fredag 30 maj 2008

Ett år med vår älskade groda!

Idag är det ett år sedan du landade hos oss Elsa. Ett år som varit fullt av stormande känslor. Känslor av olika slag. Ledsamma, oroliga visst, men framförallt glada känslor. För du är verkligen världens bästa tjej Elsa. Du rör om i vår värld och du har fått oss att byta fokus och mål.
Det är inte lite åstadkommet av en 1-åring.
Idag är det din dag, full av tårta och presenter. Du började den som vanligt, leende i sängen, kroppen spritter och hela du säger -Ta upp mig, ta upp mig!
De allra största och varmaste grattis pussar och kramar ger vi dig, vår älskade Elsa.

onsdag 28 maj 2008

Lunchglädje

DS-radarn är alltid påslagen. Vi har en restaurang i huset på jobbet. I lunchkön idag korsades min väg av en glad kille i 20-25 års åldern. Med en extra kromosom. Han var där och käkade med sina arbetskompisar. Alla iklädda snygga blåställsbrallor. Att jag såg honom berodde mest på att han var lite kort i rocken bland sina "normal långa" kollegor. Han var definitivt en i gänget och de verkade ha en trevlig lunch. Stannade lite extra länge vid kaffeautomaten nära deras bord och samlade glädje inför eftermiddagens möte om strategiplaner och resultat.

måndag 26 maj 2008

MVG

Idag var det träff med logopeden. Vi har världens bästa logoped. Det kom vi fram till efter några besök. Så kunnig inom sitt område. En institution hela hon. Med henne kan vi ha långa diskussioner. Vi kan fråga och hon ger bra svar som är lätta att tolka in i vår vardag. Men med en språklig tuch....
Elsa är duktig. Det har hänt mycket på drygt fyra veckor. Skönt att höra som pappa och mamma. En klapp på axeln åt oss också vilket behövs ibland.
Men allra roligast för Elsa som tydligen är långt framme i utvecklingen vad gäller många bitar. Det vi kände oss mest stolta över är hennes välutvecklade sociala förmåga. Bland annat konsten att "tala" om vad hon vill och inte vill. Världsviktiga egenskaper.

Ljuva 5-års tid

Storebror som snart fyller 5-år är inne i sin ljuva 5-års tid. Någon sa så. Vår 5-års tid är hittills inte ett dugg ljuv alls. Det slår gnistor om oss. Vi är för lika säger pappan. Varje dag lovar jag mig att vi inte ska bråka de få timmar vi faktiskt ses. Hittills har det inte funkat. Men vi blir vänner lika snabbt igen. Som tur var. Och då kramas vi extra mycket.
För hur kan man vara arg på någon som har ett så varmt och stort hjärta som vår storebror. Det ska börja en Down tjej på avdelningen brevid hans på dagis. Han har träffat henne några gånger på Hab. Någon av hans dagiskompisar konstaterade att det skulle komma en ny M på dagis. Storebror säger "-Jag vet det. Och hon är en Downis tjej. Så man måste vara extra snäll mot henne". Så sant som det var sagt.

lördag 24 maj 2008

Mössa på mössa av

På promenaden i solskenet kom väldigt tydliga minnen från storebrors första sommar fram. Solhattar i all ära. Men sitter de på mer än 5 sekunder får man vara glad. Det spelar ingen roll att det knyts band eller att det finns kardborrar. Av åker hattarna. Och Elsa strålande nöjd efteråt. Lekande Tittut med mössan hela vägen.

