tisdag 23 september 2008

Vet och visar vad hon vill

Elsa är duktig på att teckna. Hon lär sig snabbt och tycker det är kul. Allt är inte så tydligt men har vi sett det några gånger så fattar vi med lite gissningar vad hon menar. Pappan som sköter pedagogiken hemma just nu byter ut blad i teckenpärmen på löpande band i och med att hon lär sig. Det är underbart att se och få vara delaktig i hennes utveckling.
Nu har hon också börjat med mer riktad, medveten kommunikation. Hon kan sitta på sin röda matta och peka på sin gungzebra för att sedan göra tecknet för rida. Eller nyvaken på morgonen peka ut i rummet där mamma och storebror befinner sig och göra tecknet för krama. Och hon ger sig inte förrän hor får som hon vill. Envis som bara den.

måndag 22 september 2008

Road Map to Holland

För så där ett år sedan lästa jag många böcker om föräldrars känslor när de fick ett barn med Downs syndrom. Sedan kände jag mig liksom mättad av den typen av böcker. Men för ett tag sedan läste jag om en boken "Road Map to Holland" skriven av Jennifer Graf Groneberg och blev lite sugen igen. Boken är bra och tårarna rinner igen så igenkännande. Fast på ett lite annat sätt än för ett år sedan. Nu med ett större perspektiv och mer kunskap.

Igår kväll läste jag ett stycke om hur personer med Downs syndrom benämns. I USA heter med "XXX has Down syndrom". Man säger inte att bäbisen är en "Downbaby" eller en "DS-baby". Anledningen till att personen alltid ska komma före syndromet är att individen ska lyftas fram först och att synromet liksom ska komma i andra hand. Ett klokt sätt att se det tycker jag.

Liten värld

Söndagen tillbringades på Borås Djurpark med familjen F. Solen gassade och djuren var ovanligt aktiva. Lagom många människor så här på eftersäsongen. En mysig dag!
Vid lunchen på Savannrestaurangen slår sig en mamma, med sin lilla tjej, ner vid bordet brevid. Jag kände igen hennes dotter från ett föräldrarforum fokuserat på Downs syndrom. Vi har "pratat" med varandra några gånger på nätet och det var trevligt att hälsa i verkligheten. Världen är bra liten.

fredag 19 september 2008

Glädje över det lilla

Tänk er att ha en handdusch precis innanför dörren. Tänk att kunna spola av hundar, stövlar, leriga regnkläder med eller utan barn i direkt. Sedan kunna hänga upp kläderna på samma ställe och hundarna kan ligga och torka på varmt golv. Tänk vad det skulle förenkla vardagen.
Snart kommer jag ha det. Fantastiskt!

onsdag 17 september 2008

Söndag

Söndagen var en mellandag i vår maginfluensasvit och vi åkte på utflykt med picknick till storebrors favoritställe, Jättadalen på Billingens sluttning. Som tur var hade inte barnen vi mötte på vägen hittat skatten i grottan. Den fanns kvar när storebror, efter det att mamma kollat att inte några vilda djur sov därinne, klättrade in och letade. Denna gång också.



Mamma och pappa tid

Nästa helg sticker pappan och jag till London. Själva. Hotell i tre nätter och bara vara med varandra. Shoppa lite, kanske Tate Modern, afternoon tea och engelska pubar. Eftersom min London erfarenhet nu är 20 år gammal tar jag gärna emot tips på allt möjligt av er som varit där under mer modern tid.

Hur kunde förresten våra föräldrar släppa iväg vännen S och mig, 15 år gamla, ensamma en vecka till London? Fickorna fulla av pengar efter att ha städat charken på den lokala ICA-affären i ett halvår. Oj, vad vi kände oss vuxna. Och oj vad kul vi hade.

Får ont i magen när jag tänker på att storebror om 10 år kan fråga om han får åka.....

Kräksjuka

Nu har maginfluensan snart passerat hela familjen. Pappan har hittills klarat sig men kände sig lite konstig i magen imorse. Så det är nog en tidsfråga. Elsan var inte stark natten mellan måndag och tisdag. Skruttan. Första maginfluensan. Tycker att hon borde vara van eftersom hon alltid har kräkts ofta och mycket. Men detta var något helt annat. Desperationen i hennes blick lyste stark när magen vände sig ut och in för minst 10:e gången. Nu är hon dock frisk igen och åter sitt glada sprudlande jag. Hoppas detta var årets kräksjuka.

lördag 13 september 2008

Barn är en gåva, barn är en gåva, barn är...

Det är inte så jätte ofta nuförtiden vi går på stora fester med sådär 70 personer, liveband och dans. Idag var det dock dags. Bästa vännerna familjen F har fest. Barnvakter är fixade i form av farmor och farbror M och vi utsedda till bussvärdar och toastmasterpar.
Klockan 04.30 i natt vaknar jag av att storebror kräks, sedan igen och igen och igen. Maginfluensa. Vi vill inte utsätta barnvakterna för kräksjuka eftersom faster L är ganska långt gången gravid. Så mamma får stanna hemma. Det kanske går någon lagom bra fim på TV ikväll, vem vet?

torsdag 11 september 2008

Hard Rock Halleluja

Storebrors absoluta favvolåt är Lordis Hard Rock Halleluja. Fick han bestämma skulle den rulla på Youtube om och om igen. Till slut gav mamman in för tjatet om att köpa skivan och igår kom paketet på posten. Skivomslaget med monstren på bär han med sig var han än går och vi diggade till låten måååånga gånger igårkväll. Elsa har fattat galoppen och räcker vant upp ena armen och skakar lite lagom mycket i takt med refrängen. Det första storebror, med lysande ögon, informerade mig om när jag kom hem igår var att det fanns 10 låtar till på skivan. Och alla var lika tuffa! Halleluja! Det kommer bli en höst full av monsterrock hemma hos oss.

