Get it Down 31 for 21 - dag 12

Tänk vilka olika relationer olika människor har till saker och platser. Imorgon ska Elsa till Ortopedtekniskaavdelningen för att gjuta nya sulor till skorna. Avdelningen ligger på sjukhuset i Karlstad. En stad som av många symboliseras av många som en sol eller Löfbergs Lila eller Färjestad eller Hajk eller varför inte Sven-Ingvars eller Vikingarna.

För storebror är Karlstad "staden med det stoora sjukhuset" dit Elsa ofta måste åka.

Get it Down 31 for 21 - dag 9

Fredagarna är storebrors och min dag. Och lillasysters också såklart. Storebror är ledig på fredagarna. Elsa har fått fortsätta på dagis, mycket för att det är bra för henne samtidigt som hon tycker det är roligt. Samtidigt ger det storebror lite egen tid med sin mamma och sin lillasyster. Det är bra och mysigt. Idag har vi klippt en häck och målat köksbordet tillsammans. Det behövs liksom inte mer. Dessutom har vi båda fått stoppa lillasyster som numera rullar iväg så snart man lägger henne ner.

BFK

Storebror har varit på fotbollsskola. Sådär 20 ungar i åldern 6-12 år. Storebror och hans 3 klasskompisar var yngst. I en och en halv timma har han dripplat, tränat bredsida, nickat och passat. Alla nya ord för honom. Vår familj är ingen fotbollsfamilj direkt, varken live eller på TV.

Han och kompisen A var så trötta i slutet att de, när de skulle para ihop sig två och två, blev stående hand i hand stirrande på övriga par som bollade hej vilt till varandra.

Stolt som en ny Zlatan kom han hem med fotboll, t-shirt och vattenflaska. Och en stor bula i huvudet och intorkat näsblod. Det kostar att ligga på topp.

BFK=Bäckhammars fotbollsklubb

Inget konstigt med det

I fredags var storebror, lillasyster och jag på Ikea. När vi stod och valde bland husgeråden såg jag plötsligt storebrors blick frysa fast. Jag sneglade och såg att han vilade blicken på en söt kvinna i 25-årsårs åldern som stod och tittade på ljusstakar. Hon hade Downs syndrom.

När vi kommit in på lampavdelningen frågade jag honom varför han tittat och han svarade helt självklart:

-Eftersom hon hade Downs syndrom.

Liksom inget konstigt med det, utan så var det. Vi pratade vidare om att hon nog var ute och köpte saker till sin lägenhet, kanske hade hon nyss flyttat.

Downradarn är påslagen hos oss alla.

Stora storebror

Den 17 augusti var det dags. Med ny ryggsäck och sammanbiten min. Första skoldagen.
Det var nog jobbigast för mamma som undrar vem som nu ska hålla koll på om han äter, tar på sig stövlar om det regnar, går på rätt buss till fritids osv osv.
Dagen efter började det riktiga allvaret och storebror hoppade på bussen 07.37 och möttes av de lite större barnens rop;
-Kom sitt här hos oss!
Det känns tryggt med en liten skola på landet där alla känner alla och busschauffören har koll på vems den blå kepsen är som låg kvar i bussen efter första dagen.

Ställningen är 6-5

Storebrors främsta intresse just nu är insekter av alla de slag, framförallt skalbaggar. De letar skalbaggar på dagis och det letas skalbaggar hemma. Än så länge tror jag att vi har två förrymda skalbaggar och en snigel i bilen. Alla tre har tagit sig ur fångenskapen på väg hem från dagis.

Idag gick vi vår vanliga runda i skogen. Förrutom vi, är det många myror och tordyvlar som nyttjar vägen. Dessa två raser är inte vänner och myrorna kalasar friskt på skalbaggarna. Storebror räddar alla han ser och idag vann han över myrorna. Sex skalbaggar kunde räddas och fem var utan hopp.

Alltså, resultat 6-5 till tordyvlarna.

Grattis älskade storebror!

Världens bästa storebror fyller 6 år idag!

