För några år sedan hade jag en arbetskamrat som adopterat en flicka med Downs syndrom. Ofta kom våra samtal in på flickan eftersom hon upptog stora delar av hans och hans familjs liv. De lärde sig teckenspråk, eftersom hon dessutom hade en grav hörselnedsättning, åkte på läger osv. Jag minns min beundran över deras engagemang. Fick lära mig några tecken; ko, mjölk och gräs har jag för mig. Tecken inom branschen vi mötts i.
Om ett par veckor korsas våra vägar igen på ett möte och jag kan kanppt vänta på att få berätta om vår tjej, vår Elsa. Ska nog också passa på att skryta lite om mitt numera väsentligt större teckenförråd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar