För så där ett år sedan lästa jag många böcker om föräldrars känslor när de fick ett barn med Downs syndrom. Sedan kände jag mig liksom mättad av den typen av böcker. Men för ett tag sedan läste jag om en boken "Road Map to Holland" skriven av Jennifer Graf Groneberg och blev lite sugen igen. Boken är bra och tårarna rinner igen så igenkännande. Fast på ett lite annat sätt än för ett år sedan. Nu med ett större perspektiv och mer kunskap.
Igår kväll läste jag ett stycke om hur personer med Downs syndrom benämns. I USA heter med "XXX has Down syndrom". Man säger inte att bäbisen är en "Downbaby" eller en "DS-baby". Anledningen till att personen alltid ska komma före syndromet är att individen ska lyftas fram först och att synromet liksom ska komma i andra hand. Ett klokt sätt att se det tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag gjorde likadant när jag fick L. Sen kunde jag inte se åt en sån bok förrän flera år senare. Då jag även började vara med på olika forum. Nuförtiden så är det mest på olika forum som handlar om DS som jag skriver att L har DS. Väldigt sällan annars faktiskt, fast det klart de flesta ser det på henne också, så det är onödigt att berätta.
Skicka en kommentar