måndag 21 december 2009

Fröken NEEEJ

December har varit alldeles för hektisk för att hinna blogga. Ska försöka uppdatera er mer under julhelgen eftersom det har hänt en hel del med Elsa sista tiden.

Just nu har fröken NEJ flyttat in hos oss. Det är NEJ till allt, förutom att tomten ska komma och till pepparkakor. Men det gör liksom inte så mycket för det finns ingen sötare nej-sägare än Elsa. Det verkar som om 3-års trotset kommer nu istället för om ett halvår.

onsdag 2 december 2009

En lååång dag

Vi pustar efter några dagars maginfluensa i familjen. Nu verkar det dock ha lagt sig. Idag har varit en hektisk dag för Elsa. Morgonen började med sjukgymnastbesök och lite tips på nya övningar som ska stärka framförallt bålpartiet och gynna Elsas balans.

Efter det var det dags för ett besök hos ögonläkaren. Mamman har ett tag haft en magkänsla som sagt att Elsa behöver glasögon. Hon har verkat ansträngd när hon "läser och "skriver" i sin träning. Tittar extra nära i böckerna och på bilderna. Magkänslan var riktig. Elsa är något översynt och behöver ha glasögon. Just nu i alla fall. Det kan växa bort eller stanna kvar. Och det spelar ju ingen roll. Huvudsaken är att vi hjälper henne slippa anstränga sig för att se ordentligt.

Elsa och mamman ska åka ner till mammans vännina A i Skara som är optiker. Vi ska välja de tuffaste brillorna som finns till Elsa. Det ska bli intressant att se hur vi ska få henne att acceptera glasögonen. Vi tar gärna emot tips från er som har barn med glasögon.

På eftermiddagen var det dags för julklippning. Både storebror och Elsa fick göra premiär hos frissan. Storebror gick därifrån med svart hårspray och Elsa med röd. Båda valde själva vilken färg de ville ha. Elsa tyckte att jag skulle vara någon helt annanstans när hon blev klippt. Hon satt på sin kudde med en tidning i knät, klämmor i håret och en tablettask i handen. Vår vuxna lilla tjej. Mamman fick dock hjälpa till och hålla huvudet lite grann. Storebror skötte sig själv och blev naturligtvis snygg som bara den.

Lillasyster verkar må bättre i sin mage och får liksom bara hänga med som vanligt. Hon skrattar absolut mest när hon ser sina syskon och när de leker med henne. Hennes absolut största idoler.

onsdag 25 november 2009

Bocken Bruse

Idag har barnen på förskolan spelat teater. De tre Bockarna Bruse stod på samlingens reportoar. När mamman hämtade Elsa berättade förskolepedagog C entusiastiskt om Elsas medverkan. När de andra barnen skriker "jag vill, jag vill" till allt vad fröknarna föreslår brukar Elsa för det mesta sitta lite "laid back" och avvakta sin tur.

Men idag ville hon absolut vara med och vara bock, den största. Hon hade krypit över bron (fikavagnen) och stångat det elaka trollet ner i ån flera gånger för att vara säker på att kusten var klar över bron inför bockarnas hemfärd. När vi pratade om detta vid matbordet hemma ikväll, fick även hela familjen en demonstration av den stora bocken Bruse.


När Elsa var en liten bebbe sjöng vi ofta sången om bockarna Bruse. Storebror sjöng den också solo på Elsas dop september 2007. Det blev liksom hennes sång. Undrar om det var därför hon tyckte det var extra kul att spela teater idag?

måndag 23 november 2009

Advent preview

Storebror och mamman var och handlade nya blommor i fredags. Pelargonerna som stått sedan i våras började intaga vinterskrud, långa stjälkar men inga blommor och blad. Eftersom det snart är advent blev det lite julblommor.

När vi planterat dem i krukorna ville storebror absolut ta fram adventsljusstakarna, ja egentligen gärna alla julsaker och minst tre granar. Mamman gick med på ljusstakarna i köket, såhär en vecka för tidigt. Men eftersom mörkret ligger kompakt mest hela dygnet kändes det faktiskt helt OK. Passade samtidigt på att äntligen sy färdigt och sätta upp gardinerna i köket.

torsdag 19 november 2009

Sjukhusstaus

Lillasysters arm är mycket bättre. Ortopeden, som mer liknade en solbränd surfare (pappans kommentar), tittade på den igen igår och konstaterade att det verkade under kontroll.

Elsa och lillasyster fick sin andra respektive första svininfluensaspruta igår morse och Elsa fick stanna hemma idag på grund av lite feber. Annars mår de bara bra.

Hörselkontrollen gick galant. Öronen ser fina ut på Elsa och hon hör jätte bra. Hon fattade direkt instuktionen att hon skulle lägga på en ring på stapeln när de kom ett pip i örat. Audiologen var mycket imponerad. Skönt att den kontrollen är avklarad för i år.

Nu har vi synkontroll inbokad i början på december. One down, one to go!

tisdag 17 november 2009

Tack!

Var bara tvungen att kopiera detta från Prince Vince och Söt och Snygg.

Tack alla som finns i Elsas liv!

Klippkort

Denna vecka känns det som vi har klippkort inom vården.

Igår gick lillasysters armbåde ur led. Troligen sk pigluxation. Mamman räddade henne att falla ner från sängen genom att grabba tag i handen. Tydligen en vanlig skada på barn, men usch vilket dåligt samvete mamman fick. Ortopeden i Karlstad lade den troligen rätt och nu börjar hon använda armen mer och mer igen. Röntgen visade inget konstigt.

Idag var lillasyster på 6-månderskontroll och passerade utan anmärkning trots en något inaktiv arm. Imorgon är det dags för henne att få svininfluensavaccin. Ska bli skönt när alla i familjen är vaccinerade.


Onsdagen innehåller också ett besök på Öron i Karlstad med Elsa. Koll av öron samt hörsel. Ett rutinbesök som alla barn med Downs syndrom genomgår cirka en gång per år. Det är vanligt med trånga hörselgångar som lätt sätts igen av vax. Eftersom hörseln påverkar språkutvecklingen mycket är det viktigt att detta kontrolleras.

