En lååång dag

Vi pustar efter några dagars maginfluensa i familjen. Nu verkar det dock ha lagt sig. Idag har varit en hektisk dag för Elsa. Morgonen började med sjukgymnastbesök och lite tips på nya övningar som ska stärka framförallt bålpartiet och gynna Elsas balans.

Efter det var det dags för ett besök hos ögonläkaren. Mamman har ett tag haft en magkänsla som sagt att Elsa behöver glasögon. Hon har verkat ansträngd när hon "läser och "skriver" i sin träning. Tittar extra nära i böckerna och på bilderna. Magkänslan var riktig. Elsa är något översynt och behöver ha glasögon. Just nu i alla fall. Det kan växa bort eller stanna kvar. Och det spelar ju ingen roll. Huvudsaken är att vi hjälper henne slippa anstränga sig för att se ordentligt.

Elsa och mamman ska åka ner till mammans vännina A i Skara som är optiker. Vi ska välja de tuffaste brillorna som finns till Elsa. Det ska bli intressant att se hur vi ska få henne att acceptera glasögonen. Vi tar gärna emot tips från er som har barn med glasögon.

På eftermiddagen var det dags för julklippning. Både storebror och Elsa fick göra premiär hos frissan. Storebror gick därifrån med svart hårspray och Elsa med röd. Båda valde själva vilken färg de ville ha. Elsa tyckte att jag skulle vara någon helt annanstans när hon blev klippt. Hon satt på sin kudde med en tidning i knät, klämmor i håret och en tablettask i handen. Vår vuxna lilla tjej. Mamman fick dock hjälpa till och hålla huvudet lite grann. Storebror skötte sig själv och blev naturligtvis snygg som bara den.

Lillasyster verkar må bättre i sin mage och får liksom bara hänga med som vanligt. Hon skrattar absolut mest när hon ser sina syskon och när de leker med henne. Hennes absolut största idoler.

Smekmånaden över?

Storebror och Elsa har varit väldigt lätta barn. Ingen av dem har gråtit särskilt mycket, nöjda och tillfreds för det mesta. Lillasyster är också nöjd, om hon blir buren eller ammad. Så känns det i alla fall.

Elsa har varit en god storayster under lillasysters första fyra veckor. Hon är fortfarande snäll men verkar ha insett att den där bäbisen har kommit för att stanna. Mammas uppmärksamhet delas numera inte bara av storebror utan också av en liten syster. Idag när jag ammade lillasyster på studsmattan (för att det skulle vara lite roligare för Elsa) tog Elsa gång på gång tag i lillasyster och försökte dra bort henne, ivrigt tecknande "färdig, färdig".

Mamman känner sig rätt så otillräcklig, trött och slut för tillfället. Det är tur att man vet att det går över. För det gör det ju.

Syskonpresent

Elsa och storebror fick en studsmatta i syskonpresent när lillasyster kom. Bra träning och roligt för både barn och vuxna. Elsa grejar att ställa sig upp och gunga lite lätt innan hon faller på rumpan och stutsar några gånger samtidigt som hennes skratt klingar över nejden. Hon och storebror jagar varandra och har väldigt kul tillsammans.

En 2-årings reaktion

Elsa är på en och samma gång mjuk och hård mot sin syster. Klapparna kan lätt gå över i lätta slag på magen eller huvudet. Mest är hon väldigt försiktig och vill vara nära, gosa, pussa och mysa.

Hon reagerar också precis som vilken 2-åring som helst vad gäller sin relation till sin mamma. Just nu ska mamma lägga, mamma ska köra hennes vagn, mamma ska sitta brevid henne, mamma ska kamma håret, mamma ska klä på osv osv.

Visst kan det kännas jobbigt för mamma som slits mellan aminingshormoner och orörlighet på grund av sår på magen. Men mest är det skönt att hon reagerar på detta sätt, som vilken 2-åring som helst, oavsett kromosomantal.

Och finns det något mysigare än att sitta vid hennes säng och känna henne totalt slappna av och då och då klappa en på handen innan John Blund strött sand i hennes ögon.

Tre underverk

Storebror, Elsa och lillasyster. Storebror ställde sig på dagistrappan och ropade högt till alla barn "Jag har fått en lillasyster" i torsdags efter det att vi ringt och berättat. Stolt som en tupp. Sedan gick han allvarligt fram till Elsa och berättade;

-Elsa, nu har du blivit storasyster, du har fått en lillasyster.

En ny familjemedlem

Den 7 maj kl 9.04 plockades en liten, stor tjej ut. Hon vägde 4240 g och är 53 cm lång. Och är naturligtvis helt underbar.

Naturen är hård

Varje kväll kommer mamma älg och fjolårskalv älg ut på vallen utanför huset för att beta. Häromkvällen var kalven ensam och storebror undrade varför? Vi förklarade att mamman kommer få en ny kalv och då stöter hon bort den gamla som får klara sig själv. Naturen är hård. Storebror tyckte inte alls man kunde göra så om man är mamma. Han konstaterade dock att det var tur att människor inte gjorde så. Idag på väg hem från dagis kom det igen.

