Dan före dan före dopparedagen

Mamman och barnen befinner sig i Stockholm och pappan i Värmland bland flyttkartonger. Idag gick flyttlasset. Flyttgubbarna hade aldrig sett så många bokhyller på så liten yta... Många böcker var det och många boklådor blev det.

Elsa har lägligt före jul dragit på sig sin värsta förkylning någonsin och om vi inte befunnit oss hos expertisen morfar hade vi troligen befunnit oss på sjukhus, i alla fall någon natt eller så. Nu är hon fullproppad med Alvedon varvat med Ipren, Bricanyl, Kåvepenin och Betapred (cortison). Elsa och mamman fick uppleva sitt första verkliga kruppanfall i natt och det var inte kul!

Storebror är tapper mitt i allt kaos och längtar till julafton så som bara en 5-åring kan göra. Han klädde granen i går och utbrast mitt i allt hängande "Det är verkligen mycket att stå i, verkligen".

Bullar, relationer, harmoni och flyttkartonger

I helgen hann vi med att baka lussekatter. Mamman bakade lussekatter, storebror ormar, ugglor, Sandholmen öar och bollar. Elsa tyckte inte saffran smakade utan ville hellre knapra på en riskaka till avsmakningen av de doftande bullarna. Men sedan är hon ju inte särskilt mycket för söta saker alls, ännu i alla fall.

I igår hade vi familjen A på besök och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans. De har inte sett Elsa på ett år och tyckte naturligtvis att det hänt jätte mycket. Pappa M satt och tittade på Elsa som lekte förnöjt med sin bondgård på golvet. "Hon verkar så otroligt harmoniskt" var hans kommentar. Och det är hon verkligen, en vår harmoniska tjej.
Dotter I, 7 år, har en kille med Downs syndrom i sin klass och jag frågade henne om han tecknade mycket. Hon tittade oförstående på mig och konstaterade att han minsann pratade som vanligt med alla barn. Där fick jag.

På kvällen började jag packa ner böcker. Gav upp när 10 flyttkartonger var fyllda och bokhyllorna fortfarande innehöll böcker till ca 25 %. Innan jag började tänkte jag att jag kanske skulle kunna slänga lite böcker men det går liksom inte. På något sätt har jag en relation med böckerna och att slänga dem är omöjligt. Även om det bara är en pocketbok. Istället är det lätt att falla in i böckernas värld igen när man börjar läsa på baksidan. Minnen, lukter pch platser kommer till en i rasande fart. Det kommer bli många flyttkartonger...

December -here it comes

December har legat långt långt borta hela hösten. Mycket ska ske just i december för vår familj. Ja, det sker ju alltid mycket saker i december. Ljusstakar ska fram, julklappar ska fixas, i bästa fall ska man baka pepparkakor och lussekatter, kanske ett pepparkakshus, gran ska huggas och på jobbet finns en massa deadlines att passa. Det blir liksom fullt av bara detta.

I år har vi skjutit december extra långt framför oss med tanke på allt extra som kommer just i år. Vi ska flytta 10 mil bort, Elsa ska börja dagis i januari med allt vad det innebär i planering och förberedelser, storebror ska byta dagis med allt vad det innebär, mamman och pappan ska få ihop ett liv med två arbetande föräldrar varav en på distans och en mest i bilen, värmesystemet i kommande hus ska bli klart, vattnet ska dras in, ca 120 kvadrat golv ska såpas innan flyttlasset kan gå, mitt i allt ska julen firas i Stockholm. Och barnen ska förhoppningsvis få känna lite vanlig julstämning mitt i kaoset som kommer att infinna sig bland flyttlådor och adventsljusstakar.

Jag önskar mig ett december med 62 dagar istället för 31. Snälla tomten...

Kontakter

Kontakter är guld värda! I går träffade vi en familj med en pojke med Downs syndrom på 8 år. Mamman är en barndomskompis och barndomsgranne till pappan. Familjen har flyttat tillbaka till Värmland och har en rad kontakter som är bra för oss att få ta del av. Vi diskuterade nätverk, skolor, pedagoger, aktiviteter osv.
Det känns som vi kommer att ha en bra grund att stå på när vi flyttar. Skönt!

Get it Down: 31 for 21 dag 24

Snart snart måste vi verkligen bestämma att vi ska flytta till årssiftet. Snart snart måste vi meddela storebrors nuvarande dagis att det är så det gäller, inte senare. Det känns läskigt och väldigt definitivt. Att gå från något vi vet fungerar, ett bra dagis och ett bra lugnt tryggt område till något vi inte alls vet hur det kommer att funka. Hjälp!

Men hur var det nu Skorpan i Bröderna Lejonhjärta tänkte när han red upp i de urålderliga bergens berg?

"Jag gör det i alla fall, annars är jag bara en liten lort."

Och det vill vi ju inte vara.