Idag åkte vår älskade Vilma till hundhimlen på grund av en livmoderinflammation. Hon blev 10,5 år gammal. Det är tomt, tomt, tomt.
Ingen som äter upp matresterna på golvet, inga tassande steg, ingen som skällde när timmerlastbilarna just åkte förbi. Barnen var dämpade ikväll och tittade ofta ut genom fönstret på pumpan som lyste på Vilmas grav. Elsa tecknade om och om igen "Vilma sova ute".
Vi lade ner henne hela familjen och storebror hade ritat en fin teckning som fick följa med henne tillsammans med en favorit leksak. Tillsammans sjöng vi "Guds kärlek" och tände Halloweenpumpan som nu vaktar henne i graven. Men det är ju bara hennes skal som ligger där påpekade storebror flera gånger.
Ingen som äter upp matresterna på golvet, inga tassande steg, ingen som skällde när timmerlastbilarna just åkte förbi. Barnen var dämpade ikväll och tittade ofta ut genom fönstret på pumpan som lyste på Vilmas grav. Elsa tecknade om och om igen "Vilma sova ute".
Vi lade ner henne hela familjen och storebror hade ritat en fin teckning som fick följa med henne tillsammans med en favorit leksak. Tillsammans sjöng vi "Guds kärlek" och tände Halloweenpumpan som nu vaktar henne i graven. Men det är ju bara hennes skal som ligger där påpekade storebror flera gånger.
