Ledsamt

På lördagen började Elsa kräkas. Det fortsatte på söndagen och på kvällen kom även det igång den andra vägen. Det var en tagen liten tjej mamman lämnade i pappans vård på måndagsmorgonen för att tillsammans med förskolepersonalen göra studiebesök på en annan förskola med lång erfarenhet av att jobba med Karlstadmodellen och barn med Downs syndrom. När pappan för andra gången på måndagseftermiddagen ringde sjukhusupplysningen (efter ca femton blöjbyten och en mer och mer medtagen Elsa) rådde de honom att åka till Karlstad.

Eftersom mamman då befann sig i Norrköping med några aggresiva kunder från Litauern som var hårt pressade av den ekjonomiska krisen på sin marknad fick farfar rycka in som barnvakt till storebror. Efter en rad provtagningar fick Elsa och pappan stanna kvar eftersom vätskenivån var alldeles för låg och det rådde obalans i systemet på Elsa.

Mamman som just kommit tillbaka efter en middag med Litauerna checkade ut från hotellet (betalde den dyraste hotellräkning någonsin sett per minut) och körde de 28 milen hem. Vilken dag!

Nu har storebror och mamman precis kommit hem efter ett besök på sjukhuset där Elsa mår betydligt bättre även om de behåller henne en natt till för att se till att alla värden stabiliserar sig. Det är hjärtskärande att se sin lilla prinsessa med stort dropp i armen och så medtagen. Hon levde dock upp när hennes älskade storebror kom på besök.

På vägen hem var storebror väldigt tyst och nedstämt och sa med ynklig röst:
- Det är ledsamt i mig att inte Elsa och pappa följer med hem.
Det är ledsamt i oss alla just nu, älskade storebror.