måndag 22 december 2008

Dan före dan före dopparedagen

Mamman och barnen befinner sig i Stockholm och pappan i Värmland bland flyttkartonger. Idag gick flyttlasset. Flyttgubbarna hade aldrig sett så många bokhyller på så liten yta... Många böcker var det och många boklådor blev det.

Elsa har lägligt före jul dragit på sig sin värsta förkylning någonsin och om vi inte befunnit oss hos expertisen morfar hade vi troligen befunnit oss på sjukhus, i alla fall någon natt eller så. Nu är hon fullproppad med Alvedon varvat med Ipren, Bricanyl, Kåvepenin och Betapred (cortison). Elsa och mamman fick uppleva sitt första verkliga kruppanfall i natt och det var inte kul!


Storebror är tapper mitt i allt kaos och längtar till julafton så som bara en 5-åring kan göra. Han klädde granen i går och utbrast mitt i allt hängande "Det är verkligen mycket att stå i, verkligen".

fredag 19 december 2008

Jobbiga avsked

Idag är storebrors sista dag på Hallonet, nuvarande dagis. Han var ganska så sammanbiten vid dagislämningen i morse. Till avskedskalaset hade han valt att ta med Hulken- och Tarzanglass. För mamman kändes det också i hjärtat. I fyra år har vi lämnat och hämtat på detta dagis. Pedagogerna är toppen, trevliga ungar och superb dagismiljö. Med tårar i ögonen önskades alla närvarande God Jul och tackades för de gångna åren.
Det känns lite oroligt att lämna något fungerande inför ett okänt äventyr.
Hoppas att storebrors kalas idag blir trevligt!

måndag 15 december 2008

Att lyckas med det omöjliga i julekortstider





Kontorsråtta goes practical

I lördags var jag uppe i kommande boende för att såpskura ett par golv. Eftersom huset är gammalt och stort kändes golven enorma utan några möbler. Efter ca 5-6 timmar med skurborsen i handen var jag äntligen färdig. Hur det blev syntes inte i bygglampans skrala sken, det blir en överraskning.

Jag hoppas Elsa lär sig gå snart eftersom det finns en risk för stickor i mage, rumpa och händer om hon fortsätter att ta sig fram på sitt "combatliknande" sätt. Undrar hur barnen på 1700-talets slut förflyttade sig? Kanske tvingades de lära sig gå tidigt av ren självbevarelsedrift.

Hur mamman mådde på kvällen ska vi inte tala om. Armarna värkte något så in i norden och händerna med begynnande blåsor ömmade. Att försöka sova var dömt att misslyckas. Hur jag än låg tog det emot på något ömt ställe. Idag sitter jag vid datorn igen, skönt!

fredag 12 december 2008

Kycklingar och nytt dagis

Barnen och pappan var och hälsade på kommande dagis idag. På samlingen hade alla barnen fått en julklapp eftersom de i våras kläckt kycklingar och fött upp dem för att sedan sälja dem till föräldrarna. Förtjänsten gick till en ny leksak till dagis. Det verkar vara ett bra dagis!
Trots att personalen endast gått en teckenkurs en så länge försäkte de teckna med Elsa. Mitt i allt bråkande med kommunen om resurspengar (vi tycker inte att Elsa får tillräckligt med resurstid) känns det bra. Personalen och vi står på samma sida och har samma mål och vi kommer inte att ge oss.

onsdag 10 december 2008

Små segrar i vardagen

Dagens program för Elsa innehöll en synundersökning. Vi har inte märkt att hon på något sätt verkar se dåligt och det är skönt när ens känsla stämmer. Doktorn kunde inte se något som tydde på dålig syn, skelning eller något annat problem. Skönt! Nästa synkontroll kommer om 2,5 år, när Elsa är 4.

Alla undersökningar, kontroller osv som avlöper med positivt resultat känns som små segrar i vardagen.