Just nu skulle mamman vilja ha närmare än tre resp åtta till sjukvården.

torsdag 12 november 2009

Språket i centrum

Förra helgen spenderade familjen inkl mormor och morfar utanför Nora tillsammans med ett gäng andra familjer och deras barn. Nätverk Värmland ordnade en Helgskola i språk. Det var både trevligt, intressant och lärorikt. Barnen hade kul med alla andra barn och fick både sjunga, gå på teater, gympa och dansa disco. Storebror låste dessutom in sig tillsammans med sin nya kompis V på herrgårdens SPA-avdelning. Det hela slutade med att personalen fick komma med extra nyckeln och släppa ut två skärrade 6-åringar.

Varje barn hade två enskilda konsultationer tillsammans med en logoped. Vi som i vanliga fall träffar Anna Lindskog fick denna helg istället träffa Irené Johansson. Det var intressant att få en "second opinion". Vi fick lite nya tips och råd vilket kändes både intressant och inspirerande.

Diskussionerna handlade mycket om våra barns plats i samhället, valet av skola, fritidsintressen och framtida kompisrelationer. De flesta med större barn vittnar om att förskoletiden är en baggis, det är sedan det börjar bli kämpigt. Vi funderar mycket på hur vi ska ta oss an framtida skolsituation. Elsa ska gå i en vanlig skola med lite extra hjälp. Det är inget snack om den saken. Men det gäller att det ska bli så bra som möjligt för henne.

Sverige har från och med i somras en ny lag som säger att alla har rätt till ett språk. Oavsett om det är talkat eller tecknat. Lagen säger också att alla har rätt att öva på sitt språk och att det är det allmänna som ansvarar för detta. Det allmänna är i detta fall kommuner och landsting. Intressant!

Sverige ligger långt efter övriga delar av världen i frågan om inklusion. I USA t ex finns inga särskolor kvar. Här går alla i en och samma skola. Likaså i Kanada och andra delar av Europa. I Sverige sattes våra barn på hem och glömdes bort bara för ca 30-40 år sedan. Skrämmande. Frågan är hur långt från detta vi har kommit, inte bara på pappret utan i människors tankar.

När jag tittade ut över det fulla dansgolvet i lördagskväll var mina tankar i alla fall så långt från institutioner som det bara går. En massa dansande barn; blåögda, brunögda, raka hår, krulliga hår, 46 kromosomer, 47 kromosomer, små, stora, vilda och lugna. Alla speciella på sitt unika sätt.

onsdag 4 november 2009

Remember the times

I helgen var vi på Sandholmen igen efter ett långt uppehåll efter sommaren.

På väggen i ett av våra två rum sitter ett sjökort över Stockholms skärgård. I somras hade vi besök av vänner vars son tyckte att det var lite dåligt med blå färg på sjökortet. Han ritatde resolut dit lite till med en bläckpenna. Detta ledde naturligtvis till att hans föräldrar inte var så glada på honom. I helgen var Elsa ensam inne i ca fem minuter och på dessa minutrar lyckades hon komplettera området där A målat extra blått med en hel del extra gult. Det är lustigt, hon måste minnas händelsen i somras eftersom hon aldrig tidigare gjort något liknande någonstans och dessutom målade på samma ställe. Hennes föräldrar blev inte heller så glada på henne. Men den delen av historien hade hon nog förträngt.

Vem vet vilken färg något annat barn tycker fattas nästa sommar. Vi väntar med att öpa ett nytt sjökort i alla fall.

tisdag 3 november 2009

Älskade Vilma


Idag åkte vår älskade Vilma till hundhimlen på grund av en livmoderinflammation. Hon blev 10,5 år gammal. Det är tomt, tomt, tomt.

Ingen som äter upp matresterna på golvet, inga tassande steg, ingen som skällde när timmerlastbilarna just åkte förbi. Barnen var dämpade ikväll och tittade ofta ut genom fönstret på pumpan som lyste på Vilmas grav. Elsa tecknade om och om igen "Vilma sova ute".

Vi lade ner henne hela familjen och storebror hade ritat en fin teckning som fick följa med henne tillsammans med en favorit leksak. Tillsammans sjöng vi "Guds kärlek" och tände Halloweenpumpan som nu vaktar henne i graven. Men det är ju bara hennes skal som ligger där påpekade storebror flera gånger.

lördag 31 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 23-31


Det fanns ingen tid att skriva de sista dagarna i denna viktiga månad. Besök i Stockholm, sjuk lillasyster, ensam mamma med tre barn och två morföräldrar, vinterboning av sommarhus och sedan också en sjuk hund.

Det blir inte alltid som man tänkt, men så är ju livet.

torsdag 22 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 22


Sjukgymnastbesöket gick fint. Hon tyckte Elsa utvecklats sedan sist och vi fick med oss en rad övningar, bland annat för att stärka hennes bål- och höftstabilitet.

På eftermiddagen fick även hela familjen (utom lillasyster) sina svininfluensavaccinsprutor. Skönt att ha det gjort innan höstlovet. Lovet ska tillbringas i Stockholm där smitttrycket nog är lite högre än här på landet.

Dagens kommentar stod dagiskompisen M för. Han konstaterade att Elsa är oslagbar. På vilket sätt då undrade jag när storebror berättade. Jo, hon blir aldrig ledsen, inte ens när man kör på henne med cykeln lite löst. Det var det där med
smärttröskel...

onsdag 21 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 21


Livet rusar.

Förmiddag: Tvätt,, åka till skolan med storebrors kvarglömda lånebok inför bokbussens besök, plock i huset, lillassysters 5-månaderskontroll, förbreda mat

Eftermiddag: Hämta barn, hem, utfodra barn, tillbaka till dagis för möte med barnen, lämna två av dem till pappan i flykten
Kväll: Tvätt, packa väskor, prata ihop oss inför sjukgymnastbesök för Elsa imorgon, skriva anteckningar från gårdagens möte

Hur ska det gå när mamman också jobbar?

tisdag 20 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 20


I måndags hade vi Nätverksmöte för Elsa. Elsa behöver ju så många vuxna som möjligt runt omkring sig. Det behöver alla barn. Skillnaden för Elsa är att det är viktigt att så många vuxna som möjligt är medvetna om hennes behov av extra träning och övning. Ju fler som är insatta i detta, desto fler kan hjälpa henne i hennes utveckling. Det handlar inte om att göra en massa extra jobb med Elsa utan mer om att vara medveten om hur man själv beter sig i hennes närvaro. Att utnyttja det vardagliga mötet till att faktiskt träna det som är viktigt för henne just nu. Att lära sig de viktigaste tecknen i kommunikationen med henne. Och gärna lite fler ändå. Det är ju hennes sätt att kommunicera.

