010

Största barnet för några dagar

Storebror har sportlov och följde med mormor och morfar till Stockholm i söndags. Roligt för honom att göra stor-barns-saker utan ett par småsyrror i släptåg. Vi väntar på fler lamm och är lite oflyttbara just nu. Elsa tycker det är lite märkligt utan storebror. Hon saknar honom nog extra mycket när det är sovdags och han inte befinner sig i våningen över henne i sängen. De brukar busa lite innan sovdags och mamma är inte lika kul att fnittra ihop med. I går på dagis berättade hon att han är med mormor och morfar i Stockholm. Hur hon snappat upp tecknet för Stockholm har vi ingen aning om.

I fredags hade vi Nätverksmöte och gick igenom vad som hänt sedan sist. Återigen går det snabbt framåt med vissa bitar och mindre snabbt med andra. Vi tror att Elsa har svårt att särskilja vissa lju och ska jobba mer aktivt med det. Det är viktigt att vi har koll på vilka hon har svårt att urskilja eftersom det kommer påverka hennes egen ljudproduktion. Hon är en fena på grammatiken och lägger med hjälp av färgade kort fem- och sexordsmeningar med upp till fem olika ordklasser. Grejar också att bygga ihop två satser med hjälp av "och". Hur hon lär sig detta är ofattbart men otroligt häftigt att se.


Idag har vi varit hos Ortoptisten. En ny specialitet att lägga på listan över alla vårdkontakter vi har. Ortoptisten kontrollerade att glasögonen fungerade. Elsa fick titta på fyra olika figurer i olika storlekar på en dataskärm och sedan teckna vad hon såg. Hon tröttnade dock efter det att figurerna uppenbarat sig två gånger var och tyckte då att det var lillasysters tur att jobba ihop med tanten (ca 40 år). Undrar om Ortoptisten kunde så mycket tecken att hon förstod tanten?

Imorgon ska specialpedagogen från Hab besöka dagis för första gången. Det ska bli intressant att höra vad hon tycker.

onsdag 24 februari 2010

Lambi


Natten mellan måndag och tisdag kom vårt första lamm. En piggt litet tacklamm. Storebror blev alldeles kär i lammet medan Elsa konstaterade, jaha, en bääbäbbe med ljud och tecken. Sedan jagade hon de andra tackorna runt foderhäcken om och om igen. Rätt bra balansträning att springa runt i halmen. Mamman är glad att hon inte ramlade alltför många gånger eftersom halmen är blandad med lite annat smått och gott.

söndag 21 februari 2010

Hej mitt vinterland!



Snöstorm, snuva och skottning har varit vår helg. Elsa var halvrisig i lördags men är mycket bättre redan. Pappan fick ge sig ut och kolla om vi kom ut från gården sent i går kväll. Inte kul om hon skulle fått ett akut kruppanfall eller något annat och snabbt behövde komma till sjukvården. Även om det var skottat mer än en gång så blåste det igen lika snabbt igen. Han kom in nöjd och konstaterade att alla hans försäljningsargument för den stora 4-hjulsdrivna bilen har blivit verkliga i vinter. Vi kom ut även om han faktiskt fick skotta fram bilen först. Längtar tills vår traktor kommer om ett par veckor. Och tills det blir lite varmare igen.

söndag 14 februari 2010

Nnön är inte vam

Vi testar nya grejor härhemma just nu. Ny gomplatta och glasögon. Elsa tycker hittills att bägge är helt OK. Gomplattan sätter hon till och med in själv och hon verkar inte alls störd av den. Så skönt. Otroligt mycket lättare än de plattor vi haft innan som vi limmat fast och som suttit runt tänderna. Hoppas att plattan kan hjälpa henne hitta hur våra språkliga ljud produceras.

Kommunikationsmässigt är Elsa väldigt duktig (tycker vi). Tecknen sprutar ut i 3-, 4- och ibland 5-ords meningar och vi känner att det är vi som är begränsningen för hennes utveckling. Tur att vi ska gå en intensiv kurs snart. Men hon är fortfarande ganska sparsmakad med talade ord. Idag kom dock flera nya på raken, bara sådär.


- Nnön = snön
- Vam = varm
- Jnan = Jan (en av hennes klippdockor heter Jan)

Vi är så vana att hon tecknar så vi måste verkligen tänka på att uppmärksamma och hitta hennes talade ord och försök till talade ord i allt pladder. När vi gör det blir hon otrligt stolt och glad.