Än här och än där

Elsa tar sig fram rätt snabbt nu, på sitt märkliga sätt. Hon häver sig upp på armarna för att dra sig framåt. Benen hjälper till att putta på i simtagslikande rörelser. Det där att lyfta upp rumpan verkar onödigt tycker hon. Men vi tränar på.
Häromkvällen var hon borta och jag hittade henne just i färd med att undersöka skurhinken full med vatten i tvättrummet. Den hann som tur var inte välta.
Det är ingen tvekan om vem som drar mest i denna familjen i alla fall. Förutom skurhinkar. Storebror fungerar som en magnet på Elsa. Han kan sitta på andra sidan huset, spelar ingen roll, hon ska bara dit.
Ibland så snabbt att benen kommer i pendel och slår upp samtidigt som ansiktet trycks ner. Ja, ni fattar konsekvensen av det.

fredag 23 maj 2008

Uppoffringar i unga år

Fredag. Skönt!
Elsa och jag har mysat. Nu sovar hon efter att ha skrattat högt åt Claes Malmberg på inledningen av Sing a Long (?!). Pappan och storebror är på tracktorpulling och monstertruck tävlingar i stan. Manliga saker för tuffa grabbar (även om varken pappan eller storebror är särskilt tuffa eller intresserade av motorsport). Vännen A fick först inte med sig sin dotter E. Han konstaterade lite beklagande, hon gillar ju liksom inte sånt. Det är bara prinsessor som gäller just nu.
Men när E hörde att storebror skulle med blev det andra bullar. Så nu är papporna med dotter och son och tittar på tuffa traktorer och bilar med enorma däck.
Tänk vilka uppoffringar, endast 5 år gammal.

tisdag 20 maj 2008

Grodansmamma minns

Prince Vince´s mamma skickade en utmaning. Så här kommer lite värdelöst vetande om mig:

Vad gjorde jag för 10 år sedan: Reste Sydostasien runt med vännen S. Tittade tillbaka i lite brev till min då ganska nya kärlek (nuvarande man) och blev sittade. Vilken passion det vilade över raderna i de många många brev som färdades hem till honom. För exakt 10 år sedan befann jag mig i Nha Trang på Vietnamns västkust. Dagen hade tillbringats på Mama Hahn´s green hat boat trip. Tänk er en båt full med backpackers, lite mat, en massa öl och vin, en pipa med något odefinierat, stark sol, turkost blått hav och en galen påtänd kvinna i 50-års åldern iklädd träningsoverall och en grön hatt som hela tiden skriker "Don´t be lazy, we have to make a f.....ing party". Från sin guppande badring. Då har man Mama Hahn´s boattrip i ett nötskal.

Resan gick sedan vidare till Indien som visade sig vara världens mest konstiga land. Och samtidigt mest faschinerande. Där lärde vi oss bl a att åsynen av västerländska kvinnor fick de mest ordentliga indiska män att uträtta sina manliga behov mitt framför ögonen på oss. Det är nog också troligen första och sista gången jag suttit i ett trafikkaos i 4 timmar, på en av västerlänningar mindre frekventerad gränsövergång mellan Indien och Nepal. Solen gassade och det var ca 40 grader varmt. Vårt fordon var en träkärra dragen av en stackars mager åsna.

Nepal var fantastiskt. Soluppgång över Annapurna topparna kl 5 på morgonen efter att ha vandrat över 1000 höjdmeter från baslägret på morgonkvisten. Magiskt.

5 saker på min "Att göra lista" idag:
1) Jobba och sedan byta dator på jobbet och förhoppningsvis kunna fortsätta jobba efteråt
2) Köpa 1-års presenter till grodan
3) Promenera för att hinna till Berlin innan 16 juni
4) Prata produkter för lönsam lammproduktion med några producenter på kvällen
5) Snusa mina sovande barn i nacken när jag kommer hem

Förutom punkt 5 och möjligen 2 känns det som en ganska så grå dag.

