Idag åkte vår älskade Vilma till hundhimlen på grund av en livmoderinflammation. Hon blev 10,5 år gammal. Det är tomt, tomt, tomt.
Ingen som äter upp matresterna på golvet, inga tassande steg, ingen som skällde när timmerlastbilarna just åkte förbi. Barnen var dämpade ikväll och tittade ofta ut genom fönstret på pumpan som lyste på Vilmas grav. Elsa tecknade om och om igen "Vilma sova ute".
Vi lade ner henne hela familjen och storebror hade ritat en fin teckning som fick följa med henne tillsammans med en favorit leksak. Tillsammans sjöng vi "Guds kärlek" och tände Halloweenpumpan som nu vaktar henne i graven. Men det är ju bara hennes skal som ligger där påpekade storebror flera gånger.
Ingen som äter upp matresterna på golvet, inga tassande steg, ingen som skällde när timmerlastbilarna just åkte förbi. Barnen var dämpade ikväll och tittade ofta ut genom fönstret på pumpan som lyste på Vilmas grav. Elsa tecknade om och om igen "Vilma sova ute".
Vi lade ner henne hela familjen och storebror hade ritat en fin teckning som fick följa med henne tillsammans med en favorit leksak. Tillsammans sjöng vi "Guds kärlek" och tände Halloweenpumpan som nu vaktar henne i graven. Men det är ju bara hennes skal som ligger där påpekade storebror flera gånger.
3 kommentarer:
Så tråkigt för er. Det är ju så tufft när de älskade husdjuren går bort. Kram.
Åh fy vad jobbigt,jag kan bara tänka mig hur tyst det blir:-(,vår lilla hund blir ju 13 år i februari men jag hoppas hon har några år kvar att ge.
KRAM!
Lilla Vilma. Vi har så fina kort på henne från i somras. Förstår att tystnaden hörs hemma hos er. Stor kram.
Skicka en kommentar