Get it Down: 31 for 21 dag 28

Ibland funderar jag på vad vi förväntade oss när vi fick Elsas diagnos. Hur var vår bild av att ha ett barn med Downs syndrom och hur har det förändrats på det snart ett och ett halvt år vi övat på att vara föräldrar till Elsa?
Det var tur att vi inte visste om alla följdkomplikationer som ibland kommer med syndromet. Då hade i alla fall jag troligtvis oroat ihjäl mig.
Det var också tur att jag hade med mig i bagaget att ha en pojke med Downs syndrom i parallell klassen ända upp till årskurs 6. Pojken K och ibland hans assistent Kaj var självklara medlemmar i rasternas lek och stoj.
I minnet hade jag också min mammas badgrupp från habiliteringen i Linköping. Ett gäng kids med Downs syndrom. Olika som päron och äpplen precis som vanliga barn. En liten kille vägrade t ex att hoppa i plurret om han inte fått sitt kaffe. Min bror och jag hade förmånen att ibland få bada med dem och se att de var helt ofarliga barn precis som vi.
Alla dessa upplevelser hjälpte och hjälper till i vardagen där det handlar om att vara föräldrar till Elsa. Jag tror och hoppas att vi hittills inte satt några begränsningar för Elsa.
Jag kan också tycka det är fantastsikt hur snabbt det gick att se bort från Elsas diagnos. Hur snabbt hon bara blev Elsa för oss. Med sina goda egenskaper och sina mindre goda. Mycket snabbare än jag någonsin kunde tänka mig den närmsta tiden efter det att hon kom.