På promenaden i solskenet kom väldigt tydliga minnen från storebrors första sommar fram. Solhattar i all ära. Men sitter de på mer än 5 sekunder får man vara glad. Det spelar ingen roll att det knyts band eller att det finns kardborrar. Av åker hattarna. Och Elsa strålande nöjd efteråt. Lekande Tittut med mössan hela vägen.
lördag 24 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej, det är bara ett tajfsande med dessa solhattar. Förstår att Elsa blev glad, och hon är ju söt som en karamell.
Men vad söt hon är! Och vad håret har vuxit sen omslagsbilden!
Vi har solhatt från KappAhl som har ett band under hakan med kardborre, funkar superbra.
Vilken skönhet, söt som socker!
Ja denna solhatt, jag har sytt på band knutit så hårt jag vågat men av kommer den alltid på Linnéa och det är så nu också, hon tycker inte om solhatt, jo det gör hon när hon är INNE och leker då går det bra att ha hatt på sig.
Agnes hon älskar sina sommarhattar och går inte utanför dörren utan sin hatt.
Olika ska det vara.
Men åh, så söt hon är, lilla Elsa! Och kanske solhattar ändå är bra på så sätt att de håller barnen sysselsatta en liten stund? ;)
Skicka en kommentar