-Mamma, du kommer ju faktiskt inte göra som den där dumma älgmamman, eller hur?

Nej, älskade storebror, det kommer jag inte. Men jag förstår oron och osäkerheten inför det att ännu ett syskon kommer och tar plats. Mamman och pappan funderar också hur det ska bli.

Idag är både älgmamman och den stora kalven tillbaka, så ännu har ingen ny älgkalv kommit.

Alla goda ting är tre...

När jag tittar ner på min mage inser jag att det nog faktiskt inte är så långt kvar tills innehållet kommer ut. Troligtvis så där ca 6 veckor eller så. Vi har liksom inte hunnit fundera så mycket på detta barn. Jag tror inte ens pappan har en susning om vilken vecka jag är i. Namnförslag, saker som ska plockas fram, syskonvagn osv känns fortfarande långt borta. Vi har haft fullt upp med bland annat barn, jobb, flytt, kommunbeslut och renoveringar.

Nu börjar funderingarna krypa på. I vilka lådor finns bäbiskläderna? Ska vi köpa syskonvagn? Vad ska bebben heta? Ja, allt det där ordnar sig men djupare funderingar ligger kvar. Kan man älska tre barn lika mycket? Kommer tiden räcka till? Kommer vi hinna med storebror mitt i all Elsaträning och en nyföding?

Att älska storebror var så självklart och stort, första barnet, allt nytt, allt fantastiskt. Vi läste bok efter bok både innan och efter hans nedkomst. När det efterlängtade syskonet kom i form av en Elsa blev allt annorlunda än vad vi trodde och kärleken till henne är också av en annan typ än den till storebror på något sätt. Inte större, bättre eller mer utan bara annorlunda. Kärleken till Elsa tar verkligen fram lejonmamman i mig till 100 %. Hur kommer kärleken till ytterligare ett barn te sig? I vilken form kommer den att sticka ut och skilja sig från övriga två kärlekar? Det ska bli spännande och lite pirrigt att erfara.

Ledsamt

På lördagen började Elsa kräkas. Det fortsatte på söndagen och på kvällen kom även det igång den andra vägen. Det var en tagen liten tjej mamman lämnade i pappans vård på måndagsmorgonen för att tillsammans med förskolepersonalen göra studiebesök på en annan förskola med lång erfarenhet av att jobba med Karlstadmodellen och barn med Downs syndrom. När pappan för andra gången på måndagseftermiddagen ringde sjukhusupplysningen (efter ca femton blöjbyten och en mer och mer medtagen Elsa) rådde de honom att åka till Karlstad.

Eftersom mamman då befann sig i Norrköping med några aggresiva kunder från Litauern som var hårt pressade av den ekjonomiska krisen på sin marknad fick farfar rycka in som barnvakt till storebror. Efter en rad provtagningar fick Elsa och pappan stanna kvar eftersom vätskenivån var alldeles för låg och det rådde obalans i systemet på Elsa.

Mamman som just kommit tillbaka efter en middag med Litauerna checkade ut från hotellet (betalde den dyraste hotellräkning någonsin sett per minut) och körde de 28 milen hem. Vilken dag!

Nu har storebror och mamman precis kommit hem efter ett besök på sjukhuset där Elsa mår betydligt bättre även om de behåller henne en natt till för att se till att alla värden stabiliserar sig. Det är hjärtskärande att se sin lilla prinsessa med stort dropp i armen och så medtagen. Hon levde dock upp när hennes älskade storebror kom på besök.

På vägen hem var storebror väldigt tyst och nedstämt och sa med ynklig röst:
- Det är ledsamt i mig att inte Elsa och pappa följer med hem.
Det är ledsamt i oss alla just nu, älskade storebror.

Full koll på tiden

Storebrors reaktion på att få ännu ett syskon var ganska tydlig. Hans första kommentar var -Det tror jag inte på. Den andra var att han önskade sig en lillebror och den tredje var att det inte skulle vara en med Downs syndrom. Mamman frågade såklart hur han menade då.
-Vi skulle faktiskt inte ha tid med en till som man måste träna med.
Och den iakttagelsen är ju så sann så sann även om vi lär anpassa oss till vilken typ av bäbis som än kommer ut i mitten av maj någongång.
Nu är storebror mest nöjd över att han blir storebror till två och det kan ju faktiskt inte Elsa bli. Hon blir bara storasyrra till en. Alltså har han övertaget fortsättningsvis också.

Leksakskataloger

Det är det som storebror läser allra mest just nu. Hela tiden. Kryssar och kryssar. Mamman försöker tala om att man inte kan få allt man önskar sig. Och att det kanske räcker med en Spiderman även om den inte är svart.
Det som står högst på önskelistan just nu är i alla fall Star Wars saker. I form av Lego, utklädningskläder, gubbar mm. Allra allra mest önskar sig storebror ett lasersvärd, ett rött som Darth Vader har. Och ett grönt och ett blått och ett dubbelt...
När jag försökte säga att det kanske räcker att skriva ett så kontrar han med att Elsa nog faktiskt behöver minst två eftersom hon är så liten. Då räcker det inte med ett inte.
Det är ju tur att han tänker på sin syster i alla lägen.

