Igår var vi på teckenkurs igen. Del tre. Nackdelen med att bo på en mindre ort är att "elevunderlaget" inte är så stort. På denna kurs kändes det som om vi hade tecknat förrut men de flesta andra var nybörjare. Visst är det bra att repetera men lite mer nytt skulle vara bra. Elsas teckenförråd är snart lika stort som vårt.
Pappan var på habiliteringen och träffade vår nya sjukgymnast. Hon verkade bra och var väldigt impad av Elsa. Framförallt hennes sätt att kommunicera och dela med sig av sina erfarenheter. Jag vet att man inte ska jämföra men enligt henne var Elsa som vilken 16-månaders tjej som helst. Det var en stolt pappa som gick därifrån.
Pappa T hade även med sig forskningsrapporten om löpband till barn med Downs syndrom. Han kände direkt ett motstånd från sjukgymnasterna som var med.
-Vad är nu detta? -Hur funkar det? -Vilka negativa konsekvenser kan det få? -Blir barnet inte uttråkat?
Visst är det konstigt, borde man inte bli glad att föräldrar är ute och söker info och uppdaterar sig på annat håll? De kan ju rent av lära sig lite på köpet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Väldigt trist när "experterna" inte kan ta till sig lite nytt. Man kan ju alltid prova, eller hur? Roligt att höra hur duktig Elsa är. Förstår precis hur stolta ni är över er duktiga tjej.
Klart ni ska vara stolta! Alla föräldrars rätt :-) Och dessutom kan det kännas lite extra stort när man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig.
Härligt att du också är med och bloggar!
Vi ska tyvärr inte till Ljusterö i helgen. Hoppas ni får härliga skärgårdsdagar!
Alltså bloggar för Get it Down :-)
Och härligt att du bloggar annars också ;-)
Skicka en kommentar