Det definitiva beskedet att Elsa har en extra kromosom fick vi av en barnläkare på Kärnsjukhuset i Skövde. Sex dagar efter det att hon föddes. Läkaren sa något som jag tänker på nästan varje dag.
- Ingen vet egentligen hur mycket en person med Downs syndrom kan klara av. Troligen mycket mycket mer än vad vi medmänniskor ger dem möjlighet till. Det är ofta vi som sätter gränsen, ribban för utvecklingen, med våra förutfattade meningar.
Ungefär så sa hon, men inte precis. Allting från den tiden är liksom ett blurr så jag minns inte exakt. Men innebörden var den.
Elsa ska få växa upp med gränser vad gäller t ex handlingar gentemot andra människor och uppförande. Men hon SKA också få växa upp TOTALT UTAN gränser vad gäller sin utveckling och sin nyfikenhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilket bra resonemang. Vi tänker i samma banor. Senast igår fick jag spel på Linneas uppförande som inte var acceptabelt. Hon får absolut inte bete sig hur som helst bara för att hon DS. Vi har också haft tur att ha bra människor runt Linnea som alltid har trott på att hon kan klara "allt", åtmistone måste hon få prova.
Ulla
Skön inställning, precis så har vi också tänkt sen Emma föddes för 8,5 år sen. Vi vill att Emma ska ha samma rättigheter som alla andra men då har man också samma skyldigheter. Samhället kommer aldrig anpassa sig efter Emma så Emma måste helt enkelt anpassa sig till samhället!
Kram
Nikki(Mammapuh)
Just så tänker vi också.
Jag hade en så bra läkare till tjejerna när vi låg på NEO som när han och en till meddelade att Linnéa hade DS och jag hör mig själv säga: Men hur ska hon klara skolan.
Läkaren tittade på mig och sa först:
De jag har träffat är jätte duktiga i skolan men jag tycker nog att du ska låta din lilla tjej (hon hade då inte fått något namn) ska få vara bebis först.
Jag blev inte lessen när DS meddelades jag började i stället tänka på framtiden.
Skicka en kommentar