tisdag 25 augusti 2009

Att bli dömd

I lördags var vi i stan och köpte lite kattsaker till Annika. Elsa, nu snabb som en iller försvann som en blixt i affären, än hit än dit. När jag jagade efter henne kommer jag på mig själv att undra om jag är snabbare att stoppa henne från att göra några "dumheter", typ klättra upp på varorna eller dra någon tant i byxbenen än vad jag varit med storebror. Det känns liksom som om hon blir fortare dömd av andra människor runt omkring sig.

-Jaså, där kommer en sådan liten tjej. Varför har inte mamma och pappa koll på henne?

De kommentarerna och tankarna vill jag skona henne från. Men samtidigt låta henne löpa fri och lära sig av sina egna upptäckter. Svår ekvation.

Är det så? Döms våra lite speciella barn snabbare och hårdare än andra?

måndag 24 augusti 2009

Katten Annika

I lördags flyttade katten Annika in till oss. Hennes bror Tommy bor kvar hos storebrors kompis M. Annika verkar ta flytten med ro och leker som en vilde i köket, mest med lillasysters leksaker. Babygym är bra för kattbäbisar också.

torsdag 20 augusti 2009

Godnaaatt aaallaaa djur

Elsa sitter och tittar på sin nya favorit bok "Godnatt alla djur". Hon tar fram sitt lilla läsfinger som nu höger pekfinger kallas och följer texten koncentrerat. Vid bokstaven a stannar hon och ljudar högt och tydligt aaaaa, sedan fortsätter fingret precis under texten och vid nästa a ljudar hon igen ett klockrent aaaaa. Vid sista a:t i alla, precis samma sak.
Hon såg så stor och stolt ut i den stora soffan med boken i knät och tofsarna på svaj.
Vår lilla läsgroda!

Stora storebror

Den 17 augusti var det dags. Med ny ryggsäck och sammanbiten min. Första skoldagen.
Det var nog jobbigast för mamma som undrar vem som nu ska hålla koll på om han äter, tar på sig stövlar om det regnar, går på rätt buss till fritids osv osv.
Dagen efter började det riktiga allvaret och storebror hoppade på bussen 07.37 och möttes av de lite större barnens rop;
-Kom sitt här hos oss!

Det känns tryggt med en liten skola på landet där alla känner alla och busschauffören har koll på vems den blå kepsen är som låg kvar i bussen efter första dagen.

fredag 14 augusti 2009

På typiskt Downs vis

Igår var det grillfest på Hembygdsgården. Hela familjen åkte dit och socialiserade med grannar och dagisföräldrar, åt grillade hamburgare och Mosstorpspizza med älgfärs (bakad i den vedeldade ugnen i Mosstorpsstugan).

Elsa lullade runt och gav de allra flesta stora leenden och blev väldigt arg när mamman, pappan eller storebror försökte få henne att vara där vi var. Inte för att någon tycktes ha någonting emot att prata en stund med henne, snarare tvärtom. De mest tillknäppta gubbansiktena tinar snabbt upp när Elsa kommer.

När vi kom hem skrattade pappan och jag åt henne, att hon på ett så typiskt "Downs vis" liksom bara går runt och är glad och pratar med alla. Och att vi är så fantastiskt stolta över henne för den hon är.

En mysig kväll så långt.


En halvtimma senare slog åskan ner i vår telefon tre gånger, två ny dimmers slogs ut och en glödlampa sprängdes i tusen bitar. Typiskt nog är det ingående telefonjacket i barnens sovrum så storebror var lite skärrad och Elsa undrade mest varför vi ryckte upp henne när hon precis somnat. Gårdsplanen blev en sjö eftersom det regnade ca 20 mm på ca 20 minuter.

Regnbågen som sedan visade sig var den mest fantastiska vi sett. Innan kvällen var slut hade vi beslutat att låta flytta telefonjacket och gräva ner ledningen som går in i huset. Man är liten inför vädrets makter.

torsdag 13 augusti 2009

onsdag 12 augusti 2009

tisdag 11 augusti 2009

Rollekar

Barn leker rollekar som en del i utvecklingen. När jag hämtade på dagis idag berättade pedagogerna att Elsa deltagit med liv och lust i rolleken "mamma-pappa-barn" i förskolans lekstuga. Hon hade rollen som lillasyster och var helt med på noterna när hennes "mamma" bland annat läste bok för henne.

Underbart att höra! Att just förstå lekens regler är ett av de saker som barn med Downs syndrom ofta har svårt att greppa. Det är fantastiskt att höra som förälder att Elsa är med på lika villkor i leken och att alla barnen behandlar henne som vilken kompis som helst.

Sumosyster

Matchvikter och längder vid 3 månaders kontrollen:

Storebror: 7100 g och 63 cm
Elsa: 5935 g och 61 cm
Lillasyster: 7425 g och 61 cm

Hur ska detta sluta lillasyster?

måndag 10 augusti 2009

Vardag

Vardag igen.

Barnens första dag på förskolan gick bra. Elsa fick en sekund av "vilja följa med pappa istället" i morse men då tog storebror henne resolut i handen och sa -Kom så går vi och äter frukost nu. Och allt var frid och fröjd. Hur det går nästa vecka när storebror istället åker till skolan får vi se. Alla barnen var så uppriktigt glada för Elsas skull. Hon går, utropade många i morse.

Vardag för mamma innbär lite mer tid för lillasyster som annars ofta bara hänger med. Hon börjar bli så mysig och go efter några månader med en stundoms ganska kinkig bebbe. Ikväll hann också storebror och jag med att plocka ca 3 liter kantareller. Det var liksom bara att knalla ut i skogen i ca 20 minuter. Mer stog man inte heller ut med på grund av alla elaka myggor. Storebror var ganska nöjd men lite besviken på att Karl-Johan svamparna lyste med sin frånvaro. I hans värld har storleken definitivt betydelse.

söndag 9 augusti 2009

Myggor

I morgon är sommaren slut! I alla fall barnens sommarlov. Tillbaka i Värmland efter sex sköna veckor i Stockholms skärgård. Vi möttes av ungefär 1 miljon myggor som gjorde så Elsas ben svullnade till dubbel storlek. De värmländska myggorna är tydligen inte att leka med. Imorgon åker pappan och köper en myggsug som tydligen ska suga upp myggor på ett väldigt stort område. Intressant.

Elsa gillar inte att återigen ligga i spjälsäng så just nu jagar jag en vit våningssäng till barnen. Pappan tog med Elsa till ett tomt dagis idag för att hon skulle få "känna in" sig lite. Hon knallade runt själv och klättrade raskt upp i rutschbanan. Det kommer nog vara en stolt tjej som går på två ben in till frukosten imorgon.