Sol



Idag sken solen och snön glittrade. Efter det att vi förbrett allt inför kommande lamningar ville storebror grilla korv ute. Med lite fantasi kan man nästan tro att Elsa ligger i en södersluttning i alperna och gassar i solskenet. Härligt att solen börjar värma litegrann och att dagarna bli längre och längre igen.

lördag 13 februari 2010

En snygging i brillor


I igår hämtade Elsa och jag hennes glasögon. Hon svassade runt butiken och ville inte alls ta av dem. Visade alla som kom in hur söt hon var. Skönt! Det verkar som om hon tycker det är OK att ha dem på sig. Själv ser jag inget i dem så hur hon kunnat se innan är en gåta?
En "second opinion" på hennes syn känns nödvändig. Hon behöver säkert glasögon men vi känner oss tveksamma till styrkan.

torsdag 11 februari 2010

Olika förutsättningar

Jag tror att det är bra för barn med syskon. Det är bra för Elsa att ha ett äldre syskon och ett yngre. Det är bra för hennes syskon att ha varandra också inbillar jag mig. Men ändå funderar jag ibland på hur det kommer att bli när lillasyster liksom "springer om" Elsa. Både springer om på riktigt och springer om rent kunskapsmässigt.

Elsa blir idag sådär frustrerad och arg som 2,5-åringar blir på sina småsyskon när de t ex rasar alla uppbyggda legosaker eller river i böckerna. Hur kommer den frustrationen te sig när de är 12 respektive 10 år? Säkert växer familjen in i situationen men tankarna och funderingarna dyker upp ibland.


Men som pappan säger - den dagen den sorgen!

onsdag 10 februari 2010

Kan man rösta på mellanakten?

Melodifestivalen gjorde en "come back" i våra liv förra året. Storebror tycker det är fantastiskt kul att titta på den och kommentera den. Även Elsa dansar glatt till de mest trallvänliga bidragen. I lördags var storebror dock mindre nöjd när "hans" bidrag, Frispråkaren, inte ens gick vidare till en andra omröstning. Värdelöst!

Men det är nya tag som gäller på lördag. Någon gång ska det väl bli bra, var hans kommentar. Och på lördag blir det bra, helt säkert. I alla fall under mellanakten. På lördag står nämligen Glada Hudik teatern för mellanspelet. Underbart!

söndag 7 februari 2010

onsdag 3 februari 2010

Snöigt


Imorse gick inte dörren att få upp. En driva på ca 1 m snö hade placerat sig utanför. Fönstret var igensnöat och ute ven vinden. Ja, viner fortfarande för den delen. Pappan skottade loss dörr och bil och lyckades få barnen till skola/dagis. Idag kom skolbussen i alla fall, dock femton minuter försenad. I måndags körde den fast i drivorna. Att vara buschaufför denna vinter tar nog på krafterna.

Storebror konstaterade att vi fått vår önskan uppfylld. I höstas önskade vi oss en vinter med mycket snö. Han tittade ut genom fönstret i morse och skakade på huvundet och sa:
- Mamma, nu längtar jag faktiskt efter lite sommar!

Elsa skakade på huvudet när det ven in snö i hallen. Tecknade ""Kallt, jag ska inte gå ut" och gick in och lekte vidare med lillasyster.

söndag 31 januari 2010

Helgaktivitet

I går körde vi 4-hjuling med snowracern efter. Storebror skrattade så han kiknade och körde slalom upp och ner på vägvallarna. Elsa var mer restriktiv och nöjde sig med att sitta framför mamman som körde. Kanske kan vi få henne till att pröva kälken nästa helg. Förhoppningsvis i några färre kylgrader än i helgen.

Nya gomplattan

I veckan hämtade vi Elsas nya gomplatta. En "riktig"mutterplatta. Den hon hade tidigare var en mutterplatta men den klistrades fortfarande fast eftersom hennes tänder inte hunnit ut riktigt. Denna är betydligt enklare och hon verkar tycka det är OK att ha den i munnen. Sätter till och med in den själv. Plattan ska hjälpa henne hitta var och hur tungan ska placeras för att hitta olika ljud.

torsdag 28 januari 2010

Skämtat på dagis

Skärp dig!


Bye Bye!

De lite större barnen har börjat skämta med tecken till pedagogerna och till varandra. Kul!

tisdag 26 januari 2010

torsdag 21 januari 2010

Lattemamma - not

Idag ringde en försäljare från ett av landets alla teleoperatörer och ville locka över mitt mobilabonnemang till sig. När han hörde att jag inte jobbade just nu nästan ropade han i telefonen:
- Jaså, du är föräldrarledig och sippar latte hela dagarna!!

Yes, så är det. Not.