Ibland tänker jag på hur vi reagerar när vi träffar någon med ett främmande språk. Hur självklart det är att försöka hitta ett gemensamt sätt att kommunicera på, ofta med hjälp av engelska. Med Elsa fungerar inte engelska ännu. Men det gör tecken. Borde vara lika självklart som att prata engelska med någon som inte kan uttrycka sig på det "vanliga"svenska språket.


Vi är otroligt tacksamma för alla som vill medverka i Elsas Nätverk.

måndag 19 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 19

ICA:s andra reklamfilm om Jerry är lysande. Kolla själva.

söndag 18 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 15 till 18


Denna helgen har det jagats älg hos oss. Jagandet och matlagandet har tagit all tid så bloggandet har fått ligga nere några dagar. I fredags spöregnade det och både storebror och lillasyster var blöta in på bara skinnet efter två drev. Elsa var ledig från jagandet och spenderade dagen på dagis istället. I lördags och idag sken solen och den hemgjorda ärtsoppan smakade toppen i en solig glänta. Elsa satt på pappans rygg och lillasyster hängde på mammans mage. Storebror satt på pass med farbror M. Älgar har det funnits gott om och totalt har sexteon djur funnits med i såtarna varav en tjur med minst tio taggar. Helgen slutade med att två älgar hänger i slaktboden och de två fortfarande vakna personerna i familjen ska gå och nanna kudden. Den ståtliga älgtjuren går fortfarande omkring i skogen men det kommer fler jakthelger. Det har varit en trevlig men intensiv helg!

Imorgon är det Nätverksmöte för Elsa och mormor och morfar ska på studiebesök i storebrors skola.

onsdag 14 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 14


I Värmland finns ett Nätverk för föräldrar med Downs syndrom. Ett aktivt Nätverk som bl a ordnar föreläsningar och ger sig in i samhällsdebatten när det gäller frågor som rör våra barn. Det är fint att ha människor runt omkring sig som arbetar för samma sak - ett bra och meningsfullt liv för våra barn.

Just nu drivs en fråga om valfrihet. Våra barn får stöd från Habiliteringen som ingår i Landstinget. För vissa fungerar detta bra och för vissa inte. Ofta fungerar vissa av de kontakter familjen har på Hab och andra inte. Som det är med mänskliga kontakter. Ibland klickar det helt enkelt inte.

Nätverk Värmland driver nu frågan om att få välja andra aktörer än Habiliteringen som stöttepelare i våra barns utveckling. För oftast är det så att vi föräldrar vet bäst vad våra barn behöver men vi behöver hjälp med hur detta ska genomföras. Och vi vill ju kunna välja det stöd vi tycker funkar bäst för just vårt barn. Oavsett om det är i Landstingets regi eller i någon annan form.


Än så länge anser sig Landstinget veta bäst men sista ordet är ännu inte sagt.

tisdag 13 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 13


Igår visade ICA sin nya reklamfilm. Stig anställer en praktikant, en kille med Downs syndrom. ICA lanserar just nu ett projekt som heter "Vi kan mer" som innebär att de bland annat vill bidra med att ge utvecklingsstörda personer en meningsfull vardag. En bra grej!

Vid lunch idag blev jag uppringd av en journalist från en TV-kanal som undrade hur jag som förälder kände mig när jag såg reklamfilmen. Då hade jag ännu inte sett den och kunde därför inte kommentera.

Nu har jag sett den och jag känner mig lite splittrad. Ser jag inslaget som en enskilt reklamsnutt blir jag upprörd, arg och ledsen. Men i sammanhanget "Vi kan mer" kan det istället bli till en bra sak som förhoppningsvis kommer göra människor mer medvetna och fördomsfria. Jag väljer därför att tro på det ICA gör. Jag tror att det finns en plan, det kommer en fortsättning...

Praktikanten är dessutom en känd skådespelare från den underbara Glada Hudik teatern som också bidrar i projektet "Vi kan mer". Och är det någon jag tror på och känner förtroende för i frågor som rör utvecklingsstörda människor så är det Per Johansson, grundaren av Glada Hudik teatern.

Jag väljer därför att se fram emot nästa reklamfilm.

måndag 12 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 12


Tänk vilka olika relationer olika människor har till saker och platser. Imorgon ska Elsa till Ortopedtekniskaavdelningen för att gjuta nya sulor till skorna. Avdelningen ligger på sjukhuset i Karlstad. En stad som av många symboliseras av många som en sol eller Löfbergs Lila eller Färjestad eller Hajk eller varför inte Sven-Ingvars eller Vikingarna.

För storebror är Karlstad "staden med det stoora sjukhuset" dit Elsa ofta måste åka.

söndag 11 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 11


Ikväll kl 22.05 sänder P4 en dokumentär som heter "Bara det är friskt - om att ha barn med Downs syndrom". Det går att lyssna på webben också om man föredrar det.

lördag 10 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 10


Barns lekar förblir nästan desamma oavsett om det är 2009 eller 1980. Storebror kom hem från skolan i förra veckan lite moloken. Många av de andra barnen lekte med Bakuganfigurer på rasten och han har inga så han kunde inte vara med. När detta upprepat sig i några dagar så kände mamman att det var dags för en tur till leksaksaffären. Idag blev storebror en otroligt lycklig ägare till ett paket med tre plastbollar i. Plastbollarna utvecklar sig till gubbar med olika poäng när man ställer dem på ett magnetkort. Ja, det är Bakugans. Fattar ni det roliga? Nej, inte mamman heller. Men barnen tycker tydligen de är så roliga att föräldrarna glatt betalar 185 kr för tre bollar.