Även om jag denna gång redan hade förbrett optikerkompis A på att eventuellt plocka hem markandens tuffaste barnglasögon, känns det faktiskt skönt att just nu slippa träning med glasögon. Det kanske kommer tids nog. Och tuffa brillor lär det finnas då också.

måndag 8 december 2008

Redan snygga

Idag skulle det äntligen ske. En jobbarkompis och samtidigt mamma till en av storebrors kompisar och jag skulle träna på lunchen. Vi har pratat om det länge utan att ha kommit till skott. Storebror registrerade att jag hade en bag med mig i bilen i morse och frågade vad det var. Jag förklarade och han frågade varför vi skulle träna. Jag svarade för att må bra och för att bli starka, friska och kanske lite snygga och så.

- Ni är redan snygga mamma, så det behövs faktiskt inte.

Älskade storebror.

Bullar, relationer, harmoni och flyttkartonger

I helgen hann vi med att baka lussekatter. Mamman bakade lussekatter, storebror ormar, ugglor, Sandholmen öar och bollar. Elsa tyckte inte saffran smakade utan ville hellre knapra på en riskaka till avsmakningen av de doftande bullarna. Men sedan är hon ju inte särskilt mycket för söta saker alls, ännu i alla fall.

I igår hade vi familjen A på besök och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans. De har inte sett Elsa på ett år och tyckte naturligtvis att det hänt jätte mycket. Pappa M satt och tittade på Elsa som lekte förnöjt med sin bondgård på golvet. "Hon verkar så otroligt harmoniskt" var hans kommentar. Och det är hon verkligen, en vår harmoniska tjej.
Dotter I, 7 år, har en kille med Downs syndrom i sin klass och jag frågade henne om han tecknade mycket. Hon tittade oförstående på mig och konstaterade att han minsann pratade som vanligt med alla barn. Där fick jag.

På kvällen började jag packa ner böcker. Gav upp när 10 flyttkartonger var fyllda och bokhyllorna fortfarande innehöll böcker till ca 25 %. Innan jag började tänkte jag att jag kanske skulle kunna slänga lite böcker men det går liksom inte. På något sätt har jag en relation med böckerna och att slänga dem är omöjligt. Även om det bara är en pocketbok. Istället är det lätt att falla in i böckernas värld igen när man börjar läsa på baksidan. Minnen, lukter pch platser kommer till en i rasande fart. Det kommer bli många flyttkartonger...

fredag 5 december 2008

Länk till Lucia

Cancer är en sjukdom som funnits nära oss i vår familj vid alldeles för många tillfällen. Ibland så påtagligt att personerna det drabbat inte längre finns med oss. Så naturligtvis antar jag utmaningen från Vardagspussel och Enbart. Använd mobilen och skänk minst 20 kr du också. Det gör stor skillnad.
- - - - - - - - -- - - -- - -- -
Kopiera denna text och lägg till ytterligare minst en person som du utmanar i Länk till Lucia. Är du inte utmanad, känn dig ändå fri att delta i Länk till Lucia.
Tanken är att vi i bloggvärlden skall skapa en lång länk med bloggare som antagit Enbarts utmaning att länka till insamling mot cancer. Vi som länkar har också givit minst 20 kr till insamlingen
Den jävla idioten tillägnad Medeleine Deckert. Länken skall hålla minst till Lucia. Vi vill sprida ljus över alla som drabbats av cancer och bidrar på detta sätt genom att länka och att skänka.

Vill du veta mer?
Enbarts Blogg, Maddes blogg, Maddes mamma Anne, Davids blogg, Barncancerfonden, Ttela artikel, GT-artikel, Radio Väst inslag (17 minuter in). Tims blogg, Tims mammas blogg, Aftonbladets artikel om Tim.

I mailen idag kom denna dikt som också handlar om den fruktansvärda sjukdomen cancer.


Detta är en dikt som har skrivits av en tonåring med cancer. Hon vill se hur många det är som förstår hennes dikt.
Skicka dikten vidare. Flickan bor på ett sjukhus som heter New York Hospital. Dikten är skickad av en läkare på sjukhuset. Om att ta vara på den tid man har.