Dagen idag började med att få tre barn redo att åka kl 7.30. Pappan drog till Stockholm med morgontåget och medverkade idag inte i morgonbestyren. När vi väl satt i bilen frågade storebror lite förstrött om jag packat in hans skidor. F-n, det var ju skidåkning idag. Ut igen, in med skidorna, ner till vägen där vi väntade in skolskjutsen medan tjejerna fick sitta kvar i bilen och lyssna på nyheterna (för övrigt de enda i familjen som hunnit med det idag). När storebror farit iväg fortsatte vi till dagis. Lämnade Elsa för att sedan skynda hem och slänga på sig stallkläderna. Tackorna var hungriga vid det här laget. In igen för att nu stilla lillasysters hunger. Hann faktiskt med en kopp kaffe också, dock ingen latte. Rotade sedan fram kallelsen som lillasyster fått till tandläkaren vid lunch idag. Visade sig dock att det var igår vi skulle varit där, hurra! Ringde och bad tusen gånger om ursäkt och insåg samtidigt att vi vann 45 minuter fram till kl 14 då vi skulle vara på BVC för sprutor. Passade på att luckra upp den frusna ensilagebalen medan lillasyster sov i vagnen. Fårens mat ska ju räcka hela dagen. Det blev ett helt träningspass, fruset hårdpressat ensilage är tungt. Snabb lunch och sedan in till stan på den glashala vägen. Inhandlade 1-års present till barnens kusin P och fixade några andra ärenden. Hämtade de stora barnen på dagis/fritids efter BVC-besöket och väl hemma var det fullt ös fram till middag. Efter att alla ätit drog vi på oss alla ytterkläder igen för att kvällsfodra djuren. Tur att barnen är tåliga! Vid 8-tiden somnade till slut alla tre ungarna. Lillasyster ganska febrig och inte alltför glad (en spruta i varje lår tar på krafterna). Sedan började mitt kvällspass. Röja undan, lite extra idag eftersom den ovärderliga kvinnan som hjälper oss att städa (tack Rotavdraget) kommer imorgon, skriva handlingslista, sammanställa nytt material till Elsa inför nästa vecka, förbreda morgondagens nätverksmöte och vika lite tvätt på det.

Sippa latte, in your dreams.

Tolka inte detta fel. Jag gillar för det mesta mitt liv väldigt mycket. Har själv valt att ha tre barn och djur så det är inget alls synd om mig. Men det blev ganska komiskt när jag tänkte på hans bild av föräldrarledighet jämfört med min verklighet. Helt skilda världar liksom.

söndag 17 januari 2010

Vi reser från det enkla till det utbyggda

I fredags var vår nätverksguru, logoped A, på förskolan för att handleda pedagogerna i Elsas träning. Det är också skönt att någon Karlstadmodellexpert kommer och stöttar oss i att se vad vi ska lägga mest krut på just nu för att Elsa ska utvecklas så bra som möjligt.

Som vanligt tyckte hon att det vi jobbar med är för lätt så nu har vi lämnat stadiet "Enkel Grammatik" och rest in i landet "Utbyggd Grammatik". Vi har en halv fot kvar i den Enkla Grammatiken vad gäller ljudandet men annars är det passé. Ikväll har mamman skrivit ut en del material som ska färdigställas fortast möjligt. Både mamman, pappan och pedagogerna får nog återigen ta fram sina färgläggningstalangar. Ska även involvera mormor och morfar i detta när de kommer ner på Nätverksträff på fredag.

Elsas nya kompisar




Till slut har vi hämtat dem, tackorna. Elsa var först lite skeptisk men tyckte sedan att det var kul att busa med dem från foderbordet. Vi njuter av ensilagedoften och av att ha liv på gården.

torsdag 14 januari 2010

Tillbaka i Mios värld

Återigen läser ville storebror läsa Mio min Mio. Denna gång är vi dock tre i soffan varje kväll till vällingen. Även Elsa tycks ha fastnat i prins Mios värld. Hon sitter tyst och tittar på texten och de få bilder som finns i boken. Samtidigt som hon tecknar vartenda ord hon känner igen av dem mamman läser. Vad en 2,5-åring förstår av Mios kamp mot det onda är svårt att veta men helt uppslukad är hon av historien. När vällingen är värmd och pjymasarna på hämtar hon Mio boken och talar om att nu är det dags. Undrar vilken bok vi ska välja när Mio väl besegrat riddar Kato?

tisdag 12 januari 2010

Fullt schema

Elsa är en "busy" tjej. Just nu har hon något besök inplanerat varje vecka. Idag var hon och pappan på specialisttandvården för att äntligen gjuta en form till nästa gomplatta. Denna gång en riktig mutterplatta. Elsas förra platta var en mutterplatta som vi klistrade fast. Den blev för liten i höstas och det gick inte att slipa bort mer av plasten för att tänderna skulle få plats. Nu har de efterlängtade hörntänderna kommit upp så att plattan istället kan fästas på tänderna. Det känns skönt att slippa allt klistrande eftersom det kändes lite otäckt att sätta i munnen på henne (även om hon själ inte var särskilt bekymrad av det). Gjutningen gick jätte bra och Elsa gapade snällt och satt blickstilla medan det stelnade. Om två veckor ska vi hämta den nya platta. Elsa behöver hjälpen av plattan för att hitta var i munhålan tungan ska placeras för att åstadkomma specifika ljud

