Vi fick så mycket fina presenter och så många fina tankar när vår Groda kom till oss. Vi försökte skriva ett tackkort som förmedlade alla känslor vi hade samlat på oss i ca tre månader. Det går egentligen inte att skriva men så här blev det i alla fall:
Den 30 maj 2007 förändrades våra liv. Naturligtvis förändras allas liv när ett barn kommer, oavsett vilket barn i ordningen det är. Men vårt liv förändrades dock på ett lite annat sätt. Vår alldeles underbara älskade Elsa föddes ju med en extra kromosom, med Downs syndrom.
När vi tänker tillbaka på den första tiden var det verkligen som en berg- och dalbana, ena stunden enorm glädje över Elsa och i nästa stund sorg över att allt inte riktigt var som det skulle. Självklart undrade vi också varför detta hände just oss, chansen var ju så enormt liten, mindre än 0,3 %, att få ett barn med DS.
Men det oväntade hände och så här tre månader efter känns allt jätte bra.
Elsa är en underbar liten tjej bara berikad det där lilla extra. En bäbis som växer och utvecklas i sin takt, men som kräver lite mer träning bara. Hur det kommer att vara om 5 år eller om 15 år vet vi inte (men vem vet det med barn) utan njuter av Elsa som hon är just nu. Vi tror och känner att hon valt att komma till just oss av en speciell anledning.
Vår familj har fortsatt att leva som alltid, vilket också var en av våra funderingar i kaoset i början. Vad händer med oss, med Thomas, Anna och Vilhelm, nu? Kan vi fortsätta vara vi eller blir vi något annat nu. Men det gick alldeles utmärkt att vara vi, bara det att vi nu har en älskad Elsa med i familjen.
Och vad som också är alldeles säkert är att Elsa kommer att berika oss och alla i sin omgivning med både tårar och en massa skratt, så som alla barn gör.
Tack för alla tankar och fina ord vi har fått efter det att vår Elsa kom till oss!
När vi tänker tillbaka på den första tiden var det verkligen som en berg- och dalbana, ena stunden enorm glädje över Elsa och i nästa stund sorg över att allt inte riktigt var som det skulle. Självklart undrade vi också varför detta hände just oss, chansen var ju så enormt liten, mindre än 0,3 %, att få ett barn med DS.
Men det oväntade hände och så här tre månader efter känns allt jätte bra.
Elsa är en underbar liten tjej bara berikad det där lilla extra. En bäbis som växer och utvecklas i sin takt, men som kräver lite mer träning bara. Hur det kommer att vara om 5 år eller om 15 år vet vi inte (men vem vet det med barn) utan njuter av Elsa som hon är just nu. Vi tror och känner att hon valt att komma till just oss av en speciell anledning.
Vår familj har fortsatt att leva som alltid, vilket också var en av våra funderingar i kaoset i början. Vad händer med oss, med Thomas, Anna och Vilhelm, nu? Kan vi fortsätta vara vi eller blir vi något annat nu. Men det gick alldeles utmärkt att vara vi, bara det att vi nu har en älskad Elsa med i familjen.
Och vad som också är alldeles säkert är att Elsa kommer att berika oss och alla i sin omgivning med både tårar och en massa skratt, så som alla barn gör.
Tack för alla tankar och fina ord vi har fått efter det att vår Elsa kom till oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar