Get it Down 31 for 21 - dag 7

Igår var Elsa med på storebrors fotbollsträning eftersom mamman skulle på möte. Pappan och Elsa stod vid kanten och hejade, när det plötsligt kommer fram ett barn på sådär 7-8 år. Barnet frågar vad som hänt med Elsa. Pappan finner sig snabbt och svarar att det inte hänt något speciellt med henne men att hon har Downs syndrom och därför ser lite annorlunda ut.

Brevid står killen A (ca 10 år) från Elsas dagis/fritids och dricker vatten. Han bryter sig in i samtalet och säger:
"- Man kan tro att det är något konstigt eller farligt med Downs syndrom, men det är det inte alls. Nu skulle min kompis D vara här. Han tycker så himla mycket om Elsa. Och det gör jag med och Elsa gillar mig också för när jag är på fritids så vinkar hon alltid till mig och tecknar mitt tecken."

Pappan blev alldeles varm och mamman också när han berättade. Det kan ju vara både för- och nackdelar med att bo på landet och samtidigt sticka ut litegrann. Alla barn i bygden kommer ju veta vem Elsa är och vi hoppas att hon kommer få en trygg tillvaro just på grund av det.

Än så länge känns det bra. Att se de tuffa, stora killarna som storebror ser upp till så mycket men samtidigt har sådan respekt för, bara smälta och bli alldeles mjuka när de ser Elsa är fantastiskt. Hoppas att de tar med sig detta vidare i livet.