torsdag 21 augusti 2008

En vardagskväll i augusti

Familjen i soffan innan läggdags. Pappan ska just läsa fortsättningen i "Trollkarlens hatt" för storebror som plötsligt utbrister
-Elsa har inte Downs syndrom.
-Jo, men hur menar du?
-Hon är ju så duktig. Hon har inte det. Det har försvunnit.

Lilla söta tänkande stora storebror. Elsa är världsduktig. Tecknar och babblar i massor. Springer runt med sin rullator lånad från Habiliteringen. Reser sig mot och går längs möbler. Vår älskade syster och dotter.

Men hon har Downs syndrom och kommer alltid ha det. Så är det.

2 kommentarer:

Mia sa...

Vilken gullebror Elsa har!

Påminner om nåt jag läste där det handlade om syskon (tvillingar?)där det ena hade downs och det andra var "normalt". En dag sa syskonet med downs " -Nä, nu är det din tur att ha det (downs). Jag vill inte ha det längre".

Undrar om det var i min favoritbok "Doktorn kunde inte riktigt laga mig" av Christina Renlund?

Kram!

Grodansmamma sa...

Måste få ändan ur vagnen och köpa den boken. HAr tänkt det så länge....