Tänker tillbaka på när mamman själv var sådär 6-7 år. Vi lekte inte med Bakugans men istället hade vi bland annat en period med "Strawberry shortcake" dockor. Kommer ni ihåg? Dockorna med olika lukter. Säkert lika oförklarligt för våra föräldrar som Bakugans är för oss. Luktdockorna har döpts om och heter nu istället Bisse, Bässe, Bosse, Basse och Båsse och ingår i Elsas språkträning. Det är tur att mormor sparar på saker och ting. Undrar om mamman om 30 år kan plocka fram tre platsbollar som utvecklar sig till stridsmonster med hjälp av ett kort. Vi får väl se.

fredag 9 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 9


Fredagarna är storebrors och min dag. Och lillasysters också såklart. Storebror är ledig på fredagarna. Elsa har fått fortsätta på dagis, mycket för att det är bra för henne samtidigt som hon tycker det är roligt. Samtidigt ger det storebror lite egen tid med sin mamma och sin lillasyster. Det är bra och mysigt. Idag har vi klippt en häck och målat köksbordet tillsammans. Det behövs liksom inte mer. Dessutom har vi båda fått stoppa lillasyster som numera rullar iväg så snart man lägger henne ner.

torsdag 8 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 8


Som förälder till ett barn med lite speciella behov känns det ibland som om man inte räcker till. Man blir liksom både förälder och samtidigt ansvarig för barnets utveckling, lite "mer" än med vanliga barn. Det är stundom jobbigt, oroligt och svårt. Men allt handlar om att man vill ge sitt barn bästa möjliga förutsättningar för ett bra liv.

Jag läste en bok för ett tag sedan, "Det räcker inte med kärlek" av
Jenny Lexhed. Hon beskriver kampen för sin autistiska son, vad den gjorde med henne och med familjen. Boken är intressant, tänkvärd och skrämmande.

Vad jag tog med mig från boken är vikten av att prata med varandra inom familjen, vikten av att ha männsikor man litar på runt omkring sig och sitt barn och vikten av att få hjälp och avlastning.


För Elsa är det t ex guld värt att förskolan fungerar så bra. Att hon får träning där också. Att hon har pedagoger runt sig som ser henne och hennes behov. Självklart tycker man, men så ser tyvärr inte verkligheten ut för många av alla barn med speciella behov.

onsdag 7 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 7


Igår var Elsa med på storebrors fotbollsträning eftersom mamman skulle på möte. Pappan och Elsa stod vid kanten och hejade, när det plötsligt kommer fram ett barn på sådär 7-8 år. Barnet frågar vad som hänt med Elsa. Pappan finner sig snabbt och svarar att det inte hänt något speciellt med henne men att hon har Downs syndrom och därför ser lite annorlunda ut.

Brevid står killen A (ca 10 år) från Elsas dagis/fritids och dricker vatten. Han bryter sig in i samtalet och säger:
"- Man kan tro att det är något konstigt eller farligt med Downs syndrom, men det är det inte alls. Nu skulle min kompis D vara här. Han tycker så himla mycket om Elsa. Och det gör jag med och Elsa gillar mig också för när jag är på fritids så vinkar hon alltid till mig och tecknar mitt tecken."

Pappan blev alldeles varm och mamman också när han berättade. Det kan ju vara både för- och nackdelar med att bo på landet och samtidigt sticka ut litegrann. Alla barn i bygden kommer ju veta vem Elsa är och vi hoppas att hon kommer få en trygg tillvaro just på grund av det.

Än så länge känns det bra. Att se de tuffa, stora killarna som storebror ser upp till så mycket men samtidigt har sådan respekt för, bara smälta och bli alldeles mjuka när de ser Elsa är fantastiskt. Hoppas att de tar med sig detta vidare i livet.

tisdag 6 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 6


Det har blivit höst i Värmland snabbt. Iskalla mornar och soliga dagar med hög klar luft. Elsa diggar hösten med alla nya och gamla höstkläder som plockas fram. Här tester hon sin nya mössa och sina nya stövlar. Det går bra att ha dessa på sig inne också tycker familjens modelejon.

måndag 5 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 5


När Elsa föddes fick vi en dikt skickad till oss av ett antal olika människor. Den fanns också att läsa på många bloggar, hemsidor och forum. Den beskriver känslan av att få ett annorlunda barn på ett målande sätt.

Välkommen till Holland

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder
- att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå,
att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa
- till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt:
Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.
Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen.
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger:

"Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du.
"Vad menar du med Holland??
Jag bokade en resa till Italien!
Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien. "
Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.
Det väsentliga här är följande:

De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats,
full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats.
Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar... och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. D
et var vad jag hade planerat".

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna...
därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.

Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien,
kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella,det väldigt härliga...
med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987.


Och Holland är för det mesta alldeles underbart, trevligt och lärorikt. Ibland kan dock tulpanerna vissna, språket te sig svårt och fult och maten smaka illa.
Men är alltid Italien underbart då? Blir man inte trött på spagetti, gondoler och slemmiga italienare ibland?

Allting blir ens vardag och liv och vi skulle aldrig byta ut vårt Holland mot en endaste dag i Italien.

söndag 4 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 4


En skön söndag. Fixat ett nytt träningsprogram till Elsa, tvättat/sorterat barnens vinterkläder (nu börjar overall- och vanttiden snart igen, fy sjutton), hunnit med lite styrelsearbete och varit ute i skogen.
Det har stormat och regnat i två dagar nu och vår plan att plantera gräsfrön innan vintern kommer inte att lyckas. Istället för en
gräs-planterings-fest kommer en traktor och sår i vår. Vi har insett att det kommer bli många kilo frö som ska ut...Istället kan vi ordna otaliga gräsklippningsfester för alla som tycker det är kul att klippa gräs.

...och nej, vi är inte sponsrade av Polarn och Pyret.

lördag 3 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 3


Elsa kommunicerar otroligt mycket just nu. Hon tecknar och talar om vad hon ska göra, till vem hon ska gå och till vem hon vill ringa. Det är så fantastiskt att se henne. Och samtidigt så frustrerande att se när hon tecknar och den hon tecknar till inte förstår. Hur ledsen hon blir när gensvaret uteblir.

Ett tips till alla som av en händelse skulle träffa vår Elsa är att fråga henne vad hon menar, att vifta med händerna och samtidigt prata. Men snälla ni, ignorera inte hennes försök till att kommunicera. Hon är duktig, hon fattar precis vad du menar och vill men behöver använda sina händer till att kommunicera tillbaka.

fredag 2 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 2


När vi fick beskedet att Elsa bar på en extra kromosom kommer jag ihåg att liksom hela hennes liv spelades upp i mitt huvud. Hur det skulle bli och kanske ännu mer hur det inte skulle bli. Efter ett tag lärde vi oss leva med det. Ju längre tiden gick desto mer avlägset blev det att tänka framåt i tiden, ialla fall på hur Elsas framtid ska bli. Visst jobbar vi med målet att hon ska bli en så självständig individ som möjligt och att hon ska få utvecklas så mycket som det bara går. Precis som våra andra barn.

För just så är det. Hon är Elsa, ett av våra barn. Lite mer speciell, kanske mer för andra personer än för oss. Med samma behov av kärlek, omsorg och vägledning. På sitt sätt.

