Söndagsblues

Dagisstarten närmar sig och kommunens beslut halar och halar. Sitter återigen och skriver ner precis vad hon behöver hjälp med, vad vi önskar att resursprsonen ska kunna bidra med, hur vi ser på Elsas dagistid osv osv.
Varje gång är det lika tungt. Jag som bara känner stolthet över min dotter. Känns som jag just nu håller på att dissa hennes alla färdigheter bara för kommungubbarna ska fatta vad det handlar om.
Lika jobbigt som att skriva vårdbidragsansökan. Det äter energi. Och mitt i allt vill jag ju bara det bästa för min groda.

Världens finaste ängel

Elsa har fått en ängel. Av goa, söta Calles lika goa mamma.
Tusen Tack!

Beundrad lillasyster

Storebrors kompis O kom med hem efter dagis. Elsa lekar med grabbarna hela tiden och O kramar och kramar. I brist på eget syskon har Elsa även blivit hans syster. O:s pappa berättar att Elsa finns med i alla teckningar O målar. Världens sötaste tjej enligt O. När han skulle gå hem tyckte han att det var hans tur att ha Elsa hemma hos sig ett tag.

Den riktiga storebrodern stolt som en tupp.

Min kärlekssång

Utmaning från Masarinmamman (som blev utmanad av Abbes pappa, som i sin tur blev utmanad av Mymlan som vill sprida kärlek!). Välja den bästa och finaste kärlekssången jag vet och kommentera varför.

En endaste lite sång när det finns så många kärlekssånger som betytt/betyder så mycket. Olika sånger till olika situationer och till olika kärlekar. Hur väljer man en enda?

Efter en halv dags funderade får det bli Under ytan med Uno Svenningsson. På något sätt symboliserar den kärleken till människor för mig. Kärleken till sig själv och till sina medmänniskor.
Naket, sorgligt men så vackra ord.

Utmanar Emilias mamma, IrmaFreja, Ett nytt liv och Vardagspussel. Hur väljer ni?

Befriande humor

I somras tillbringade familjen en vecka tillsammans med 16 andra barn med Downs syndrom och deras familjer. En underbar vecka på alla sätt.
Att kunna skämta om sitt lite speciella barn är ibland svårt i världen där alla har "normala" barn. Det kan lätt tolkas fel. Men under veckan i juli skämtades det hej vilt, på ett kärleksfullt sätt. Om barnen, om oron för framtiden, om reaktioner hos en själv och ens omvärld. Och det fantastiska var att vi kunde förstå, känna igen, skratta åt och med varandra.