Dagisstarten närmar sig och kommunens beslut halar och halar. Sitter återigen och skriver ner precis vad hon behöver hjälp med, vad vi önskar att resursprsonen ska kunna bidra med, hur vi ser på Elsas dagistid osv osv.
Varje gång är det lika tungt. Jag som bara känner stolthet över min dotter. Känns som jag just nu håller på att dissa hennes alla färdigheter bara för kommungubbarna ska fatta vad det handlar om.
Lika jobbigt som att skriva vårdbidragsansökan. Det äter energi. Och mitt i allt vill jag ju bara det bästa för min groda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håller med dig om att det är tungt när man måste räkna upp allt de inte klarar och vad de behöver hjälp med. Samtidigt som man är så otroligt stolt över allt dom klarar. Tänk om dessa personer på kommunen kunde fatta hur mycket våra barn måste jobba för att lära sig. Och att det krävs resurser till det.
Hej grodansmamma!
Förstår precis vad du menar. Jag har nyligen skrivit min första vårdbidragsansökan och det gjorde mig deppig...
Har själv kastat mig in i bloggandet nu - ju fler desto bättre tänker jag och hoppas att vi har ett litet annat perspektiv att bidra med. Kika gärna in!
http://lillaell.blogspot.com/
Hoppas det är ok att jag länkar till din...
Kram Helena
Skicka en kommentar