måndag 2 mars 2009

Min älskade nitlott

Läste på ett nätforum idag om en mamma som träffat på en annan mamma, som uttalat sig otroligt klantigt om hennes son som har Downs syndrom. Inlägget handlade om förolämpningar och om att inte finna sig snabbt nog för att besvara elaka och kanske framförallt okänsliga kommentarer.

Visst händer det att jag blir ledsen över vad människor ibland säger och frågar eller hur de säger saker. Även om de allra flesta är genuint intresserade eller bara "vanliga" mot oss. Jag minns ändå vad jag hittills tyckt varit det värsta någon sagt till mig sedan Elsa föddes. Precis i början när jag inte alls landat i situationen ännu. Orden svider fortfarande.

- Någon ska ju dra nitlotten. Och det gjorde ni nu.

Att kalla min älskade Elsa för en nitlott, att kalla någon annans barn en nitlott, är hårt och totalt okänsligt. För mig helt ofattbart. Det är nästan tur att människor inte förstår vad deras kommentarer skapar hos andra. Eller kanske inte...

8 kommentarer:

Erika sa...

Hade hon vetat bättre hade hon insett att du fått vinstlotten.

Förhoppningsvis vet hon det idag.

Ulla sa...

Nääe fy vad fult sagt! Jag förstår inte att en del människor kan vräka ur sig såna saker. Och jag tror att jag skulle bli så paff om nån sa nåt liknande till mig, så jag kanske inte skulle komma mig för att ge svar på tal.

Skolgatan sa...

Nej men fy f*n det var bland det värsta jag hört. Nitlott,herregud det är ju ett barn!

CPMAMMAN sa...

Du skulle ha sagt att den största nitlotten av alla drog din morsa iaf... Skämt åsido. Har inte hamnat i en sådan situation själv... men man blir uttröttad av att höra om sådant.

Vet att det är svårt i själva "stunden". Men ibland får man ignorera dumhet och iskalla människors sårande ord. Det huvudsakliga är att DU vet vilken vinst och skatt du har berikats med. Om denna kvinna ser sina barn som resultat av ett lotteri så säger det mer om hene än om oss! Eller hur?

Kärlek till er. Får jag länka till dig i min blogg? Kanske tom detta inlägg? Och skriva vad jag tycker.

Charlotte med Tilda sa...

Usch vilken kommentar.... :( Den värsta vi fick var; -Beklagar sorgen! Då tappade jag fattningen helt och kom inte på alls vad jag skulle svara!!!!

Läser din blogg ofta och hoppas det är ok att jag länkat till dig från Tildas blogg!
kram C

Christina sa...

folk är inte kloka.
Som tur är finns det manga som är vackra bade pa insidan och utsidan.
Okänslighet gör ont dock. Länge!

Önskar er ocksa ALL lycka till med er dagis kamp.
Imorgon bär det vidare till 2 nya dagis. Det ena verkar intressant, och det andra är minsann Evangelistiska Matthäus dagiset - där hade jag inte anat att jag skulle söka plats för min son.

VAr i Värmland finns ni egentligen?
Min mormor bor ju däruppe i Värmlands Nysäter (myckt stor världsmetropol med bade Ica och Vard central, ev 1 mack ocksa - om den finns kvar).

KRAM pa er!

Imsavimsa sa...

Vilket ogenomtänkt svar, att kalla nån annans barn nitlott...såna kommentarer är det nog bäst att försöka skrapa av sig så gott det går. Den människan kommer nog aldrig ändå att förstå något om lyckan av ett speciellt barn, olikt något annat. Kram!

Catrine sa...

Usch jag blir så arg. Hur kan man säga så. Själv fick jag ett utbrott på en försäkringssäljare här om dagen. Blev erbjuden en barnförsäkring och fylldei pappren. Det kom ett avslag pga DOwns syndrom.Jag ringde upp denna man , med ett icke svenskt namn och tackade för hans välformulerade brev. Jag sa oxå att Fredric är ett barn som vilket annat barn som helst, att det han skrev är ungefär som att säga till honom att han inte är värd något för att han har ett icke svenskt nam. det blev tyst i luren och han bad om ursäkt,Häxan jag, men det kändes bra efteråt:)