I går kväll läste jag DN och fastnade i en artikel om funktionshindrade som inte längre kan studera vidare pga bidragssystemet. Utan föräldrarnas hjälp går det inte ihop. Utbildningsministerna har länge lovat en förändring men hittills har inget skett. Idag på morgon TV debatterades omöjligheten för handikappade barn och ungdomar att välja skola. Många tvingades bort från sina vänner för att kunna fortsätta sin skolgång.
Jag kan inte låta bli att fundera över att alla ska vara lika mycket värda. Oavsett ursprung, ålder, kön och ev hinder i utvecklingen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Eller att ha ett heltidsjobb där man tjänar 800-900 kr i månaden före man betalat lunchen på jobbet, så att du kanske hamnar på minus i slutet på månaden. Flitpeng (om det heter i Finland) låter mer som slavpeng i mina öron.
Vem skulle vilja jobba gratis bara för att man har ett funktionshinder som gör att man kanske aldrig kan få ett riktigt jobb.
Skicka en kommentar