I dag när jag hämtade på förskolan visade pedagogerna mig ett underbart bildspel från dagens grillutflykt i skogen. Strålande sol, glada barn, lek och stoj. Och mitt där är Elsa, som vilken snorig unge som helst. En i gänget helt enkelt.

torsdag 1 oktober 2009

Get it Down 31 for 21 - dag 1


Så var det oktober igen. Tanken är god så jag hänger på i år också. Ett inlägg varje dag under oktober. Oktober är "Down Syndrome awereness month" och en smart person med bloggen Unringing the bell, kom för tre år sedan på idén att skriva ett inlägg varje dag under oktober.

Alla inlägg kommer inte handla om Down syndrom eftersom vår Groda mest bara är Elsa för oss men en del kommer fokusera på detta. Fråga gärna frågor om oss, hur vi har det, om Downs syndrom, om vad som skiljer Elsa från andra 2-åringar. Jag ska försöka svara så sanningsenligt som möjligt.

tisdag 29 september 2009

Tecken till varandra

En förälder på dagis hade berättat en häftig grej för pedagogerna på dagis häromdagen. Pappan fick det återberättat idag.

På väg hem i bilen försöker M, dryga 2 år, berätta något för sin pappa. När pappan inte förstår, ens efter tredje gången, börjar hon istället teckna det hon vill säga. Vet inte om pappan förstod bättre då men det känns så bra att barnen verkligen greppat att det är ett annat sätt att kommunicera på.


Heja lilla M!

söndag 27 september 2009

198 kr/kg


Helgens svampskörd var nog värd ca 1600 kr i mataffären i Stockholm enligt mormorn. Nu ligger hälften i frysen och hälften på tork. Och ändå finns det minst lika mycket kvar där vi plockade idag, storebror och mamman. De står verkligen tätt som sparris som storebror säger.
Elsan är krasslig och har mest varit en liten febrig hög idag. Mycket bära och mycket svartsjuka. Den som bär lillasyster ska bära henne och när vi då byter ska hon istället vara hos den andra eftersom det är där lillasyster befinner sig just då. Dagens höjdpunkt för henne var när mamman sjöng alla arton sångerna i sångpåsen. Allra roligast är när mamman tecknar med lillasysters händer samtidigt. Som tur var tycker även lillasyster om att sjunga, i alla fall än så länge.

torsdag 24 september 2009

onsdag 23 september 2009

En annan typ av smärta

Elsa har definitivt en annan smärttröskel än oss andra. Jag har läst någonstans att allting liksom går lite långsammare, smärtreceptorer och nervsignaler, hos människor med en extra kromosom. Hos Elsa går det långsammare och det verkar inte heller ta lika hårt. Hennes gråt kommer liksom senare och iband gråter hon helt ljudlöst.

Märker ni andra med barn med Downs syndrom detta också?

Vi måste nog prata med förskolan om detta i alla fall eftersom de annars kanske missar att hon faktiskt vill bli tröstad och "blåst på", precis som barn som skriker i högan sky för minsta lilla törn.

Små tjejer i stoora sängar

Elsa är supernöjd med sin nya säng. Somnar sött bland en mängd kuddar som skyddar henne att ramma kanterna alltför hårt när hon snurrar runt i sömnen. Lillasyster är flyttad från babykorgen till Elsas gamla spjälsäng. Den som är mest nöjd över detta är nog Elsa som tycker att hon blivit extra stor när lillasyster tagit över hennes säng. Spelar duktig storasyster när Märta skulle sova sin eftermiddagslur och visade glatt, att nu minsann sover du här och jag i den andra sängen.

Pappan konstaterade med vemod igår att nu är babykorgstiden definitivt slut. Det kändes som att sätta punkt för en tid i livet. Lite sorgligt men samtidigt oundvikligt. Babykorgen får väl i framtiden fungera som docksäng till Elsas alla Pippidockor.

tisdag 22 september 2009

Barbapappa

Elsa har några nya favoriter. Pippi och Barbapappa. Hennes två Pippidockor bärs runt runt i huset och den ena har inte längre flätor utan mer ett afrokrull som en gloria runt huvudet. Barbapappa verkar vara ännu en favvo just nu. Hon hämtar böckerna från bokhyllan gång på gång och försöker faktiskt att säga Barbapappa även om det mest låter som Balbabappa.

Lillasyster hade idag Elsas gamla Barbapappaklänning på sig och Elsa blev riktigt arg när inte hon fick ha en likadan. Tecknade om och om igen Elsa, lika och pekade sedan på lillasysters klänning. Måste nog ta mig till Åhlens och införskaffa en ny klänning med Barbapappafigurerna på till Elsa.

BFK

Storebror har varit på fotbollsskola. Sådär 20 ungar i åldern 6-12 år. Storebror och hans 3 klasskompisar var yngst. I en och en halv timma har han dripplat, tränat bredsida, nickat och passat. Alla nya ord för honom. Vår familj är ingen fotbollsfamilj direkt, varken live eller på TV.

Han och kompisen A var så trötta i slutet att de, när de skulle para ihop sig två och två, blev stående hand i hand stirrande på övriga par som bollade hej vilt till varandra.

Stolt som en ny Zlatan kom han hem med fotboll, t-shirt och vattenflaska. Och en stor bula i huvudet och intorkat näsblod. Det kostar att ligga på topp.

BFK=Bäckhammars fotbollsklubb

söndag 20 september 2009

Inget konstigt med det

I fredags var storebror, lillasyster och jag på Ikea. När vi stod och valde bland husgeråden såg jag plötsligt storebrors blick frysa fast. Jag sneglade och såg att han vilade blicken på en söt kvinna i 25-årsårs åldern som stod och tittade på ljusstakar. Hon hade Downs syndrom.

När vi kommit in på lampavdelningen frågade jag honom varför han tittat och han svarade helt självklart:

-Eftersom hon hade Downs syndrom.

Liksom inget konstigt med det, utan så var det. Vi pratade vidare om att hon nog var ute och köpte saker till sin lägenhet, kanske hade hon nyss flyttat.

