Svenska Downföreningen har givit ut en ny bok som heter "Det blev ett barn". Vi fick den på posten i fredags och jag har läst delar i helgen. Boken beskriver nio familjers reaktioner, erfarenheter och upplevelser den första tiden med sina barn som alla fötts med Downs syndrom. Boken vänder sig både till nyblivna föräldrar men även till vårdpersonal som möter dessa föräldrar. Det blir extremt tydligt när man läser boken att den behövs! Vilka stolpskott till läkare, barnmorskor och sjuksköterskor det finns ute i landet. Vilka kommentarer och vilket bemötande många fått. Skrämmande!
Tankarna går till den 30 maj 2007 då Elsa föddes. Vi upplevde de två dagarna på BB och besöket då vi fick det definitiva beskedet som bra (om än omtumlande). Läkaren var rak och tydlig, inga omsvängningar och absolut inget beklagande. Men med en empati och ett intresse för Elsas välmående som sken igenom allting. Vi upplevde det som ett fint bemötande, det passade oss helt enkelt.
Det finns naturligtvis inget universalbemötande som passar alla utan det handlar om att känna in situationen som vårdgivande personal. Lyssna in vilken typ av bemötande just dessa föräldrar är i behov av och vilken information de är mogna för.
Lite medmänskilighet kanske borde stå på schemat i medicinutbildningen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har också läst den och måste säga att jag blev både upprörd och ledsen av vissa delar. Jag kan inte tro att vissa kommentarer är fällda på 2000-talet. Men jag blev också väldigt glad av dessa berättelser, framförallt när jag läste hur livet såg ut tre år senare för samma familjer. Helt vanliga liv med mycket kärlek och glädje!
Skicka en kommentar