När jag handlade på ICA igår slog det mig att jag inte yttrade ett ord till någon under den knappa timma jag spenderade i affären. Jag drog mitt ICA-kort, tog scannern och gick igenom affären. Packade ner i mina påsar och checkade sedan ut, en dryg tusenlapp fattigare. Allt skedde automatiskt utan kontakt med en enda levande människa. Ganska skönt när man har ont om tid.
I bilen hem slog det mig sedan att samhället blir mer och mer såhär. Allt ska ske automatiskt, så snabbt som bara möjligt. Hur kommer det blir för Elsa och hennes gelikar när de en gång ska handla mjölk själva? De kanske behöver lite mänsklig kontakt eller kanske lite hjälp då och då. Kommer det då finnas robotar att fråga och hur kommer de förstå människor som kanske inte pratar riktigt som alla andra?
Plötsligt var jag inte enbart nöjd över hur smidigt det var att handla en fredagseftermiddag år 2009.
Visste ni förresten att ICA har som mål/krav att alla butiker ska anställa någon med funktionhinder inom ett par år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag handlar också på Ica. Självscannar och suckar över folk som är i vägen.
Här om dagen slog det mig att jag inte sett någon med funktionshinder. Tidigare handlade jag på Willys och där skötte en tjej "barnkorridoren". Chefen för Maxi är dessutom son till specialpedagogen på hab, och uppvuxen med fostersyskon som har handikapp. Därför tycker jag att det är lite extra konstigt. Men då kommer det alltså.
På vår ICA-affär arbetar en ung kille som är utvecklingsstörd. Han plockar korgar från kassorna tillbaka till ingången och ansvarar för kundvagnarna. Alltid lika glad och trevlig när jag hälsar på honom. Många stannar och pratar lite med honom. Blir alltid lika glad när jag ser honom.
Kanske kommer det i framtiden att finnas bra teckniska lösningar som gör att Elsa klarar det mesta HELT själv - utan at vara beroende av andra människor. Så tänker jag ofta kring vår son.
Skicka en kommentar