Pinsamt värre

Storebror längtar just nu allra mest till Sandholmen och sommaren. Han pratar mycket om alla gäddor han ska fiska upp och båtar han ska åka. På väg hem från dagis igår berättade han att det är pinsamt att fiska med wobbler (en typ av drag).

-Vadå pinsamt, undrade jag, som också i tysthet undrade vad pinsamt betyder i storebrors värld.

-Jo, det känns ju liksom som om man har napp när wobblern går lite fram och tillbaka under vattnet och då kanske man fiskar med en kompis och säger att man har napp och sedan har man inte det. Det är pinsamt!

-OK, jag förstår!?

Naturen är hård

Varje kväll kommer mamma älg och fjolårskalv älg ut på vallen utanför huset för att beta. Häromkvällen var kalven ensam och storebror undrade varför? Vi förklarade att mamman kommer få en ny kalv och då stöter hon bort den gamla som får klara sig själv. Naturen är hård. Storebror tyckte inte alls man kunde göra så om man är mamma. Han konstaterade dock att det var tur att människor inte gjorde så. Idag på väg hem från dagis kom det igen.

-Mamma, du kommer ju faktiskt inte göra som den där dumma älgmamman, eller hur?

Nej, älskade storebror, det kommer jag inte. Men jag förstår oron och osäkerheten inför det att ännu ett syskon kommer och tar plats. Mamman och pappan funderar också hur det ska bli.

Idag är både älgmamman och den stora kalven tillbaka, så ännu har ingen ny älgkalv kommit.

Storebror funderar...

Just nu är det många funderingar i storebrors huvud om trean, bebben i magen som snart ska komma ut. Har den Downs syndrom eller ej, är det en kille eller tjej, hur sjutton kan den komma ut? På vissa frågor är det lätt att svara, på andra svårt och på vissa omöjligt. Vi plockade fram boken "Ett barn blir till" av Lennart Nilsson och tittade gemensamt på alla bilder. Efteråt konstaterade han att det var tur för mig att den skulle komma ut via magen för hur sjutton skulle det gå att gå runt med ett sådant stort hål mellan benen som en bäbis kunde komma ut ur.

- Du skulle behöva ha kjol på dig varje dag mamma! Och då skulle du och jag faktiskt inte kunna köra traktor.

???!!!

Som om det satt i benbeklädnaden. Könsfördomar verkar komma tidigt.

Diskutera mera

I natt vaknade storebror med tårarna rinnande och jag försökte prata med honom om vad det var. Det var sludder om pinnar och om saker som någon råkat kasta men inget vettigt kom fram. Vi beslutade att prata vidare idag. När vi läst dagens avsnitt av Loranga (som vi nu läser för tredje gången) frågade jag om han kom ihåg att vi pratade i natt. Han tittade först lite förvirrat och sedan klarnade blicken och han utbrister lite uppgivet:

-Åhhh neej, nu börjar den diskussionen igen...

Ok, vi lämnar det för den här gången kära storebror.

Brumma är inte som alla andra

Storebror och mamman läste Brummas tidning häromdagen. Ja, ni vet Bamses fjärde björnunge. I tidningen finns ett avsnitt om att Brumma inte är som alla andra. Skalman, med sin vanliga klokhet, förklarar för den inte alltid så kloka Bamse att Brumma är speciell Hon kanske inte kommer att kunna prata som alla andra och att hon kanske behöver gå i en annan skola än de andra ungarna. Sedan sätter han igång och träna med henne. Precis som vi med Elsan.

Storebror konstaterade helt nyktert -"Precis som Elsa".

Mammans tårar brände under ögonlocken och tacksamheten mot en enkel Bamse tidning var stor. Att på ett så enkelt och positivt sätt ta upp det som kan vara eller bli konstigt är fantatstiskt.

En jul i Star Wars tecken

Storebror är inne i en Star Wars period. I många av paketen fanns lego Star Wars, lasersvärd och Star Wars skepp. Morfar och storebror ägnade dagarna innan jul med att se "Jedins återkomst". Vid en av middagarna frågade morfar mamma på engelska om storebror tyckte om lammkött eftersom det var det som serverades. Innan någon hann reagera tittar storebror upp på morfar och svarar blixtsnabbt "May the force be with you".
Det gäller att använda de få uttryck man kan på engelska.

Redan snygga

Idag skulle det äntligen ske. En jobbarkompis och samtidigt mamma till en av storebrors kompisar och jag skulle träna på lunchen. Vi har pratat om det länge utan att ha kommit till skott. Storebror registrerade att jag hade en bag med mig i bilen i morse och frågade vad det var. Jag förklarade och han frågade varför vi skulle träna. Jag svarade för att må bra och för att bli starka, friska och kanske lite snygga och så.

- Ni är redan snygga mamma, så det behövs faktiskt inte.

Älskade storebror.

Inget sjuk i världen

På väg till dagis oroar sig storebror var sköterskan ska sticka honom idag. Det är nämligen dags för Poliospruta nr 4 (tror jag). Mamman försökte förklara att det är bra med sprutor och att man annars kan bli jätte jätte sjuk.

-Det vore bäst om det inte fanns något sjuk i världen, säger storebror.
-Ja, det är klart, svarar mamma.
-Fast då skulle morfar inte kunna jobba.
-Han skulle skulle kanske kunna göra någonting annat istället, säger mamma.
-Jag vet, han skulle kunna laga hus istället, dom är ju mycket större.

Tystnad.

-Mamma, om det inte fanns något sjuk, skulle Elsa kanske inte behöva åka till doktorn så ofta.

Gympa

Idag hade storebrors gympagrupp avslutning. Mamman var på väg hem från Norrköping men som tur var finns ju kameror. Storbrors svar på frågan hur det hade varit, var att Elsa skrek hela tiden. Glädjetjut! Hon ville också vara med alla andra barn och gympa. Som tur var finns det Upp och Ned gympa i Karlstad. Hoppas att Elsa kan vara med under våren.

Get it Down: 31 for 21 dag 29

Inte så mycket om Downs syndrom att göra men jag kan inte låta bli.

När storebror, Elsa och jag satt och åt middag igår (pappan var uppe i Värmland med ett lass tapeter som ska upp på väggarna där) frågade plötsligt storebror;

- Vem har bestämt vad saker ska heta?
- Va, hur då vad saker ska heta frågar jag.
- Ja, mjölk och stol och så.
- Ähh, jag vet inte riktigt. Det var länge sen, många hundra år sen...
- Jag tror det var polisen eller kungen säger storebror.
- Ja, kungen måste det faktiskt vara svarar storebror liksom sig själv, väldigt säker på sin sak.

Det är det nog. Får han inte ens uttala sig om vargjakt måste han ju i alla fall få bestämma vad saker och ting ska heta, eller hur?!

Ny arbetstitel?

Storebror hittar en av de knölar vovven Vilma fått på magen så här när hon närmar sig den, för en boxer, höga åldern av 10 år.

-Mamma, vi måste nog fråga djursexologen vad det är?

Undrar var vi hittar en sådan, kanske Eniro 118 118 kan hjälpa till?

Get it Down: 31 for 21 dag 4

Tänk vad sårbara vi var i början av Elsas liv. Kommer ihåg en dag förra hösten när vi hämtade storebror på dagis och en av killarna utbrast
- Vad konstig hon ser ut!
Kanske hennes tunga skymtade eller var det hennes ganska platta ansikte, vad vet jag.
Jag kommer inte ihåg vad jag svarade utan skyndade nog mest hem och försökte förklara för storebror hur andra kan komma att reagera. Storebror var ledsen. Enligt honom är ju Elsa världens vackraste lillasyrra.
Nu har vi nog blivit mer hårdhudade och kan nog båda två förklara för ärliga barn varför hon inte riktigt ser ut som alla andra. Och det känns för det mesta helt självklart.

Vadå färgade av sin miljö..

Storbror leker med kompisarna P och P och från rummet hörs i spridda kommentarer:
-Byt skärbord på tröskan, jag ska tröska majs.
-Kan du ge mig den gröna traktorn? Nej inte John Deeren, Valmeten åhhhh...
-Har du inget dubbelmontage?
-Oj, nu tröskas dinosaurierna.
-Hi hi hi....