Marsmallows

Sedan vi överklagade kommunens beslut om resurstiden för Elsa har vi ännu inte fått något nytt besked. Förskolan och vi var lovade ett svar förra veckan men ännu ingenting. Nu är kommunpolitikerna inkopplade och vi har återigen blivit lovade ett svar senast fredag. Hur kan man som anställd få handla på detta sätt? Och det är tydligen inte första gången. Blir vi inte nöjda nu är nästa steg länsrätten men vi hoppas slippa det. Jag har också pratat med en journalist på lokaltidnigarna som står beredd att göra ett reportage. Tänk vad kraft detta tar från oss och från förkolan. Och i slutändan går det ut över Elsa och övriga barn på dagis. Trist.

När barnen kom hem idag luktade de som en enda stor lägereld. De har varit i skogen under dagen och grillat hamburgare och marsmallows. Elsas hår var som en stor marsmallowklump. De verkade nöjda båda två och Elsa tecknade glatt hamburgare.

Mamman har varit hos barnmorskan och ska man tro på allt skrock om hjärtljud så ligger en liten kille i magen. En stor trea som fortfarande är rörlig. SF-måttet låg nu utanför/ovanför den streckade linjen så jag är glad att uttagsdatum är lite tidigare än beräknad förlossningstidpunkt.

Bring it on - din jävla räka

I två dagar har jag varit på upptakt inför 2009. Alla Lantmännen Lantbruks säljare och marknadsmännsikor på plats. Trevligt och intressant. Mötet avslutades med en hemlig gäst och spekulationerna var många. Kanske Göran Persson som nybliven bonde eller Susanna Kallur som Axa Sportclubs ansikte. Men till tonerna av "Eye of the Tiger" kom istället Paolo Roberto in. Kungen av Kungsan, Stockholmsnatt, boxning, bråk, våld, värsting, TV, ja många saker flög genom mitt huvud. Och många tankar kantade med förutfattade meningar.

Han berättade om sitt livs resa i 1,5 timmar, utan ett endaste papper eller tråkig PPT-bild. Han fyllde salen totalt och jag tror ingen satt oberörd.
Det handlade om att våga, att våga förändras, att utmana sig själv, om att utvecklas, om att hitta balans, om att leva helt enket. Om att inte alltid vara så svensk, så försiktig och så rädd för att misslyckas. Om att ingenting är omöjligt. Om att anta utmaningar med ett "Bring it on - din jävla räka".
I sitt föredrag använde han en judisk liknelse som gick ut på att se gryningen. Gryningen syns när man bara genom att se in i någons ögon ser ett leende. Gryningen föds när människor blir sedda och uppmärksammade.

Jag skämdes för mina förutfattade meningar redan efter 15 minuter.

Imorgon eftermiddag ska vi ha möte mellan dagis och skolnämnd angående vårt överklagande av resurstid för Elsa. Och ingenting är omöjligt. Det handlar om att se möjligheter, ge förutsättningar och att se Elsa som den individ hon är. Jag hoppas att gryningen kommer att födas i det troligtvis trista rummet på kommunhuset. Bring it on - skolnämnd och kommungubbar.

Nya kompisar bland barn och hantverkare

Det funkar bra för storebror på nya dagis. Han verkar ha hittat nya kompisar och pedagogerna är bra. Idag var första dagen som pappan skulle lämna honom själv där några timmar. Han är till och med bjuden på kalas på lördag.

Elsa får en automatisk förinskolning eftersom hon liksom hänger med. Annars har vi nu skickat in ett överklagande till kommunen angående den tilldelade resurstiden och inväntar reaktion på den. Innan det är klart kommer hon inte att börja på riktigt. Det är tur att pappan kan vara hemma lite till.

Egentligen är det också bra att pappan är hemma lite till eftersom vi fortfrande har ca 5 hantverkare hemma varje dag och det känns bra att vara på plats för att kunna svara på frågor och ge feedback till dem. Det är tur att vi inte riktigt visste vad vi gav oss in på när vi började all renovering...

Kycklingar och nytt dagis

Barnen och pappan var och hälsade på kommande dagis idag. På samlingen hade alla barnen fått en julklapp eftersom de i våras kläckt kycklingar och fött upp dem för att sedan sälja dem till föräldrarna. Förtjänsten gick till en ny leksak till dagis. Det verkar vara ett bra dagis!
Trots att personalen endast gått en teckenkurs en så länge försäkte de teckna med Elsa. Mitt i allt bråkande med kommunen om resurspengar (vi tycker inte att Elsa får tillräckligt med resurstid) känns det bra. Personalen och vi står på samma sida och har samma mål och vi kommer inte att ge oss.