Dopad lillasyster

I lördags dopades lillasyster. Svenska språket spelar ibland storebror spratt. Till allas förvåning var hon glad och tillfreds under hela ceremonin. Annars har hon familjens häftigaste humör, den lilla damen. Dopet blev precis som vi önskade. Familiärt med alla barn framme vid altaret, våra tre och gudföräldrarnas två. Storebror hällde med stor koncentration i vattnet från Sandholmen i dopfunden. Vatten från världens vackraste ö, i en fantastisk söt Värmländsk kyrka. En bra blandning av vårt liv på något sätt.

Tårarna brände i ögonvrån när vi alla sjöng "Du är så värdefull". På Elsas dop valde vi en annan psalm eftersom jag inte klarade av den då. Nu gick det bra och jag sjöng den för alla våra underverk.

När prästen P blev för långrandig enligt de större kidsen hördes ett tyst viskande bakom våra ryggar:

-Vem är det som hänger på väggen?

-Men det är ju Jesus ju! (storebror har bläddrat i Barnens bibel)

-Han hänger liksom i händerna.

-Undrar varför han har sår på sidan liksom?

-Det var nog ett lasersvärd.

-Mmmmm

Vatten över huvudet

I lördags döptes kusin A i Lida kapell söder om Stockholm. Altartavlan bestod av sjön, skogen och en massa snö. Vackert! A var tapper och yppade inte ett knyst när prästen öste vatten över hans huvud. Barnens pappa är gudfar och lovade ta hand om honom även när han sitter nere i centrum och röker sina första cigaretter. "Älska mej nu, när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som mest" som Ulf L sjunger så vackert i Utan er.

Vi sjöng vackert (?!) till "Du vet väl om att du är värdefull" som passade så fint och som vi inte riktigt klarade av att ha med på Elsas dop. Det var för känsloladdade ord just då. Elsa såg förvånad ut när alla sedan sjöng "Guds kärlek är som stranden och som gräst". Det har liksom blivit Elsas sovasång. Inte för att vi är särskilt kyrkliga eller så, utan bara för att det är en fin sång med en fin melodi. Hon somnar ofta sött när man nynnat ca två verser av psalmen. Att sova i kapellet var i alla fall inte aktuellt.

Storebror var stolt i sin blåa tuppkam dagen till ära. Han hade den ärofulla uppgiften att ringa i kyrkoklockorna innan dopet och tog sin uppgift på största allvar när han nästan hängde i repet för att få till en bra klang. Alla pulkaåkare och skridskoåkare i Lida stannade upp och undrade vad som ringde så vackert och länge.