Jag funderar mycket på hur människor uttrycker sig. Och på hur jag uttrycker mig. Tänk vad fel det kan bli ibland när man inte tänker efter innan. Kanske är jag känsligare idag än för ett år sedan. En förändring som kommit tillsammans med Elsa.
Idag grät jag i mitt hjärta och jag vet att det inte var personens mening att göra mig ledsen.
På lunchen fråga kollegor om Elsa, om hur det går, vad vi gör osv. Det värmer att alla är intresserade. När jag berättade om att vi använder oss av tecken blev många intresserade och tyckte det var intressant.
Då kom kommentaren - Ja, allting för ju med sig något positivt. Allt är ju inte svart.
Det kändes som om hela jag stannade upp. För mig är Elsa något positivt, något alldeles underbart fantastiskt. Vår älskade dotter. Och hon har Downs syndrom. Och är inte svart på något endaste sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, man får verkligen bita ihop ibland för att inte härja tillbaka när nån säger nåt klantigt. Man hoppas ju att dom ändå menar väl, fast dom inte hör vad dom säger.
En person på habiliteringen sa en gång "-Ja, han verkar ju ha nåt där innanför ändå" och syftade på hjärnan antar jag eftersom jag hade bett sonen klappa händerna och han gjorde det.
För henne var det nog bara en kommentar om att han var duktig, men det blev så totalt fel.
kram Imsa
Svar på min blogg:
TACK rara du för stödet...
Jag ska verkligen försöka stå ut!! :)
Kramas!
***************
Ah sicken sötnos du har där i högra hörnet!! *ler*
Skicka en kommentar