Vår födelsedagshund

Igår blev vår Vilma 9 år. Här kan man inte prata om de grå tinningarnas charm. Istället om den grå nosens.

- Dom där.....

Idag var grodan på vikt- och längdkontroll på BVC. Hon har blivit hela 74 cm lång och 9670 gram tung. Helt enligt sin kurva.
BVC sköterskan frågade en mängd saker. På frågan om det kommit några tänder ännu, hör jag mig svara -Dom brukar ju få tänder lite senare.
Vaddå de? Det blir liksom som om Elsa kom från någon annan planet. Men vad ska jag säga istället? Personer med Downs syndrom kanske funkar men känns så vetenskapligt. Men att säga "dom" blir så fel och krockar totalt med de känslor och de band jag har med min dotter. Får fundera vidare på bättre förslag.

En vecka kvar till nytt liv

Om en vecka sitter jag nog här ganska så trött efter en dag på jobbet. Borta jobbet, inte hemma jobbet som varit mitt liv de senaste 11 månaderna. Det känns vemodigt och roligt samtidigt. Som om en del i mitt liv och i Elsas liv är slut. Men förändringar för ofta med sig något minst lika bra. Och för Elsa blir det definitivt så. Hon får en annan kompis att tillbringa hela dagarna med. Sin älskade pappa. För mig vet jag inte riktigt, får återkomma till det.
Denna vecka måste jag shoppa kläder. Efter att ha levt i jeans och långärmade HM t-shirts i ett år måste det nu ske en förändring. Inget negativt om varken jeans eller HM men när tröjorna har kräksfläckar som inte går bort ens med "lita på rosa undermedlet" och jeansen inte ens direkt efter tvätt har en sjysst passform då är det dags att göra något drastiskt. Men vad är modernt just nu? Skulle behöva en personal shopper.
Elsa och jag har varit hos våra idoler på specialisttandvården idag och gjort en avgjutning för en ny gomplatta. Den gamla har blivit för liten. Vi vill gärna fortsätta och eftersom det verkar som gaddarna inte har lust att titta ut ännu så kör vi på med en ny platta. Bad att få lite stimulerande knoppar på sidorna för att få tungan dit också. Hoppas att de grejar det.

Covergirl

Elsa är covergirl. På onsdag kommer Vi Föräldrar ut med världens sötaste tjej på framsidan.

Gemenskap

Både igår och idag har Elsa och jag träffat andra barn med det lilla extra och deras mammor. Och både Elsa och jag har tyckt det var jätte trevligt, som alltid.
Det är lite konstigt, jag har ingen aning om var dessa mammor jobbar, hur deras liv sett ut innan de fick sitt barn, var de är uppväxta osv. Men det gör liksom inget. Vi har jätte trevligt i alla fall och konversationen stannar inte av ens en sekund.
Trots troligtvis helt olika bakrunder och liv, finns en gemenskap och en enkelhet i att dikutera ganska privata känslor och erfarenheter.
På något sätt faschinerar detta och inger en trygghet i att människor är goda och genuint intresserade av sina medmänniskor. Låter nästan frireligiöst...