Dåliga egenskaper: lite för envis, inser inte att nattsömn på ca 5 timmar per natt inte räcker, ibland otålig, älskar smågodis, har då och då lite höga krav på mig själv

5 platser där jag bott:
Linköping (min barndomsstad)
Toronto (besökte samma svenska julmarknad som Börje Salming, ett stort minne för en 11-åring)
Wien (2 galna år mellan student och universitet)
Uppsala (fantastiska studieår)

Lidköping (så landade jag på vischan utanför Lidköping till slut)

5 jobb som jag haft:
Servitris (sommarminnen från Roslagen)

Au-pair (en karriär på ca två veckor)
Sjukhusbiträde (på tyska utan utbildning i sjukvård)
Journalist (sommarjobb inom lantbrukspressen)
Produktchef (foder till djur som har fler magar en vi)

4 personer som jag vill veta mer om: Vardagspussel, Imsavimsa, Ett nytt liv och Humraliv

Den som vandrar om natten

Vi vandrar om natten i vår familj. Nattvandrare nummer 1 är ofta storebror som kommer tassande med Fantis under armen. Liksom i dvala lyfter mamman täcket och den lilla kroppen gosar in sig nära nära. Nattvandrare nummer 2, på väg till gästrummet, är ibland mamman som tycker att storebror buffas för mycket. Nummer 3 är ett par, pappan och Elsa, som när Elsa börjar prata i sömnen i den tidiga gryningstimman förflyttar sig. Antingen till gästrummet om det är tomt eller till storebrors säng. Ibland vaknar storebror och märker att han är själv i pappans och mammans säng. Då traskar nattvandrare nummer 4 till gästrummet och "lyfta på täcket, gosa in sig" proceduren återupprepas. Varje morgon börjar med en överraskning.
Vem sovar var?

måndag 19 maj 2008

Elvis - the king

I går eftermiddag var faster K, pappan och jag på Cirkus i Stockholm. Vi såg föreställningen Elvis med Glada Hudik teatern.

En känslostormande, alldeles underbar föreställning. Första tårarna kom så snart ridån gått upp och Elvis, the king himself, står på scen och säger "Jag är annorlunda" och "Jag ska göra allt för att min dröm ska gå i uppfyllelse". Sedan var det drygt två timmar fyllda med massa skratt, massa glädje, massa tårar och massa känslor. Föreställningen berörde så långt in i hjärtat det går att komma. Vissa "bilder" kommer jag bevara i minnet så länge jag lever. Mitt i alla riviga låtar, härliga danser och underbara kommentarer fanns en allvarlig djup bakomliggande story. Invävd på ett otroligt proffsigt sätt. Utan att skapa "tyck synd om oss känsla" alls. Mer åt "Här är vi och vi är bäst" hållet.

Grundarna av Glada Hudik teatern borde få alla pris som finns att få. Tillsammans med alla underbara skådespelare och musiker. De med diagnoser och de utan diagnoser.

Jag tror att alla som var där gick ut berikade i kropp och själ. Vi gjorde definitivt det.

Att känna sig trygg

I lördags lämnade pappan och jag Elsa och storebror hos mormor och morfar och drog till stan. Efter mycket om och men kan man säga. Elsa var inte på humör att vara hos någon annan än mamma och pappa. Men vi stack och hade en mysig kväll på restaurang och en något längre sovmorgon än vanligt. Även om den inbyggda klockan ringde vid sex och saknaden av att snusa i storebrors hår var stor.

När Elsa vaknade på söndasmorgonen tyckte hon livet med mormor var lite sisådär. Men när sedan storebror kom ner en stund senare vände allt. Berättade de. Hon blev en glad tjej som strålande ville vara nära nära storebror hela tiden.

I telefonen berättar storebror - Elsa vill bara vara på mig. Det är ganska jobbigt faktiskt.

Fast jag tror att han tyckte det var rätt mysigt. Att vara så älskade och så behövd.

torsdag 15 maj 2008

Fantastiska ungar

Idag var det träff med Down barnen på hab. Sång, lek och fika. Jag stack från jobbet ett par timmar för att vara med. Känns värdefullt. Denna gång var en tjej på 6 år inbjuden till småttinggruppen. Det är roligt att träffa äldre barn. Det vimlar ju inte av Down barn bland dem vi träffar annars. Hon pratade så bra och verkade så harmonisk och mysig. Åhh, vad det känns skönt att se hur bra det blir. Hur fina barnen är.

tisdag 13 maj 2008

Elsa på löpet

Det är en märklig känsla att stå i kassköer just nu. Stoltheten är stor. Elsa på framsidan av en tidning. Idag kom ännu ett brev från Vi Föräldrar med två löpsedlar. Tidningens framsida med Elsa på omslaget.