Älskar, älskar inte, men älskar mest egentligen

För det mesta älskar storebror sin syster. Ibland kan det dock vara tufft med syskon. I alla fall när man är trött efter en intensiv dag på dagis.

- Storebror sitter och tittar på Bolibompa i lugn och ro. Elsa kommer upp i soffan och lutar sig över storebror för att kramas. Resultatet blir att eftermiddagens blåbärsyoghurt hamnar på storebrors ljusblå Spiderman tröja. Mamman torkar och försöker hålla sig för skratt. Storebror kränger av sig tröjan och utbrister i tårar "Ta bort blåbärsstinkern".

- Kryssandet i leksakskatalogerna inför jul har på allvar börjat och samma trötta storebror, nu i t-shirt, kryssar för brinnande livet. Elsa vill såklart vara med och titta på Transformers, Star Wars lego osv. Storebror börjar bakifrån i katalogen och bläddrar sig framåt. Elsa bläddrar också, fast åt andra hållet, vilket resulterar i att vissa sidor blir till två. Storebror utbrister trött "Ja, ja Elsa jag vet att jag bläddrar åt fel håll".

Det är tur att han glömmer bort dessa små fadäser rätt fort för de lär inte vara de sista.

Get it Down: 31 for 21 dag 21

Dagens besök för Elsa var hos våra favoriter, specialisttandvården på Kärnsjukhuset i Skövde. Gomplattan behövde slipas ur eftersom tänderna poppar upp som små riskorn lite varstans. Jag tror att antalet just nu är sju. Många tandläkare menar att man inte kan använda gomplatta medan tänderna håller på att växa ut men vi har förstått motsatsen av Irene Johansson. Hennes kommentar till min fråga om detta var helt enkelt;
"-Kan man flyga till månen, kan man göra gomplattor som fungerar medan tänderna kommer. Det är en fråga om inställning."
Som så mycket annat. Vi har tur som har så bra tandläkare som är villig att lära sig mer och kontrollera med andra om möjligheter och lösningar.
Storebror fick följa med och var lika tapper som sin syster under besöket. Hela tiden tandläkaren och sköterskan grejade i Elsas mun stod han brevid och strök henne försiktigt över håret och kom med uppmuntrande små tillrop. Berättade hans pappa. För sin mamma berättade han mest om glassen han fick efteråt och att han fick välja klistermärke för det tycker ju faktiskt ändå inte Elsa är så kul ju.

Hard Rock Halleluja

Storebrors absoluta favvolåt är Lordis Hard Rock Halleluja. Fick han bestämma skulle den rulla på Youtube om och om igen. Till slut gav mamman in för tjatet om att köpa skivan och igår kom paketet på posten. Skivomslaget med monstren på bär han med sig var han än går och vi diggade till låten måååånga gånger igårkväll. Elsa har fattat galoppen och räcker vant upp ena armen och skakar lite lagom mycket i takt med refrängen. Det första storebror, med lysande ögon, informerade mig om när jag kom hem igår var att det fanns 10 låtar till på skivan. Och alla var lika tuffa! Halleluja! Det kommer bli en höst full av monsterrock hemma hos oss.

Krigaren

Storebror sitter i soffan med sin vällingflaska. Tittar på film och är allmänt nyvaken. Pappan sätter ner en mycket morgonpiggare Elsa brevid. Hon börjar överrösa storebror med klappar (av det hårdare slaget), blöta pussar och så snart han flyttar sig kommer hon efter. Storebror ropar "Ta bort henne".

Efter en stund ensam i soffan hör man honom istället ropa
"Kom tillbaka med krigaren".

Storslagen storebror

Ibland funderar jag på hur storebrors liv förändrats sedan Elsa kom. Lite annorlunda mot att ha ett alldeles "vanligt" syskon. Mamman och pappan tränar med Elsa på ett annat sätt, vi tecknar så mycket det går och mycket av vår tid går åt till Elsa. Ibland för mycket funderar jag.
Försöker se signaler på att storebror inte är nöjd och vi pratar ofta om hur han mår i hjärtat. Samtal i sängen innan sovdags.
Men han är bara världens mest underbara storebror. Idag satt kidsen tillsammans i storebrors trädhus och hade teckenövning. På hans intiativ. Storebror ropar till mormor som kommer förbi.
- Mormor, mormor! Elsa tecknar gul, mormor och elefant!
Han röst är så full med stolthet att man tror att det är han som just lärt sig något storslaget.
Och storslagen är han sannerligen. Och mår nog rätt så bra i sitt lilla 5-års hjärta.

En kusin

Storebrors och Elsas första kusin har kommit till världen. En prins, som enligt de lyckliga och stolta föräldrarna ser ut som en märla efter att ha suttit i säte. Vi längtar efter att få rå om er ute på Sandholmen så snart ni orkar. Storebror lite besviken över att han inte ska heta Mr Arne som han kallat magen. Elsa ser fram mot en kompis under framtida somrar.