onsdag 28 maj 2008
Lunchglädje
DS-radarn är alltid påslagen. Vi har en restaurang i huset på jobbet. I lunchkön idag korsades min väg av en glad kille i 20-25 års åldern. Med en extra kromosom. Han var där och käkade med sina arbetskompisar. Alla iklädda snygga blåställsbrallor. Att jag såg honom berodde mest på att han var lite kort i rocken bland sina "normal långa" kollegor. Han var definitivt en i gänget och de verkade ha en trevlig lunch. Stannade lite extra länge vid kaffeautomaten nära deras bord och samlade glädje inför eftermiddagens möte om strategiplaner och resultat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vist blir man glad.
Jag är ju en sådan som kan följa efter när jag ser någon med DS (gjorde ju detta för någon vecka sedan som jag skrev om inne hos mig).
För ca 2 år sedan så åt jag lunch på en Tacco bar och in kommer en DS tjej med kompis och jag tittade så mycket så kompisen glodde surt på mig och mina lunchkompisar fick lov att putta på mig så jag slutade stirra. Men jag tyckte det var så roligt att se en tjej som var som alla andra med moderna kläder och poppig frisyr.
Ibland gnäller man för att folk tittar på min Linnéa och så gör jag lika själv.
Skicka en kommentar