Coolt att ha en dotter på löpet.

Ett löp utan alla hemskheter som brukar figurera på de flesta löp. Elsas löp är bara gult, rosa och alldeles varmt (känns det som för en mamma i alla fall).

Desperate Housewives

Jag är barnsligt förtjust i Desperate Housewives. Vackra galna kvinnor runt 40 med för lite att göra. Intriger och skvaller på hög nivå. Men så kul. Och sorgligt ibland.
För några veckor sedan oroade sig Susan att hennes ofödda bäbis skulle ärva sin farfars brist på empati och medkänsla. En kommentar från det avsnittet etsade sig fast i mitt minne.
- If the child is born with a handicap I could live with it. I would probably love it even more. But if ithe child is born without empathy I wouldn´t know what to do.
Så där är det med Elsa. En enorm gränslös kärlek. Annorlunda mot kärleken till storebror. Inte större men annorlunda. Jag önskar jag kunde förklara med ord.

Förresten visar forskning (Stern och Bowlby) att barn med Downs syndrom utvecklar empati tidigare än barn utan den extra kromosomen.


måndag 12 maj 2008

Harmoni

Vad underbart det är att komma hem till sin familj efter en dag på jobbet. Idag när jag öppnade dörren hörs -Mamma hej och dadadababababamamamama från köket. Storebror rusar och möter upp och Elsa spricker upp i ett otroligt Elsaleende och nästan kiknar av glädje. Pappan ställer just fram maten på bordet. Jag blir alldeles varm i hjärtat av min underbara familj.

Inbillning eller ej, men Elsa säger mer distinkt mamma nu. Tidigare var det mer mammamamama i lite olika haranger. Hon säger det inte direkt för att få just min uppmärksamhet men hon säger det i alla fall. Sedan viftar hon så sött med sina armar mer och mer. Som om hon försöker teckna allt vi försöker få henne att härma på en gång.

fredag 9 maj 2008

Kung i badbaljan

Nu är grodäggen kläckta.
Men vi har också en ny invånare i badbaljan. En salamander. Som av en slump kom med i hinken när storebror, vår alldeles egen groda och jag, för att fylla på näringsförådet, häromdagen var och hämtade lite nytt geggvatten.
För storebror är grodäggen och ynglen nu av sekundär betydelse. Det är salamandern som är kung i badbaljan.
Därför gör det inget att grodäggen så snart de kläckts, hamnar i gapet på en hungrig salamander.

Tillägg den 11/5:
Nu har kungen och de undersåtar som fanns kvar flyttat till storebrors kompis P. Han har en damm på tomten och det var med stort allvar som killarna igår släppte i salamandern och grodynglen.
-Nu flyttar han hemifrån sa storebror.

Ombyte

Säcklayouter, Gårdsmagasin hösten 2008, mineralfoderrecept, etiketter, offerter, leverantörsmöten, organisktbundna mineraler, nytt optimeringsprogram.......
Huvudet snurrar efter en vecka på jobbet. Redan fredag.
Elsa mår bra hemma med pappan i solskenet. Försöker säga Titta och Elsa. Framsteg!!!!
Kanske behövdes ett byte i pedagogfabriken.

