Bra för vissa men kanske mindre bra för andra

När jag handlade på ICA igår slog det mig att jag inte yttrade ett ord till någon under den knappa timma jag spenderade i affären. Jag drog mitt ICA-kort, tog scannern och gick igenom affären. Packade ner i mina påsar och checkade sedan ut, en dryg tusenlapp fattigare. Allt skedde automatiskt utan kontakt med en enda levande människa. Ganska skönt när man har ont om tid.

I bilen hem slog det mig sedan att samhället blir mer och mer såhär. Allt ska ske automatiskt, så snabbt som bara möjligt. Hur kommer det blir för Elsa och hennes gelikar när de en gång ska handla mjölk själva? De kanske behöver lite mänsklig kontakt eller kanske lite hjälp då och då. Kommer det då finnas robotar att fråga och hur kommer de förstå människor som kanske inte pratar riktigt som alla andra?

Plötsligt var jag inte enbart nöjd över hur smidigt det var att handla en fredagseftermiddag år 2009.

Visste ni förresten att ICA har som mål/krav att alla butiker ska anställa någon med funktionhinder inom ett par år.

Vår dagistjej

Några kort från förskolan. Det är härligt att se att Elsa är som vilken dagisunge som helst, mössan på sned och ätande själv. Träningsstunderna med H går också bra även om fröken Elsa ibland trotsar och bara vill kasta saker omkring sig. Som vilken dagisunge som helst.

Alla familjer är så positiva till Elsas deltagande på dagis. Många frågar om tecken osv. Idag mötte jag en mamma jag tidigare inte träffat på parkeringen och hon berättade att familjen sjungit "Gubben i lådan" med tecken vid gårdagens middag. Men det var några tecken de inte kunde så hon undrade om jag hade tid att visa. Alldeles varm i hjärtat visade jag tecknen till "Gubben i lådan" på parkeringen en vanlig onsdag i mars. Allt för att en lite ovanlig tjej börjat på förskolan. Det berikar, som den kloka mamman sa.

Alla goda ting är tre...

När jag tittar ner på min mage inser jag att det nog faktiskt inte är så långt kvar tills innehållet kommer ut. Troligtvis så där ca 6 veckor eller så. Vi har liksom inte hunnit fundera så mycket på detta barn. Jag tror inte ens pappan har en susning om vilken vecka jag är i. Namnförslag, saker som ska plockas fram, syskonvagn osv känns fortfarande långt borta. Vi har haft fullt upp med bland annat barn, jobb, flytt, kommunbeslut och renoveringar.

Nu börjar funderingarna krypa på. I vilka lådor finns bäbiskläderna? Ska vi köpa syskonvagn? Vad ska bebben heta? Ja, allt det där ordnar sig men djupare funderingar ligger kvar. Kan man älska tre barn lika mycket? Kommer tiden räcka till? Kommer vi hinna med storebror mitt i all Elsaträning och en nyföding?

Att älska storebror var så självklart och stort, första barnet, allt nytt, allt fantastiskt. Vi läste bok efter bok både innan och efter hans nedkomst. När det efterlängtade syskonet kom i form av en Elsa blev allt annorlunda än vad vi trodde och kärleken till henne är också av en annan typ än den till storebror på något sätt. Inte större, bättre eller mer utan bara annorlunda. Kärleken till Elsa tar verkligen fram lejonmamman i mig till 100 %. Hur kommer kärleken till ytterligare ett barn te sig? I vilken form kommer den att sticka ut och skilja sig från övriga två kärlekar? Det ska bli spännande och lite pirrigt att erfara.

Internationella Downs syndromdagen 2009

Idag är det Internationella Downs syndromdagen. Den 21 mars. En dag som vi inte visste fanns innan Elsa föddes. En dag värd att uppmärksamma. En dag för alla underbara människor med 47 kromosomer runt om i världen.

Varför just den 21 mars då?
Den 21:a för att kromosomavvikelsen sitter på det kromosomparet. Marsmånad för att det hos personer med Downs syndrom istället har tre kromosomer på det paret. Månad tre är ju just mars månad. Så enkelt är det.

Vi firade med att ha huset fullt av vänner. En familj till lunch, på väg till fjällen. Två familjer från lördag eftermiddag till söndag eftermiddag. Tänk vad man får gjort utomhus med sex vuxna istället för två. Barnen roade sig själva i leran. Ett antal häckar är nertagna, buskar klippta, grävtraktorn och den vanliga traktorn fungerar numera och många löv är bortforslade. Mellan arbetspassen hann vi också med en trevlig kväll med moules marinières, tagliatelle med räkor, sparris och parmesan och en efterrätt bestående av flarn med limemarinerade äpplen och vanlijglass.

En riktigt god middag på en av årets viktigaste dagar.

Var är vi just nu?

Så känner vi ibland med Elsas träning. Från att bara varit pappa och mamma har vi också blivit barnpedagoger, tolkare av olika modeller, skapare av träningsprogram, utbildare av förskolepedagoger och teckenexperter. Det är mycket för en enskild familj att ta in och hantera samtidigt som det dagliga familjelivet ska hinnas med med allt vad det innebär.

Idag träffades pappan, mamman, förskolepedagogen och handledare A i Karlstadsmodellen på Gläntans förskola. A var med på dagens träningsstund och sedan följde vi upp detta tillsammans. Det var skönt att höra att vi ligger relativt rätt i tiden med Elsa. Hon är uppmärksam, fokuserad och tycker det är roligt att jobba. Den systematiska kommunikationsträningen ger resultat och vi håller just på att gå in på Enkel grammatik och lämnar snart Ordstadiet bakom oss.

Vi kan utmana henne mer och med svårare saker. Vi måste tänka på att teckna 3- och 4-ordsmeningar för att ligga steget före. Mamman ska skriva ett lite reviderat träningsprogram utifrån det vi idag kom fram till.

Pedagog H är jätte duktig på att fånga Elsas träningsvilja och hittar på egna små knep och knåp för att lära henne saker. Det är skönt att bli avlastade från en del av träningen. Det tycker både pappan och mamman. Och Elsa, som får ett par nya ögon på sig.