Gemenskap

Både igår och idag har Elsa och jag träffat andra barn med det lilla extra och deras mammor. Och både Elsa och jag har tyckt det var jätte trevligt, som alltid.
Det är lite konstigt, jag har ingen aning om var dessa mammor jobbar, hur deras liv sett ut innan de fick sitt barn, var de är uppväxta osv. Men det gör liksom inget. Vi har jätte trevligt i alla fall och konversationen stannar inte av ens en sekund.
Trots troligtvis helt olika bakrunder och liv, finns en gemenskap och en enkelhet i att dikutera ganska privata känslor och erfarenheter.
På något sätt faschinerar detta och inger en trygghet i att människor är goda och genuint intresserade av sina medmänniskor. Låter nästan frireligiöst...