I helgen var vi på Sandholmen igen efter ett långt uppehåll efter sommaren.
På väggen i ett av våra två rum sitter ett sjökort över Stockholms skärgård. I somras hade vi besök av vänner vars son tyckte att det var lite dåligt med blå färg på sjökortet. Han ritatde resolut dit lite till med en bläckpenna. Detta ledde naturligtvis till att hans föräldrar inte var så glada på honom. I helgen var Elsa ensam inne i ca fem minuter och på dessa minutrar lyckades hon komplettera området där A målat extra blått med en hel del extra gult. Det är lustigt, hon måste minnas händelsen i somras eftersom hon aldrig tidigare gjort något liknande någonstans och dessutom målade på samma ställe. Hennes föräldrar blev inte heller så glada på henne. Men den delen av historien hade hon nog förträngt.
Vem vet vilken färg något annat barn tycker fattas nästa sommar. Vi väntar med att öpa ett nytt sjökort i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man upphör aldrig att förvånas över hur bra dom kan komma ihåg just såna saker som kanske inte alltid är så bra att göra.
Det finns en pappa som mer än gärna tar M och V på sjötur..... Jag är rädd att det blir långtråkigt för dom och att det inte ska bli fisk. Det är ju inte varje gång det nappar..... Vad tror du?
Jag tror att V skulle älska det! Han är nöjd bara han får fiska, eller försöka fiska.
Skicka en kommentar