Som förälder till ett barn med lite speciella behov känns det ibland som om man inte räcker till. Man blir liksom både förälder och samtidigt ansvarig för barnets utveckling, lite "mer" än med vanliga barn. Det är stundom jobbigt, oroligt och svårt. Men allt handlar om att man vill ge sitt barn bästa möjliga förutsättningar för ett bra liv.
Jag läste en bok för ett tag sedan, "Det räcker inte med kärlek" av Jenny Lexhed. Hon beskriver kampen för sin autistiska son, vad den gjorde med henne och med familjen. Boken är intressant, tänkvärd och skrämmande.
Vad jag tog med mig från boken är vikten av att prata med varandra inom familjen, vikten av att ha männsikor man litar på runt omkring sig och sitt barn och vikten av att få hjälp och avlastning.
För Elsa är det t ex guld värt att förskolan fungerar så bra. Att hon får träning där också. Att hon har pedagoger runt sig som ser henne och hennes behov. Självklart tycker man, men så ser tyvärr inte verkligheten ut för många av alla barn med speciella behov.
Jag läste en bok för ett tag sedan, "Det räcker inte med kärlek" av Jenny Lexhed. Hon beskriver kampen för sin autistiska son, vad den gjorde med henne och med familjen. Boken är intressant, tänkvärd och skrämmande.
Vad jag tog med mig från boken är vikten av att prata med varandra inom familjen, vikten av att ha männsikor man litar på runt omkring sig och sitt barn och vikten av att få hjälp och avlastning.
För Elsa är det t ex guld värt att förskolan fungerar så bra. Att hon får träning där också. Att hon har pedagoger runt sig som ser henne och hennes behov. Självklart tycker man, men så ser tyvärr inte verkligheten ut för många av alla barn med speciella behov.
2 kommentarer:
Hej!
Jag läste den boken innan jag själv fick ett barn med en funktionsnedsättning. Nu i efterhand har jag lätt att förstå hur det kunde bli som det blev för Jenny. Det dåliga samvetet gnager allt som oftast för det finns alltid mer man kan göra, fler saker att träna på. Samtidigt tänker jag att Lilla L får mycket gratis träning genom sina syskon och i familjen som man inte tänker på. Men det är inte lätt att hitta balansen - det finns ju också två andra barn som behöver få sitt.
Kram Helena
Åh, den boken har jag inte vågat läsa. När jag funderar på varför så har jag inget riktigt bra svar. Jag vill nog köra mitt eget race och betraktar mig som en supermamma som ska bli 120 år för Ludvigs skull. Jag måste tro på det är väl rädd att jag ska komma till insikt om att det inte är så. Men det kanske är dags att läsa den.....Efter nära väggen upplevelser under sommaren och stressymtom. Har du den och får jag låna? Jag har en boh som heter "En sked för morbror Fred" och den handlar om hur det är att vara syskon till ett funktionsnedsatt barn, i det här fallet en autistisk bror. Jag mådde jättedåligt av den! Men det är väl nödvändig läsning..... Ska kolla vart jag har gömt den om du inte läst! (Förmodligen någonstans lägst in bland böckerna. Det var inte vad jag ville läsa)
Skicka en kommentar