I detta avlånga land är ingenting lika..

Det är väldigt tydligt att väldigt mycket beror på i vilken del av detta avlånga land man bor i. Förut har detta inte varit något jag funderat på särskilt mycket men sedan grodan kom blir det väldigt aktuellt. Hittills har vi stött på följande olikheter: vårdbidragets storlek, rutiner för olika provtagningar som görs på barn med Downs syndrom, vilken behandling som sätts in vid t ex sköldkörtelrubbningar, vaccinationsrekommendationer, besök hos specialisttandvård, rätt till resurspersoner på förskolan, kostnad för specialskor och habiliteringens insatser. Säkert har jag glömt någon olikhet.
Är det så svårt att ha nationella riktlinjer för t ex vilka prover som ska göras? Jag kan inte förstå det.

Byte av bank

Vi har på allvar blivit vuxna och bytt till samma bank i vår familj. Det har liksom inte blivit av innan. Processen startade i september 2007 och är ännu inte slut. Oj, vad jag ångrar att jag inte stannade kvar i de ljuva tonåren med enskilda konton och sparade kvitton för att få en rättvis ekonomi. Inte för att min man övertrasserat våra konton och köpt en ny bil eller så men vi måste ha drabbats av alla fel som eventuellt kan inträffa vid byte av bank. Pengar på fel konto, sålda fonder på dagen då börsen noterade förra årets botten, icke avslutade konton, fakturapåminnelser, you name it!
Och just när jag trodde det var slut poppar ännu en skuld hos gamla goda baken upp. Icke avslutat konto. Jag har just letat fram kopian på beställningen av avslut, som den nya banken skulle göra och ska ringa och vara arg.....Igen!

Tiden står stilla

Idag var jag på jobbet och smygjobbade lite inför start om fyra veckor. Jag förundras över hur samma frågeställningar som för snart ett år sedan, flyger fram i korridoren. Allt verkar vara samma, alla människor likadana. Mitt år har ju varit så otroligt omvälvande och det har hänt så jätte mycket. Det känns konstigt att på någotvis hoppa tillbaka ett år.
Hamnar i ett dilemma känner jag, att vara samma person som för ett år sedan men ändå inte alls. Grodan har givit oss andra perspektiv och andra utmaningar i livet. Även om vi är samma så är vi på samma gång inte alls samma.....

Fjällen är härligt

Vi hade en skön vecka i fjällen. Vädret så där som det brukar vara i svenska fjällen, lite sol, lite snö och lite regn. Storebror gick i skidskola och när han väl vunnit över sin blyghet och rädsla var det jättekul. Skidlärar Micke blev snabbt en idol. När han sedan skrev "Sjyssta svängar och glatt humör" på diplomet var lyckan gjord.

Det lossnade för den lilla skidåkaren i slutet av veckan och nu far han ner för den svarta pisten ravinen snabbare än mormor.

Grodan tyckte det var kul att åka pulka och blev till och med uppdragen alldeles ensam i pulkan av storebror i liften. Hela hon signalerade mera mera.
Eftersom Downradarn alltid är på siktade jag en annan Downsessa i pulkabacken. Hon verkade också gilla farten. Tänk när grodan börjar åka slalom. Vi kommer få jaga henne i backarna. Det längtar jag till!

Men hallå!

Men Hallå!! Det är storebrors favorit uttryck just nu. Vi satt i bilen på väg hem från fjällen igår och mormor och jag försökte föra konversation över huvudet på storebror. Hade redan talat om att det faktiskt var vår tur att prata nu, några gånger. Då kommer det, med eftertryck, Men Hallå, nu är det faktiskt min tur. Vad gör man, om inte låter en 4,5-åring fortsätta prata efter den kommentaren.