Same same but different

Vad olika det kan vara att få barn. Barn som ändå är så lika. För två år sedan kom Elsa, med sin extra kromosom i bagaget. Tänk vad vi fick uppleva den första månaden tillsammans med henne. Förutom vår egen chock och sorg, alla läkarbesök, habiliteringsbesök och kontakt med försäkringskassan vad gällder vårdbidrag (ja, det kanske inte var den första månaden men i alla fall). Plus alla besök på BVC för kontroll av vikt och längd.

Med lillasyster rullar det liksom bara på. Vi hinner knappt med att ta kort på henne även om vi blir bättre och bättre. På storebror har vi hundratals, sådär som det är med första barnet. På Elsa har vi nästan ännu fler. Hon var på sitt sätt ännu ett första barn.

Glädjen över lillasyster är enorm och hon trollbinder oss alla med sina plirande ögon och sitt sätt att tala om "lämna mig inte ensam, jag vill vara i famnen". Känslan över att ha fått henne är så lika känslan över att fått hennes storasyster Elsa, samtidigt så olika någonting någonsin kan bli.