Klonad mamma önskas

Iväll var det föräldrarmöte i skolan. Mamman blev kvar hemma med tre barn att lägga. För det mesta funkar det bra men ikväll var lillasyster inte med på noterna. Elsa blev ledsen, storebror bet ihop och mamman vankade av och an i rummet för att hålla lillasyster lugn. Tills lut lade sig de stora barnen för att sova och det lilla barnet ville ha käk. Lugnet lade sig. Mamman önskar att det gick att vara två mammor vid tillfällen som detta.

Dopad lillasyster

I lördags dopades lillasyster. Svenska språket spelar ibland storebror spratt. Till allas förvåning var hon glad och tillfreds under hela ceremonin. Annars har hon familjens häftigaste humör, den lilla damen. Dopet blev precis som vi önskade. Familiärt med alla barn framme vid altaret, våra tre och gudföräldrarnas två. Storebror hällde med stor koncentration i vattnet från Sandholmen i dopfunden. Vatten från världens vackraste ö, i en fantastisk söt Värmländsk kyrka. En bra blandning av vårt liv på något sätt.

Tårarna brände i ögonvrån när vi alla sjöng "Du är så värdefull". På Elsas dop valde vi en annan psalm eftersom jag inte klarade av den då. Nu gick det bra och jag sjöng den för alla våra underverk.

När prästen P blev för långrandig enligt de större kidsen hördes ett tyst viskande bakom våra ryggar:

-Vem är det som hänger på väggen?

-Men det är ju Jesus ju! (storebror har bläddrat i Barnens bibel)

-Han hänger liksom i händerna.

-Undrar varför han har sår på sidan liksom?

-Det var nog ett lasersvärd.

-Mmmmm

Och armarna sträck

Elsa träffade sjukgymnasten i måndags och mamman och pappan tycket det kändes bra. Utlåtandet var att Elsa rör sig bra, reser sig upp rätt och sätter sig ner med bra kontroll. Hon är överrörlig men inte extremt. Det vi ska tänka på är att hjälpa henne bli stadig i olika lägen och på olika underlag.

Elsa körde show och visade att hon kunde snurra, rulla, backa, sträcka armar osv osv. I anslutning till sjukgymnastens kontor fanns ett gym och Elsa fortsatte showen ute i gymlokalen. Sprang runt och hälsade på alla svettiga män och kvinnor som flitigt drog i sina vikter.

Återbesök om fem veckor för uppföljning. Känns bra!

Mormor och Morfar

Elsas mormor har en väninna som har en vännina som skrivit en bok om att bli mor- eller farförälder till speciella barnbarn. Boken heter Annorlunda barnbarn och är skriven av Monica Klasén McGrath. Mormor blev kontaktat av författarinnan som undrade om de kunde ställa upp på en intervju i Vi Föräldrar. Vi konfererade och kom fram till att syftet är gott. Så nu är Elsa i media igen. Texten återspeglar kanske inte riktigt hur mormor och morfar kände/känner utan är lite "snyftig" men Elsa är söt som vanligt tycker den partiska mamman.

Förundrad

Elsa har inte träffat någon sjukgymnast det senaste halvåret. Av många orsaker. Flytt, dålig uppföljning av Hab och tvekan inför den tilldelade sjukgymnastens kunskaper om Downs syndrom. Sent i våras fick vi tips om en privatpraktiserande sjukgymnast istället och nu ska Elsa träffa henne i nästa vecka. Till saken hör att mamman ska till samma institut på månad med mitt avslitna korsband. Elsas sjukgymnast var då smidig som en tiger och fixade en tid till henne i anslutning till min. Inte ska ni behöva åka till Karlstad två gånger på samma vecka och det verkar ju dumt att behöva vänta. Jag bara gapade i telefonen. Finns det sådana personer inom sjukvården?