Downradarn är påslagen hos oss alla.

tisdag 15 september 2009

Klonad mamma önskas

Iväll var det föräldrarmöte i skolan. Mamman blev kvar hemma med tre barn att lägga. För det mesta funkar det bra men ikväll var lillasyster inte med på noterna. Elsa blev ledsen, storebror bet ihop och mamman vankade av och an i rummet för att hålla lillasyster lugn. Tills lut lade sig de stora barnen för att sova och det lilla barnet ville ha käk. Lugnet lade sig. Mamman önskar att det gick att vara två mammor vid tillfällen som detta.

måndag 14 september 2009

Dopad lillasyster


I lördags dopades lillasyster. Svenska språket spelar ibland storebror spratt. Till allas förvåning var hon glad och tillfreds under hela ceremonin. Annars har hon familjens häftigaste humör, den lilla damen. Dopet blev precis som vi önskade. Familiärt med alla barn framme vid altaret, våra tre och gudföräldrarnas två. Storebror hällde med stor koncentration i vattnet från Sandholmen i dopfunden. Vatten från världens vackraste ö, i en fantastisk söt Värmländsk kyrka. En bra blandning av vårt liv på något sätt.

Tårarna brände i ögonvrån när vi alla sjöng "Du är så värdefull". På Elsas dop valde vi en annan psalm eftersom jag inte klarade av den då. Nu gick det bra och jag sjöng den för alla våra underverk.

När prästen P blev för långrandig enligt de större kidsen hördes ett tyst viskande bakom våra ryggar:

-Vem är det som hänger på väggen?
-Men det är ju Jesus ju! (storebror har bläddrat i Barnens bibel)
-Han hänger liksom i händerna.
-Undrar varför han har sår på sidan liksom?
-Det var nog ett lasersvärd.
-Mmmmm

torsdag 10 september 2009

Och armarna sträck

Elsa träffade sjukgymnasten i måndags och mamman och pappan tycket det kändes bra. Utlåtandet var att Elsa rör sig bra, reser sig upp rätt och sätter sig ner med bra kontroll. Hon är överrörlig men inte extremt. Det vi ska tänka på är att hjälpa henne bli stadig i olika lägen och på olika underlag.

Elsa körde show och visade att hon kunde snurra, rulla, backa, sträcka armar osv osv. I anslutning till sjukgymnastens kontor fanns ett gym och Elsa fortsatte showen ute i gymlokalen. Sprang runt och hälsade på alla svettiga män och kvinnor som flitigt drog i sina vikter.

Återbesök om fem veckor för uppföljning. Känns bra!

Mormor och Morfar

Elsas mormor har en väninna som har en vännina som skrivit en bok om att bli mor- eller farförälder till speciella barnbarn. Boken heter Annorlunda barnbarn och är skriven av Monica Klasén McGrath. Mormor blev kontaktat av författarinnan som undrade om de kunde ställa upp på en intervju i Vi Föräldrar. Vi konfererade och kom fram till att syftet är gott. Så nu är Elsa i media igen. Texten återspeglar kanske inte riktigt hur mormor och morfar kände/känner utan är lite "snyftig" men Elsa är söt som vanligt tycker den partiska mamman.

onsdag 2 september 2009

Förundrad

Elsa har inte träffat någon sjukgymnast det senaste halvåret. Av många orsaker. Flytt, dålig uppföljning av Hab och tvekan inför den tilldelade sjukgymnastens kunskaper om Downs syndrom. Sent i våras fick vi tips om en privatpraktiserande sjukgymnast istället och nu ska Elsa träffa henne i nästa vecka. Till saken hör att mamman ska till samma institut på månad med mitt avslitna korsband. Elsas sjukgymnast var då smidig som en tiger och fixade en tid till henne i anslutning till min. Inte ska ni behöva åka till Karlstad två gånger på samma vecka och det verkar ju dumt att behöva vänta. Jag bara gapade i telefonen. Finns det sådana personer inom sjukvården?

tisdag 25 augusti 2009

Att bli dömd

I lördags var vi i stan och köpte lite kattsaker till Annika. Elsa, nu snabb som en iller försvann som en blixt i affären, än hit än dit. När jag jagade efter henne kommer jag på mig själv att undra om jag är snabbare att stoppa henne från att göra några "dumheter", typ klättra upp på varorna eller dra någon tant i byxbenen än vad jag varit med storebror. Det känns liksom som om hon blir fortare dömd av andra människor runt omkring sig.

-Jaså, där kommer en sådan liten tjej. Varför har inte mamma och pappa koll på henne?

De kommentarerna och tankarna vill jag skona henne från. Men samtidigt låta henne löpa fri och lära sig av sina egna upptäckter. Svår ekvation.

Är det så? Döms våra lite speciella barn snabbare och hårdare än andra?

måndag 24 augusti 2009

Katten Annika

I lördags flyttade katten Annika in till oss. Hennes bror Tommy bor kvar hos storebrors kompis M. Annika verkar ta flytten med ro och leker som en vilde i köket, mest med lillasysters leksaker. Babygym är bra för kattbäbisar också.

torsdag 20 augusti 2009

Godnaaatt aaallaaa djur

Elsa sitter och tittar på sin nya favorit bok "Godnatt alla djur". Hon tar fram sitt lilla läsfinger som nu höger pekfinger kallas och följer texten koncentrerat. Vid bokstaven a stannar hon och ljudar högt och tydligt aaaaa, sedan fortsätter fingret precis under texten och vid nästa a ljudar hon igen ett klockrent aaaaa. Vid sista a:t i alla, precis samma sak.
Hon såg så stor och stolt ut i den stora soffan med boken i knät och tofsarna på svaj.
Vår lilla läsgroda!

Stora storebror

Den 17 augusti var det dags. Med ny ryggsäck och sammanbiten min. Första skoldagen.
Det var nog jobbigast för mamma som undrar vem som nu ska hålla koll på om han äter, tar på sig stövlar om det regnar, går på rätt buss till fritids osv osv.
Dagen efter började det riktiga allvaret och storebror hoppade på bussen 07.37 och möttes av de lite större barnens rop;
-Kom sitt här hos oss!

Det känns tryggt med en liten skola på landet där alla känner alla och busschauffören har koll på vems den blå kepsen är som låg kvar i bussen efter första dagen.

fredag 14 augusti 2009

På typiskt Downs vis

Igår var det grillfest på Hembygdsgården. Hela familjen åkte dit och socialiserade med grannar och dagisföräldrar, åt grillade hamburgare och Mosstorpspizza med älgfärs (bakad i den vedeldade ugnen i Mosstorpsstugan).

