I lördags dopades lillasyster. Svenska språket spelar ibland storebror spratt. Till allas förvåning var hon glad och tillfreds under hela ceremonin. Annars har hon familjens häftigaste humör, den lilla damen. Dopet blev precis som vi önskade. Familiärt med alla barn framme vid altaret, våra tre och gudföräldrarnas två. Storebror hällde med stor koncentration i vattnet från Sandholmen i dopfunden. Vatten från världens vackraste ö, i en fantastisk söt Värmländsk kyrka. En bra blandning av vårt liv på något sätt.
Tårarna brände i ögonvrån när vi alla sjöng "Du är så värdefull". På Elsas dop valde vi en annan psalm eftersom jag inte klarade av den då. Nu gick det bra och jag sjöng den för alla våra underverk.
När prästen P blev för långrandig enligt de större kidsen hördes ett tyst viskande bakom våra ryggar:
-Vem är det som hänger på väggen?
-Men det är ju Jesus ju! (storebror har bläddrat i Barnens bibel)
-Han hänger liksom i händerna.
-Undrar varför han har sår på sidan liksom?
-Det var nog ett lasersvärd.
-Mmmmm
1 kommentar:
Låter som ni fick en härlig dopad dag :-)
Jag gråter direkt när jag hör doppsalmen, det går rätt in i ens masarinhjärta. Men så fint att det blev den.
Kram
Skicka en kommentar