Ett inlägg på Vardagspussels blogg fick mig att tänka till.
När vi vistas ute i offentligheten, på stan eller på ICA eller så, med Elsa händer det alltid att folk tittar till lite extra på henne. Jag brukar studera deras ansiksuttryck sådär i smyg. Ofta tittar de på Elsa och sedan på den som kör hennes vagn eller bär henne. Om jag då möter deras blick med en stadig blick tillbaka och ibland med ett leende får jag de mest varierande reaktioner. En del ler tillbaka, för att sedan återigen titta på Elsa och ge henne ett leende. Andra tittar ner i backen och skyndar därifrån.
Jag kan inte låta bli att fundera över dessa människors reaktioner. Vad skapar den ena reaktionen och vad den andra. Vilka erfaraneheter passerar i deras hjärnor just då. Är det nyfikenhet, rädsla, "tycka synd om oss" känslor, glädje eller undran.
Eller kanske bara vilken söt liten tjej. Hon har nog Downs syndrom. Ibland analyserar jag för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja, ibland är det nog så att vi analyserar lite för mycket :) tack för fina inlägg, det är roligt det här med get it down, man har alltid ngt läsvärt att vänta varje dag!
kram kram
hoppas ni alla mår fint ;)
Jo nog har man mött olika reaktioner under årens lopp. Men tittar någon lite för länge på L så blir jag mest arg numera. Men visst skulle man ibland vilja veta vad de tänker.
Under de 9 åren som gått kan jag bara komma ihåg EN gång när någon verkligen tittat med en tråkig blick på Emma. Jag är nog inte mottaglig för sånt och ger dem nog inte heller så många chanser! Det är svårare om man själv är öppen och varm istället för kall och misstänksam mot andra!
Skicka en kommentar