Det är tyst

Tänk att ett hus kan vara så tyst. Utan pappa, storebror och grodan Elsa. Drog mig nästan för att gå in. Det är konstigt hur handlingsförlamad jag blir av att vara själv. När någon drar mig i benet, någon ropar mamma och någon annan frågar om jag vill ha lunch med mig imorgon, då får jag tusen saker gjorda på en gång. Det är som om kroppen och huvudet börjar gå på tomgång i sin ensamhet. Det smartaste är nog att gå och sova.