Körsbärsblommorna stod i full blom på Billingens sluttningar och på parkeringen vid Varnhems kyrka stod en röd och en blå buss, fulla av Arn entusiaster. En galopperande häst mitt emot travbanan i Axevalla. Märkligt hur livet runt oss fortgick som om ingenting medan vi var på väg mot Down världen, utan returresa.
Minns också den lättnad som det var att få veta med säkerhet att Elsa hade en extra kromosom.
Det var som startskottet för livet brann av. Veckan innan hade varit ett vakuum. Vi kunde börja igen, med lite andra förutsättningar.
2 kommentarer:
visst var det svårt att förstå att resten av världen pågick som vanligt där ute! jag tänker ofta tillbaka på den tiden och även ifall vi också var säkra på diagnosen så var det skönt och få det bekräftat. jag minns tillbaka och får en liten klump i magen. det var så mycket känslor då och det har hänt så mycket det senaste året, idag lever man som du säger ett annat liv, men egentligen inte speciellt annorlunda. det är skönt att man aldrig kan sia om framtiden, då tror jag man skulle oroa sig i onödan! lite tankar från mig :) ha en underbar 6-juni helg!! kram
vackra, vackra Elsa. helmysig bild!
Skicka en kommentar