tisdag 6 maj 2008

Något positivt med allt

Jag funderar mycket på hur människor uttrycker sig. Och på hur jag uttrycker mig. Tänk vad fel det kan bli ibland när man inte tänker efter innan. Kanske är jag känsligare idag än för ett år sedan. En förändring som kommit tillsammans med Elsa.
Idag grät jag i mitt hjärta och jag vet att det inte var personens mening att göra mig ledsen.
På lunchen fråga kollegor om Elsa, om hur det går, vad vi gör osv. Det värmer att alla är intresserade. När jag berättade om att vi använder oss av tecken blev många intresserade och tyckte det var intressant.
Då kom kommentaren - Ja, allting för ju med sig något positivt. Allt är ju inte svart.
Det kändes som om hela jag stannade upp. För mig är Elsa något positivt, något alldeles underbart fantastiskt. Vår älskade dotter. Och hon har Downs syndrom. Och är inte svart på något endaste sätt.

söndag 4 maj 2008

11 månader

Var har 11 månader tagit vägen? Vad har vi gjort, Elsa och jag?

Vi har mysat, tränat, gosat, gråtit, skrattat, njutit osv osv. Lika mammaledigheten med storebror på många sätt men samtidigt så annorlunda.

Att vara mammaledig första gången, med storebror, var förutom allt det vanliga med en bäbis, så mycket just "mammaledighet". Fika med kompisar, babysim, babymassage och långa promenader. Jättemysigt och trevligt. Jag är glad över att jag fått uppleva det tillsammans med världens underbaraste storebror.

Med Elsa har det varit ett annat fokus helt klart. Mer fokus på just Elsa, på att stimulera henne, på att lära sig allt nytt som mamma till ett speciellt barn. Många sa i början, njut av er bäbis och ta dagen som den kommer. Det tror jag inte jag gjort, tagit dagen som den kommer alltså. Njutit har jag gjort, definitivt. Men allt har varit mycket mer planerat och på något sätt strukturerat.
Funderar på om det har varit till det sämre. Men kommer fram till att jag hanterat det utifrån min horisont och att det varit bra för mig. Ett sätt att göra det, på ett sätt nya liv som grodan förde med sig till vårt och mitt liv.

Elsa verkar också gilla sitt liv. Jag tar det som ett kvitto på att de senaste 11 månaderna varit OK för henne också. Även om jag ibland undrar vilka tankar som döljer sig bakom hennes ögon, djupa som brunnar och glittrande som havet.

fredag 2 maj 2008

Grodägg och grodyngel

Självklart ska en grodfamilj ha grodägg och grodyngel hemma hos sig. För en vecka sedan fick storebror och jag, på vår skogspromenad, se en damm fylld med ägg. Jag berättar glatt om minnen från ett badkar fyllt av geléartade ägg. Självklart ville storebror också ha det.
Så ikväll stack vi iväg på expedition med stövlar och två hinkar. Det visade sig dock att grodäggen haft bråttom att bli yngel för hela dammen var nu fylld med små svarta spermieliknande varelser. Till slut hittade vi en äggklump som inte hunnit så långt. Ett antal yngel fick också följa med hem. Storebror har lovat att släppa tillbaks dem när alla ägg blivit yngel och ynglen i alla fall fått något som liknar bakben.
De bor inte i badkaret utan i Elsas badbalja. Utomhus. Förhandlingen var tuff, jag lovar.

torsdag 1 maj 2008

1 maj


Eftersom valborgsmässoelden brann upp på 10 min tyckte vi att det var dags för en riktigt stor brasa idag. Tillsammans med vännerna familjen A och familjen F drog vi till Värmland med picknick och en skock förväntansfulla barn. Farbror M:s fyrhjuling skulle finnas på plats.
Elden var stooor och varm! Dagen trevlig i goda vänners sällskap.
Elsa fick några timmar tillsammans med faster K som annars finns i huvudstaden. Värdefullt för grodan att träffa alla sina nära och kära så ofta som möjligt. Att hon kan vinka och klappa händer är nu mer än solklart. Hela dagen har hon med eller utan uppmuntran visat sina färdigheter. Och varje gång är hon lika stolt och lycklig efteråt. Skruttfia.