Elsa lullade runt och gav de allra flesta stora leenden och blev väldigt arg när mamman, pappan eller storebror försökte få henne att vara där vi var. Inte för att någon tycktes ha någonting emot att prata en stund med henne, snarare tvärtom. De mest tillknäppta gubbansiktena tinar snabbt upp när Elsa kommer.

När vi kom hem skrattade pappan och jag åt henne, att hon på ett så typiskt "Downs vis" liksom bara går runt och är glad och pratar med alla. Och att vi är så fantastiskt stolta över henne för den hon är.

En mysig kväll så långt.


En halvtimma senare slog åskan ner i vår telefon tre gånger, två ny dimmers slogs ut och en glödlampa sprängdes i tusen bitar. Typiskt nog är det ingående telefonjacket i barnens sovrum så storebror var lite skärrad och Elsa undrade mest varför vi ryckte upp henne när hon precis somnat. Gårdsplanen blev en sjö eftersom det regnade ca 20 mm på ca 20 minuter.

Regnbågen som sedan visade sig var den mest fantastiska vi sett. Innan kvällen var slut hade vi beslutat att låta flytta telefonjacket och gräva ner ledningen som går in i huset. Man är liten inför vädrets makter.

torsdag 13 augusti 2009

onsdag 12 augusti 2009

tisdag 11 augusti 2009

Rollekar

Barn leker rollekar som en del i utvecklingen. När jag hämtade på dagis idag berättade pedagogerna att Elsa deltagit med liv och lust i rolleken "mamma-pappa-barn" i förskolans lekstuga. Hon hade rollen som lillasyster och var helt med på noterna när hennes "mamma" bland annat läste bok för henne.

Underbart att höra! Att just förstå lekens regler är ett av de saker som barn med Downs syndrom ofta har svårt att greppa. Det är fantastiskt att höra som förälder att Elsa är med på lika villkor i leken och att alla barnen behandlar henne som vilken kompis som helst.

Sumosyster

Matchvikter och längder vid 3 månaders kontrollen:

Storebror: 7100 g och 63 cm
Elsa: 5935 g och 61 cm
Lillasyster: 7425 g och 61 cm

Hur ska detta sluta lillasyster?

måndag 10 augusti 2009

Vardag

Vardag igen.

Barnens första dag på förskolan gick bra. Elsa fick en sekund av "vilja följa med pappa istället" i morse men då tog storebror henne resolut i handen och sa -Kom så går vi och äter frukost nu. Och allt var frid och fröjd. Hur det går nästa vecka när storebror istället åker till skolan får vi se. Alla barnen var så uppriktigt glada för Elsas skull. Hon går, utropade många i morse.

Vardag för mamma innbär lite mer tid för lillasyster som annars ofta bara hänger med. Hon börjar bli så mysig och go efter några månader med en stundoms ganska kinkig bebbe. Ikväll hann också storebror och jag med att plocka ca 3 liter kantareller. Det var liksom bara att knalla ut i skogen i ca 20 minuter. Mer stog man inte heller ut med på grund av alla elaka myggor. Storebror var ganska nöjd men lite besviken på att Karl-Johan svamparna lyste med sin frånvaro. I hans värld har storleken definitivt betydelse.

söndag 9 augusti 2009

Myggor

I morgon är sommaren slut! I alla fall barnens sommarlov. Tillbaka i Värmland efter sex sköna veckor i Stockholms skärgård. Vi möttes av ungefär 1 miljon myggor som gjorde så Elsas ben svullnade till dubbel storlek. De värmländska myggorna är tydligen inte att leka med. Imorgon åker pappan och köper en myggsug som tydligen ska suga upp myggor på ett väldigt stort område. Intressant.

Elsa gillar inte att återigen ligga i spjälsäng så just nu jagar jag en vit våningssäng till barnen. Pappan tog med Elsa till ett tomt dagis idag för att hon skulle få "känna in" sig lite. Hon knallade runt själv och klättrade raskt upp i rutschbanan. Det kommer nog vara en stolt tjej som går på två ben in till frukosten imorgon.

fredag 17 juli 2009

Simpla treor

Många med tre barn säger att trean liksom bara hänger med. Jag väntar fortfarande på det...

Lillasyster är en enormt bestämd typ som gallskriker inom tre sekunder om inte maten serveras i tid. Att ligga på golvet och liksom bara vara med är inte populärt. Sitta i famnen är mycket bättre. Sova på dagarna är också överskattat, i alla fall i längre perioder än tjugo minuter.

Tänk vad olika barn kan vara trots att de kommer från samma tillverkare. Det är tur för lillasyster att hon är så söt och charmig mellan varven.

Compact Living

Vi bor numera rätt volumiöst under större delen av året. Men på sommaren klämmer vi ihop oss i ett hus som nog skulle få plats i köket och groventrén i Värmland. Det är tur att vädret mest är fint i skärgården på sommaren så att hela naturen blir ett hus.

Idag monterade vi ihop en våningssäng till Elsa och storebror. Vårt från början (så där ca sju år sedan) nougatfärgade sovrum med en typisk skärgårdsinredning har förvandlats till ett sänghav med förvaring av alla barnens kläder undertill. Var sak har sin tid kan man säga.

Storebror var i alla fall mycket nöjd med sin överblick från ovan och jag undrar hur många gånger vi kommer få säga nej till att hoppa ner i vår säng från överschlafen? Vår lilla Elsa ligger nu och sover i en enorm säng, just nu med fötterna på huvudkudden. Hon var extremt stolt och lös som en solstråle när faster S och farbror M kom för att inspektera. Sin spjälsäng tyckte hon att lillasyster kunde ta över direkt.

torsdag 9 juli 2009

Tiden och Elsa bara går och går

Tiden räcker inte till för blogginlägg. Det tillsammans med en skakig internetanslutning gör att det blir fattigt på sidan under juli.

Elsa hon går och går. Senaste veckorna har hon helt slutat att kryphasa inomhus och utomhus går det bättre och bättre att gå. Trots rötter, stanar och stubbar.


Mamman som hoppade studsmatta tre minuter med storebror i slutet av juni drog av korsbandet i knät och linkar nu som en gammal tant.

Men varför göra livet enkelt för sig? Vi reder nog ut detta också.

fredag 26 juni 2009

Ratad av en lillasyster

Storebror var lycklig när hans Elsa kom hem från Sommarskolan igår. Elsa var trött och ville allra helst leka med sitt dockskåp i lugn och ro. När storebror ville vara med puttatde hon resolut bord honom och skakade på huvudet. Hon verkade ha fått nog med barnlek under dagen.

