Att ta till orda

Vid dagens middag kom vi att nämna ordet glass i samma veva som vi pratade om vad Elsa skulle ta med till sina dagispolare på sin födelsedag. Plötsligt kastar sig Elsa framstupa över bordet, överger spagettigratängen och ömsom tecknar glass ömsom pekar mot förrådet där vår frys står. Ingen kan komma och säga att hon inte har koll på läget. Sen blev det inte mer spagettigratäng den middagen...

Vi har fått ett formulär att fylla i inför nästa nätverksmöte och kommande sommarskola. Det går ut på att kryssa i vilka ord Elsa säger och/eller tecknar och/eller förstår. Det blir otroligt många ord när man lägger ihop dem. Spännande övning för vilken mamma och pappa som helst oavsett kromosomantal på barnet.

Get it Down: 31 for 21 dag 29

Inte så mycket om Downs syndrom att göra men jag kan inte låta bli.

När storebror, Elsa och jag satt och åt middag igår (pappan var uppe i Värmland med ett lass tapeter som ska upp på väggarna där) frågade plötsligt storebror;

- Vem har bestämt vad saker ska heta?
- Va, hur då vad saker ska heta frågar jag.
- Ja, mjölk och stol och så.
- Ähh, jag vet inte riktigt. Det var länge sen, många hundra år sen...
- Jag tror det var polisen eller kungen säger storebror.
- Ja, kungen måste det faktiskt vara svarar storebror liksom sig själv, väldigt säker på sin sak.

Det är det nog. Får han inte ens uttala sig om vargjakt måste han ju i alla fall få bestämma vad saker och ting ska heta, eller hur?!