Krigaren

Storebror sitter i soffan med sin vällingflaska. Tittar på film och är allmänt nyvaken. Pappan sätter ner en mycket morgonpiggare Elsa brevid. Hon börjar överrösa storebror med klappar (av det hårdare slaget), blöta pussar och så snart han flyttar sig kommer hon efter. Storebror ropar "Ta bort henne".

Efter en stund ensam i soffan hör man honom istället ropa
"Kom tillbaka med krigaren".

tisdag 9 september 2008

Tiden

Idag åkte jag tåg med en intresserad kollega som frågade och frågade om Elsa. Och jag berättade och berättade. Om henne, om våra besök överallt inom sjukvården, om all träning, om tecken mm mm.

Efter ett tag undrade hon hur sjutton vi hinner med allt? Allt det där med vovve, villa, volvo, barn, jobb, vardag. Men plus all träning, all sökning av litteratur, uppgifter och allt material vi gör.

Men visst hinner man, man blir bara lite mer effektiv. Allt blir ju en vardag till slut, på något sätt. Vi gör det för Elsa. Det är ju det viktigaste.


måndag 8 september 2008

Sjukvården slutar aldrig att förvåna

För några veckor sedan var Elsa och pappan och prövade ut skor på Ortopedtekniskaavdelningen på sjukhuset. Pappan har idag sökt dem för att stilla undra om sorna kommit hem ännu. De skulle nämligen ha kommit förra veckan.
Efter att ha ringt hela dagen utan resultat hämtar han posten och där finns ett brev som meddelar att Elsa är välkommen för utprovning av skor den 18 september.
Det var ju det de gjorde för några veckor sedan. Hallå?!
Och visst är det konstigt att allt måste skickas ut med brev. Vore det inte billigare att ringa?

Glädjepiller

Igår kväll var vännen A och jag och såg Mamma Mia på bio. Vilken vitamininjektion. Hela jag var alldeles glad efteråt. Sitter fortfarande och ler åt alla härliga scener. Och vilken längtan till Grekland jag fick... Måste nog fundera på båtluff med barnen om en inte allt för lång framtid. Så snart Elsa kan gå kanske.

Vadå färgade av sin miljö..

Storbror leker med kompisarna P och P och från rummet hörs i spridda kommentarer:
-Byt skärbord på tröskan, jag ska tröska majs.
-Kan du ge mig den gröna traktorn? Nej inte John Deeren, Valmeten åhhhh...
-Har du inget dubbelmontage?
-Oj, nu tröskas dinosaurierna.

-Hi hi hi....

fredag 5 september 2008

Kisses on fire

Varje morgon ger oss storebror och jag iväg på dagens strapatser, dagis och jobb. Och varje morgon får vi lika mysiga tungkyssar och slängpussar av Elsa. Hon börjar sitt slängpussande redan när vi närmar oss hallen för att sedan räcka fram sin lilla mun för att ge blöta tungkyssar. Vi åker iväg alldeles varma i hjärtat av alla hennes kärlek.

Men man får passa sig mer och mer. Tänderna dyker nu upp på löpande band. Än så länge har fyra kommit upp på två månader. Och fler är på väg. Specialisttandvården har fått borra ur hennes gomplatta för att hennes små gaddar ska få plats.

torsdag 4 september 2008

Den invändiga sidan av kon

Jag gillar kor. Och tur är väl det eftersom jag ägnar stora delar av dagarna åt att fundera på vilket foder korna behöver och som vi i förlängningen ska tillverka. En mellanstadieelev skrev följande faktauppsats om kon. Läs ett utplock av historian nedan, den är underbar!

Historian om Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den
lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara
när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den
främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan-
och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen
skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara
till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom
sitter på sidan av hornen.

Kon har två hål framme I huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun
kallas mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att
jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned I mjölken och
drunknar.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken UT. När det åskar så
blir mjölken sur... Men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till
att dra UT spikar med.

tisdag 2 september 2008

Energigivare

Gårdagskvällen spenderades tillsammans med "bokklubbstjejerna". Vi har nu träffats i ca 10 år, en gång i månaden. Diskuterar boken vi läst mer eller mindre. Livet, ekorrhjulet som snurrar fort fort, glädjeämnen, sorgämnen, våra män, våra barn diskuteras alltid. Det enda som är bannlyst är att prata jobbrelaterade faktafrågor. Dessa måndagskvällar är riktiga energikickar i vardagen. Förresten, boken vi ska läsa till nästa gång är "Vi som aldrig sa hora" av Ronnie Sandahl.

måndag 1 september 2008