Jag hittade sedan storebror djupt sårad och ledsen i sitt rum. Elsa ville inte leka med honom, tårarna rann på den annars ganska så tuffa 6-åringen. Det är första gången han blir ratad av henne. Annars så är han hennes absolut största idol och situationen brulkar vara omvänd.

Humöret steg hos storebror under kvällen men en viss form av nedstämdhet präglade dock hans sinne. Elsa betyder oerhört mycket för honom. Kan inte låta bli att fundera på framtiden. De kommer alltid behöva varandra på olika sätt men jag undrar vem som kommer vara mest beroende av vem?

Rättighet till ett språk

Vilken intressant vecka det har varit! Sommarskolan var verkligen super bra och trevlig. Jag nästan ryser vid tanken av att det finns så många personer som brinner för att Elsa och hennes vänner ska få ett språk, ett kommunikationssätt. Allt för att livet ska bli så självständigt och bra som möjligt.

För tänk vad viktigt det är med ord, att kunna sätta ord på det man tänker. Annars går det ju liksom inte att tänka. En skrämmande tanke att våra barn för ett antal år sedan hade blivit fråntagna denna rättighet, bara genom att bli placerade på hem utan stimulans till kommunikation och språk.

Leva alla personer som utför stordåd med sin kunskap! Ni är fantastiska!

tisdag 23 juni 2009

Sommarskola


Över 100 personer med fokus på 17 barn. Vilken kraft! Karlstadmodellens Sommarskola 2009.

Elsa tränar på att hänga bland skåpen, som de tuffa grabbarna gjorde under mammans skoltid.

onsdag 17 juni 2009

Bråda dagar

Amma, besök i Karlstad för att försöka inhandla lite sommarkläder till familjen, hårklippning, amma igen, mat till barnen eller var det mellanmålsdags, hämta på dagis, besök av godvän med bebis, fylla på fästingvaccin på Elsa, packa inför midsommarhelg på Sandholmen, köpa linoljefärg och spackel inför fönserrenovering, amma, klippa gräs, tvätta, amma igen.....

Oj, idag har vi bröllopsdag...


Undrar om min man kommer ihåg det?

(Tack Masarinmamman för ditt inlägg förra veckan! Undrar om jag kommit ihåg det annars?)

Update: Tjii fick jag, bröllopsdagen är den 18 juni, alltså imorgon. Vi förlovade oss den 17:e, fast i juli. Och jag som trodde att det var jag som hade koll...

lördag 13 juni 2009

Ställningen är 6-5

Storebrors främsta intresse just nu är insekter av alla de slag, framförallt skalbaggar. De letar skalbaggar på dagis och det letas skalbaggar hemma. Än så länge tror jag att vi har två förrymda skalbaggar och en snigel i bilen. Alla tre har tagit sig ur fångenskapen på väg hem från dagis.

Idag gick vi vår vanliga runda i skogen. Förrutom vi, är det många myror och tordyvlar som nyttjar vägen. Dessa två raser är inte vänner och myrorna kalasar friskt på skalbaggarna. Storebror räddar alla han ser och idag vann han över myrorna. Sex skalbaggar kunde räddas och fem var utan hopp.

Alltså, resultat 6-5 till tordyvlarna.

torsdag 11 juni 2009

Grattis älskade storebror!

Världens bästa storebror fyller 6 år idag!


måndag 8 juni 2009

Medveten vuxen

För så där en vecka sedan hade vi Nätverksmöte för Elsan. Ett möte med släkt, vänner och pedagoger. Allt för at ge Elsa de bästa förutsättningarna. När jag berättar för vänner om allt vi gör blir de ofta lite förundrade. Jag får förklara; Karlstadmodell, habilitering, träningsprogram osv osv. Men det är ju egentligen inte alls konstigt. Handledare A konstaterade en så klok sak på mötet förra gången.

-Våra barn behöver bara fler medvetna vuxna runt sig för att utveckla sin kommunikation och sitt språk.

Så sant, så sant.

söndag 7 juni 2009

Smekmånaden över?

Storebror och Elsa har varit väldigt lätta barn. Ingen av dem har gråtit särskilt mycket, nöjda och tillfreds för det mesta. Lillasyster är också nöjd, om hon blir buren eller ammad. Så känns det i alla fall.

Elsa har varit en god storayster under lillasysters första fyra veckor. Hon är fortfarande snäll men verkar ha insett att den där bäbisen har kommit för att stanna. Mammas uppmärksamhet delas numera inte bara av storebror utan också av en liten syster. Idag när jag ammade lillasyster på studsmattan (för att det skulle vara lite roligare för Elsa) tog Elsa gång på gång tag i lillasyster och försökte dra bort henne, ivrigt tecknande "färdig, färdig".

Mamman känner sig rätt så otillräcklig, trött och slut för tillfället. Det är tur att man vet att det går över. För det gör det ju.

onsdag 3 juni 2009

Same same but different

Vad olika det kan vara att få barn. Barn som ändå är så lika. För två år sedan kom Elsa, med sin extra kromosom i bagaget. Tänk vad vi fick uppleva den första månaden tillsammans med henne. Förutom vår egen chock och sorg, alla läkarbesök, habiliteringsbesök och kontakt med försäkringskassan vad gällder vårdbidrag (ja, det kanske inte var den första månaden men i alla fall). Plus alla besök på BVC för kontroll av vikt och längd.

Med lillasyster rullar det liksom bara på. Vi hinner knappt med att ta kort på henne även om vi blir bättre och bättre. På storebror har vi hundratals, sådär som det är med första barnet. På Elsa har vi nästan ännu fler. Hon var på sitt sätt ännu ett första barn
.

Glädjen över lillasyster är enorm och hon trollbinder oss alla med sina plirande ögon och sitt sätt att tala om "lämna mig inte ensam, jag vill vara i famnen". Känslan över att ha fått henne är så lika känslan över att fått hennes storasyster Elsa, samtidigt så olika någonting någonsin kan bli.

lördag 30 maj 2009

Världens underbaraste 2-åring

I lördags fyllde Elsa 2 år. Ofattbart! Dagen var full av firande och paket. Solen sken i kapp med Elsa själv hela dagen. När jordgubbstårtan kom fram tecknade Elsa mera mera men efter tre bitar tyckte mamma att det räckte. Morbror M fångade "Elsa och tårtan" på bild.