I helgen hann vi med att baka lussekatter. Mamman bakade lussekatter, storebror ormar, ugglor, Sandholmen öar och bollar. Elsa tyckte inte saffran smakade utan ville hellre knapra på en riskaka till avsmakningen av de doftande bullarna. Men sedan är hon ju inte särskilt mycket för söta saker alls, ännu i alla fall.
I igår hade vi familjen A på besök och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans. De har inte sett Elsa på ett år och tyckte naturligtvis att det hänt jätte mycket. Pappa M satt och tittade på Elsa som lekte förnöjt med sin bondgård på golvet. "Hon verkar så otroligt harmoniskt" var hans kommentar. Och det är hon verkligen, en vår harmoniska tjej.
Dotter I, 7 år, har en kille med Downs syndrom i sin klass och jag frågade henne om han tecknade mycket. Hon tittade oförstående på mig och konstaterade att han minsann pratade som vanligt med alla barn. Där fick jag.
På kvällen började jag packa ner böcker. Gav upp när 10 flyttkartonger var fyllda och bokhyllorna fortfarande innehöll böcker till ca 25 %. Innan jag började tänkte jag att jag kanske skulle kunna slänga lite böcker men det går liksom inte. På något sätt har jag en relation med böckerna och att slänga dem är omöjligt. Även om det bara är en pocketbok. Istället är det lätt att falla in i böckernas värld igen när man börjar läsa på baksidan. Minnen, lukter pch platser kommer till en i rasande fart. Det kommer bli många flyttkartonger...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där med böckerna känner jag igen. Fy vad svårt det är. Man tror inte att det är så mycket böcker som står i bokhyllan, men det är det ju. Jag slängde faktiskt lite böcker i höstas, men fy vad jobbigt det var.
Skicka en kommentar