I lördags döptes kusin A i Lida kapell söder om Stockholm. Altartavlan bestod av sjön, skogen och en massa snö. Vackert! A var tapper och yppade inte ett knyst när prästen öste vatten över hans huvud. Barnens pappa är gudfar och lovade ta hand om honom även när han sitter nere i centrum och röker sina första cigaretter. "Älska mej nu, när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som mest" som Ulf L sjunger så vackert i Utan er.
Vi sjöng vackert (?!) till "Du vet väl om att du är värdefull" som passade så fint och som vi inte riktigt klarade av att ha med på Elsas dop. Det var för känsloladdade ord just då. Elsa såg förvånad ut när alla sedan sjöng "Guds kärlek är som stranden och som gräst". Det har liksom blivit Elsas sovasång. Inte för att vi är särskilt kyrkliga eller så, utan bara för att det är en fin sång med en fin melodi. Hon somnar ofta sött när man nynnat ca två verser av psalmen. Att sova i kapellet var i alla fall inte aktuellt.
Storebror var stolt i sin blåa tuppkam dagen till ära. Han hade den ärofulla uppgiften att ringa i kyrkoklockorna innan dopet och tog sin uppgift på största allvar när han nästan hängde i repet för att få till en bra klang. Alla pulkaåkare och skridskoåkare i Lida stannade upp och undrade vad som ringde så vackert och länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar