Alla goda ting är tre...

När jag tittar ner på min mage inser jag att det nog faktiskt inte är så långt kvar tills innehållet kommer ut. Troligtvis så där ca 6 veckor eller så. Vi har liksom inte hunnit fundera så mycket på detta barn. Jag tror inte ens pappan har en susning om vilken vecka jag är i. Namnförslag, saker som ska plockas fram, syskonvagn osv känns fortfarande långt borta. Vi har haft fullt upp med bland annat barn, jobb, flytt, kommunbeslut och renoveringar.

Nu börjar funderingarna krypa på. I vilka lådor finns bäbiskläderna? Ska vi köpa syskonvagn? Vad ska bebben heta? Ja, allt det där ordnar sig men djupare funderingar ligger kvar. Kan man älska tre barn lika mycket? Kommer tiden räcka till? Kommer vi hinna med storebror mitt i all Elsaträning och en nyföding?

Att älska storebror var så självklart och stort, första barnet, allt nytt, allt fantastiskt. Vi läste bok efter bok både innan och efter hans nedkomst. När det efterlängtade syskonet kom i form av en Elsa blev allt annorlunda än vad vi trodde och kärleken till henne är också av en annan typ än den till storebror på något sätt. Inte större, bättre eller mer utan bara annorlunda. Kärleken till Elsa tar verkligen fram lejonmamman i mig till 100 %. Hur kommer kärleken till ytterligare ett barn te sig? I vilken form kommer den att sticka ut och skilja sig från övriga två kärlekar? Det ska bli spännande och lite pirrigt att erfara.