Vardagskväll hos Grodfamiljen

Darlings

Barn är en gåva, barn är en gåva, barn är...

Det är inte så jätte ofta nuförtiden vi går på stora fester med sådär 70 personer, liveband och dans. Idag var det dock dags. Bästa vännerna familjen F har fest. Barnvakter är fixade i form av farmor och farbror M och vi utsedda till bussvärdar och toastmasterpar.
Klockan 04.30 i natt vaknar jag av att storebror kräks, sedan igen och igen och igen. Maginfluensa. Vi vill inte utsätta barnvakterna för kräksjuka eftersom faster L är ganska långt gången gravid. Så mamma får stanna hemma. Det kanske går någon lagom bra fim på TV ikväll, vem vet?

Hard Rock Halleluja

Storebrors absoluta favvolåt är Lordis Hard Rock Halleluja. Fick han bestämma skulle den rulla på Youtube om och om igen. Till slut gav mamman in för tjatet om att köpa skivan och igår kom paketet på posten. Skivomslaget med monstren på bär han med sig var han än går och vi diggade till låten måååånga gånger igårkväll. Elsa har fattat galoppen och räcker vant upp ena armen och skakar lite lagom mycket i takt med refrängen. Det första storebror, med lysande ögon, informerade mig om när jag kom hem igår var att det fanns 10 låtar till på skivan. Och alla var lika tuffa! Halleluja! Det kommer bli en höst full av monsterrock hemma hos oss.

En vardagskväll i augusti

Familjen i soffan innan läggdags. Pappan ska just läsa fortsättningen i "Trollkarlens hatt" för storebror som plötsligt utbrister
-Elsa har inte Downs syndrom.
-Jo, men hur menar du?
-Hon är ju så duktig. Hon har inte det. Det har försvunnit.

Lilla söta tänkande stora storebror. Elsa är världsduktig. Tecknar och babblar i massor. Springer runt med sin rullator lånad från Habiliteringen. Reser sig mot och går längs möbler. Vår älskade syster och dotter.

Men hon har Downs syndrom och kommer alltid ha det. Så är det.

Ormfångare och dansare

-Vi är ormfångare mamma. Det sista storebror sa till mig innan han stängde sina blå ikväll. Och vi fångade en snok idag, han och jag, i två håvar. Ormar är helt OK så länge de inte bor i kajen nedanför huset. I år tycks vi ha ett antal snokar som hyresgäster. Men idag fick en flytta sådär två km bort. Vi får väl se om vi lyckas flytta några av ormens polare också innan sommaren är slut.
Elsa hon bara dansar och dansar. Så fort vi nämner ordet eller spelar musik viftar hon med armarna (tecknar dansar) och storskrattar. Så ljuvligt söt.

Tillägg den 11 augusti: Ytterligare en snok fick följa efter i ett senare flyttlass. Och i slutet av förra veckan siktade storebror "mammasnoken". Håvarna är framlagda och jakten har börjat.....

Än här och än där

Elsa tar sig fram rätt snabbt nu, på sitt märkliga sätt. Hon häver sig upp på armarna för att dra sig framåt. Benen hjälper till att putta på i simtagslikande rörelser. Det där att lyfta upp rumpan verkar onödigt tycker hon. Men vi tränar på.
Häromkvällen var hon borta och jag hittade henne just i färd med att undersöka skurhinken full med vatten i tvättrummet. Den hann som tur var inte välta.
Det är ingen tvekan om vem som drar mest i denna familjen i alla fall. Förutom skurhinkar. Storebror fungerar som en magnet på Elsa. Han kan sitta på andra sidan huset, spelar ingen roll, hon ska bara dit.
Ibland så snabbt att benen kommer i pendel och slår upp samtidigt som ansiktet trycks ner. Ja, ni fattar konsekvensen av det.