Storebror och Elsa har varit väldigt lätta barn. Ingen av dem har gråtit särskilt mycket, nöjda och tillfreds för det mesta. Lillasyster är också nöjd, om hon blir buren eller ammad. Så känns det i alla fall.
Elsa har varit en god storayster under lillasysters första fyra veckor. Hon är fortfarande snäll men verkar ha insett att den där bäbisen har kommit för att stanna. Mammas uppmärksamhet delas numera inte bara av storebror utan också av en liten syster. Idag när jag ammade lillasyster på studsmattan (för att det skulle vara lite roligare för Elsa) tog Elsa gång på gång tag i lillasyster och försökte dra bort henne, ivrigt tecknande "färdig, färdig".
Mamman känner sig rätt så otillräcklig, trött och slut för tillfället. Det är tur att man vet att det går över. För det gör det ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Minns så väl hur det var när vår lillebror föddes, då var storebror 2,5 år. När jag satt och ammade tog han sats från andra sidan rummet, sprang fram till lillebror och fullkomligen slet bort hans huvud från mitt bröst. Kan det bli tydligare? Mamman tyckte att det kändes sådär. Men som du själv skriver - det GÅR över. Alla måste hitta sin roll i den nya konstellationen. Håll ut bara!
Kram Helena
Skicka en kommentar