I fredags var storebror, lillasyster och jag på Ikea. När vi stod och valde bland husgeråden såg jag plötsligt storebrors blick frysa fast. Jag sneglade och såg att han vilade blicken på en söt kvinna i 25-årsårs åldern som stod och tittade på ljusstakar. Hon hade Downs syndrom.
När vi kommit in på lampavdelningen frågade jag honom varför han tittat och han svarade helt självklart:
-Eftersom hon hade Downs syndrom.
Liksom inget konstigt med det, utan så var det. Vi pratade vidare om att hon nog var ute och köpte saker till sin lägenhet, kanske hade hon nyss flyttat.
Downradarn är påslagen hos oss alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej!
Jag vill bara ge mig tillkänna eftersom jag har följt din blogg ett tag nu.
I våras när jag var i v 30 fick jag veta att flickan som låg min mage skulle födas med Downs syndrom. Jag började då leta efter bloggar för jag ville veta hur det var på riktigt! Så hittade jag hit och vidare till andra, jag ser att ni är några som följer varandra. Och jag vill säga TACK! Jag har blivit mindre rädd och jag ser ju bevis på att livet inte alls tar slut, det blir till och med riktigt bra :-)
Hej Lovis mamma!
Hoppas att allt gått bra och att ni mår bra. Hör av dig igen om du vill. Kanske kan vi tipsa om något eller så. Kram från Grodansmamma
Skicka en kommentar