Att hitta glasögon till Elsa har inte varit det lättaste. Visst finns det barnglasögon men vi har varit lite fåfänga och velat hitta riktigt coola brillor till henne. Min vän optiker A har letat runt bland alla leverantörer och när vi just trott att vi hittat rätt har de naturligtvis inte funnits i hennes storlek. Nu inväntar vi vårens kollektion som kommer på måndag och enligt A så har hon hittat riktigt fräcka brillor till den tuffaste tjejen som finns.

Att tänka kräver ett språk

Elsa tänker i tecken. Varje kväll när vi ligger i sängen och har pratat färdigt om dagens händelser, sjungit godnattsången och pussats och kramats färdigt börjar hennes händer teckna. Det är fantastiskt att följa hennes tankar och hennes resonemang. Ofta sticker det in en sång också, kanske "I ett hus", "Björnen sover" eller "Hoppe hoppe hare".

Och tänker man efter så är det ju inte så konstigt att hon tecknar när hon tänker. Tecknandet är ju hennes språk och hennes sätt att sätta "ord" på tankarna.

Häftigt är det, i alla fall.

söndag 10 januari 2010

Måndag och vardagspussel igen

I morgon börjar allvaret igen. Kvällen har ägnats åt att packa skolväska och dagisväska, lägga fram morgondagens kläder, packa ner alla Elsas träningssaker, summera vad vi jobbat med under jullovet och färdigställa lite nytt material. Hur vi ska få upp barnen imorgon är en gåta! Vi kommer antagligen få lyfta ur dem ur sängen och klä på dem sovandes.

Även om det känns jobbigt tror jag både storebror och Elsa längtar till sina kompisar och till sin "vardag". Tre veckor hemma är ganska lång tid. Särskilt den senaste veckan då en elak streptokockinfektion livnäsrt sig på barnen. Samtidigt som termometern visat minus 20 grader varje dag så att vara ute har i stort sett varit omöjligt.

Elsa berättade mycket om alla dagiskompisar hon skulle leka med imorgon och om pedagog H och A som hon skulle få jobba med igen.

Elsa skriver med sitt Språkpussel.

torsdag 7 januari 2010

Hur kan 10 minus kännas varmt?

Idag stannade termometern på -10 grader, rena sommarvärmen, så vi gav oss ut en sväng med vagn, snowracer och skidor. Elsa tycker att sova middag är överskattat just nu, kanske beror på att hon tar lite sovmorgon varje morgon. Hon ville hellre åka snowracer. Lillasyster prövade också men satt bäst i barnpulkan än så länge. Vädergudarna spår en temperatur på långt under 20 minus i helgen så vi passar på att vara ute nu.

onsdag 6 januari 2010

Knock out

För snart ett år sedan var vi mitt i ansökandet om pengar till Elsas dagis. Det var hit och dit och efter ett överklagande fick vi igenom, i alla fall delar av det vi ansökte om. I år fick vi den bästa av julklappar dagen före dopparedagen. Årets ansökan gick igenom utan överklagande och dribbel hit och dit. Och vi ansökte om mer pengar inför 2010. Antingen har Kristinehamns kommun vunnit på Lotto eller orkar de inte med ett överklagande till från oss? Strunt samma vilket. Det viktigaste är att Elsa och alla hennes dagispolare och pedagoger får nog med pengar för att driva en verksamhet som bland annat tillfredställer lagen om allas rätt till ett språk.

Nattmössa

Lugnet har lagt sig. Nyårsfesten förde med sig lite streptokocker så Elsa och storebror går på Kåvepeninkur. Kylan verkar hålla i sig. När det är minus 20 grader ute vill ingen ens sticka ut näsan genom dörren. Tur att Star Wars visades i dagarna tre. Storebror, som sett filmerna tillsammans med morfar tidigare, har berättat allt vad som händer, vad gubbarna heter och vem som är snäll och vem som är dum för Elsa när hon haft ro att titta en stund.

Elsa tyckte det var extra kallt idag och gick till sängs iförd en alldeles för stor fleecemössa. När jag frågade om hon verkligen skuöe sova i den nickade hon och tecknade "kallt ute jag fryser". OK, så nattmössa fick det bli.

Lillasyster njuter av att ha sina syskon hemma och skrattar högt när de tar sig tid att leka med henne. Att bolla med Elsa är en favorit. Vi försöker tänka på att teckna så mycket som möjligt med henne också och det ska bli intressant att se när hennes första tecken kommer.