Långsam dans
Har du aldrig sett ett barn på en karusell?
Eller lyssnat på regnet plask i market?
Någosin följt en fjäril till en ojämn flygning?
Eller tittat på solens inre natt?
Det är bäst att sakta ner
Inte dansa så fort
Tiden är knappt
Musiken kommer inte sist
Brukar du gå genom varje dag i flyg?
När du frågar hur mår du?
Hör du svaret?
När dagen är klar vill du ligga i din säng
Med nästa hundra sysslor som springer i ditt huvud?
Det är bäst att sakta ner,
Inte dansa så fort
Tiden är knappt.
Musiken är inte sist.
Aldrig sagt till ditt barn,så ska vi göra det imorgon?
Och i all hast,Och inte se sorgen
Någonsin förlorat kontakten, låt en god vänskap dö.
Leda till att du aldrig haft tid att ringa och säga 'Hej'.
Det är bäst att sakta ner.
Inte dansa så fort.
Tiden är knapp.
Musiken kommer inte sist.
När du kör så snabbt för att komma någonstans.
Du missar halva nöjet av att komma dit.
När du oroa dig och skyndar dig genom din dag,
Det är som en oöppnad gåva .... kastas bort.
Livet är inte en ras.
Får ta det långsammare.
Lyssna på musik.
Innan låten är över

Översätt av Vanessa Palermo

torsdag 4 december 2008

Sprutor, kontroller och 10 ord

Pappan var med båda barnen på BVC. Elsas 1,5 års kontroll respektive storebrors sista kontroll innan skolvärlden tar över hälsokontrollerna. Storebrors spruta gick bra även om han idag hade en ganska öm och rödsvullen arm. Längden noterades till 120 cm och vikten till 23,5 kg. Tänk, om 45 cm har han växt ikapp mamma.
Elsa klarade sin kontroll galant men vi hoppade MPR-sprutan idag och tar den efter jul istället eftersom hon fick sin andra influensaspruta i måndags. Den stackars lilla kroppen kan få en sak i taget. Elsan mätte 83 cm och vägde 11,9 kg.


Sköterska A frågade pappan hur många ord Elsa kan och han svarade stolt ca 100 tecken tillsammans med ca 10 uttalade ord (allt mer eller mindre tydligt). Hon var lite impad enligt pappan. Sedan frågade hon Elsa var hennes näsa, mun, mage, ben, huvud och fötter fanns och lilla fröken pekade glatt ut varje kroppsdel helt korrekt. Jag tror att pappan höll tummarna ganska hårt i bakgrunden...
Utlåtandet blev: Som vilken 1,5 åring som helst förutom att hon inte går ännu.
Vi känner oss stolta över vår groda och faktiskt över oss själva också för det jobb vi lagt ner på henne. Det verkar ju ge resultat.

onsdag 3 december 2008

Inget sjuk i världen

På väg till dagis oroar sig storebror var sköterskan ska sticka honom idag. Det är nämligen dags för Poliospruta nr 4 (tror jag). Mamman försökte förklara att det är bra med sprutor och att man annars kan bli jätte jätte sjuk.

-Det vore bäst om det inte fanns något sjuk i världen, säger storebror.
-Ja, det är klart, svarar mamma.
-Fast då skulle morfar inte kunna jobba.
-Han skulle skulle kanske kunna göra någonting annat istället, säger mamma.
-Jag vet, han skulle kunna laga hus istället, dom är ju mycket större.

Tystnad.

-Mamma, om det inte fanns något sjuk, skulle Elsa kanske inte behöva åka till doktorn så ofta.

måndag 1 december 2008

Nya vänner för små och stora

Söndagen spenderades tillsammans med en annan familj med en 3-årig tjej som berikats med den extra kromosomen. Vi försöker utöka vårt nätverk lite i Värmland dit vi ju snart styr kosan. Det blev en super trevlig första advent med prat om allt möjligt.

Storebror var lite anti innan vi åkte.
-Måste vi alltid åka till folk med Downs syndrom? Jag vill vara hemma med mina kompisar.

Gissa vem som absolut inte ville åka hem när kvällen infunnit sig, storbror. Som fått en ny kompis i storasyster i familjen.